Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Monumentalt svek

Förstår. Tycker det låter klokt att du lyssnar på kroppen och tar hand om dig. Jobbet är såklart viktigt, men din hälsa ännu viktigare!

Jag förstår hur du känner. Verkligen! Jag håller också med om att ditt ex måste prata med sitt barn om barnets känslor. Dessa ska aldrig viftas bort på något sätt. Men…

Jag är ledsen MEN ditt ex har svikit dig, inte sitt barn på samma sätt. Snälla, försök att inte prata om ert uppbrott med ditt barn i termer om vems fel det är eller hur hemsk den andra föräldern är. Även om du menar väl behöver ditt barn inte veta “sanningen”. Ert barn älskar er båda och det skapar oerhörda skuldkänslor när ens föräldrar pratar om varandra på det sättet. Försök att separera sveket mot dig och ert föräldraskap. Det är 2 olika saker. Vet att det är svårt men det är värt det i längden, för ditt barns skull. Jag vet eftersom jag är en produkt av en riktigt smutsig skilsmässa.

2 gillningar

Jag vet inte riktigt vad du menar. Jag pratar aldrig med mina barn på det sättet. Du måste ha missuppfattat något jag skrev. @Nalle_Puh

Jaha, då ber jag tusen gånger om ursäkt. Hittar inte det jag reagerade på nu så du har säkert rätt i att jag har missuppfattat. :slightly_smiling_face:

Det är lugnt såklart. Jag delar din uppfattning om att man inte ska tala illa om varandra inför barnen, allt annat känns helt förkastligt.

Ser att det är länge sen du skrev detta men jag går verkligen sönder när jag läser denna vidriga historia! Hoppas du mår bättre idag😭

1 gillning

@Angst78 såg att du kommenterat i en annan tråd. Har tänkt på dig emellanåt. Hur mår du nu? Hur har det gått med din förälskelse, och hur har det gått med exet och hans ”djävla tarmhacka” :wink:?

Kram

1 gillning

Åh jag var verkligen förälskad i honom. Och jag var glad då. För det kändes så bra att vara med honom. Men ganska snabbt visade det sig att han hade ett antal problem :roll_eyes: som inte gick att leva med (bl.a. en borderline-diagnos). Jag ville få det att funka men det gick inte. Jag har nog fortfarande känslor för honom och han för mig. Vi hörs ibland men vi kan liksom inte vara ihop. Så blev det med det. Så. Nja, jag mår sådär ärligt talat. Har dejtat massor men det känns liksom inte för mig, alt. så är det jag som blir dumpad. Försöker tänka att jag kan ha ett bra liv på egen hand men är lite för romantiskt lagd för att vara nöjd med ensamheten. Vill gärna hitta någon att dela livet med men det verkar svårt.

Så fint att du har tänkt på mig. Och detsamma! Hur mår du? Hur går det med ditt liv? Ge mig lite positivt nu! :smirk:

2 gillningar

Tänker också på det du skrev för länge sen. Om att mista tid med barnen m.m… det har nog trillat ned ordentligt först nu. Jag håller med om allt du skrev då. Ingen ny relation kan ersätta det.

1 gillning

vilket svin! Hur kan man behandla sina barns mor så? Det gör ont i mig för din skull! Jag hoppas inte att jag får samma chock då jag ännu inte fått veta varför min man vill skiljas…kram❤️ Från någon som är i början på en resa jag aldrig velat åka på!

Förhoppningsvis finns det inte så många riktigt så sviniga snubbar som han men fan vet, när man läser här inser man att det finns en hel del riktiga as av båda könen. Men jag hoppas innerligt att det inte är nåt sånt som ligger bakom i ditt fall. Utöver sorgen måste man då handskas med ett enormt svek och det är sjukt tufft. Jag är, tyvärr kanske, ingen sån där käck peppare. Det är bara att inse att du oavsett har en jobbig tid framför dig. Känn vad du vill kring din situation är iaf mitt tips. Du behöver inte ”bete dig”. Om du är vansinnigt förbannad är du det, let it all out. Du får gärna skriva till mig om du behöver nån att bolla med. Kramar till dig!

@Ledsens

Tack för att du svarade!

Synd att det inte funkade med förälskelsen.
Hur är det med mig? Bättre. Har sakta men säkert börjat resa mig igen, mår riktigt bra vissa dagar, kan se en framtid som kan bli bra. Inte som jag ville, men det kan nog blir ok/bra ändå. Sen har jag fortfarande dippar emellanåt när jag blir riktigt ledsen. Saknar barnen. Saknar vår familj. Saknar honom, såsom han var under merparten av våra år tillsammans. Är fortfarande förundrad över hans beteende och prioriteringar. Han träffar fortfarande ragatan… Jag har släppt honom, vill inte ha tillbaka honom, men det skulle kännas så bra om det tog slut mellan de.

Hur har det gått för ditt ex och hon?

Kram

1 gillning