Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Monumentalt svek

Förstår dig verkligen. Känner typ liknande för egen del. Jag vill att han ska få känna på ensamheten och ovissheten. Inte bara rakt in i en ny omsorg. I mina ögon är han inte värd att få det.

Men som du säger. Oavsett så är det de nu. Och du och jag är också sakta på väg mot styrka och, kanske i framtiden, en egen äkta kärlek.

Kram

3 gillningar

Ja, jag hoppas du har rätt. Att vi är på väg mot något bättre. Det känns konstigt att tänka på hur jag själv under ett års tid har våndats, mått extremt dåligt och knappt orkat ta mig upp ur sängen medan mitt ex förmodligen inte lagt särskilt mkt av sin tankeverksamhet på mig. Men det är nog bara att acceptera att livet inte är rättvist på något sätt. Tyvärr hjälper det ju föga, iaf när man mår som sämst, att tänka på allt man har att vara tacksam över. Man kanske får skriva en lista och tvinga sig själv att läsa den, gång på gång på gång. Kram! @Bella

4 gillningar

Stark igenkänning! Tycker att det är så orättvist att min x-man, som lämnade mig efter 34 år tillsammans, så snabbt hittade en ny kärlek. Varför ska han vara lycklig när jag är så olycklig? Först var han otrogen, sedan sa han att han ville skiljas. Sedan tog det slut med den första kvinnan och därefter kastade han sig, redan efter ett par veckor in i en ny relation.
Medan jag mått fruktansvärt dåligt har han gått vidare för länge sedan. Är trött på att vara ledsen och må dåligt på grund av honom. Det är han inte värd. Varför ska det vara så himla svårt at släppa taget? Vill också gå vidare med mitt liv och få och ge kärlek, respekt och värme från/till någon.
I mina mörka stunder önskar jag också att han blir lämnad och olycklig. Att han ska vakna upp och inse sitt misstag, att han ska inse att han hade allt, att jag är mycket bättre än den nya, att han inte mådde dåligt i vår relation på grund av mig, att det handlade om honom.
I mina ljusa stunder önskar jag inget annat än att alla inblandade ska må bra.

3 gillningar

Jag är kär. Svinkär. Är nu bara glad att jag blev av med äckelgubben så jag fick chans att träffa den här killen. Livet kan bli bättre. Hang in there alla! :heart:

15 gillningar

Härligt, så glad för din skull :blush:
Önskar dig all glädje och lycka!

Kram vännen.

1 gillning

Tack!! :heart:@Martor

Jag vill att alla som just nu kämpar och mår piss ska veta att det kan bli bättre. Jag har ärligt aldrig mått så bra i hela mitt liv än vad jag gör just nu. Ett år har gått sen vi separerade och jag är BARA glad över att bli av med honom. Livet utan honom är ju så mkt bättre. Tänk om jag hade vetat det här för ett år sen. När man är mitt i skiten har man nåt slags bajsfilter framför ögonen och kan inte se att det någonsin kan bli bättre. Men det gäller att stå ut. Det är det enda, stå ut, sen kommer morgondagen. :star:

12 gillningar

Härligt att höra! Men en fråga, för bara en månad sen så var du rätt ledsen över situationen. Nu har jag förstått att du träffat en ny man. Som gjort att livet gått från att vara jobbigt till att bli fantastiskt?
Plötsligt är livet utan exet så mycket bättre. Det är ju jättebra att du kommit vidare och kanske nu lyckats släppa det som varit. Men är förvånad över den snabba svängningen. Blir allt fantastisk bara man träffar en ny partner?

4 gillningar

Det verkar som om en ny kärlek kommer så försvinner allt det onda och allt är underbart igen!
Det är ju såklart härligt att höra att någon hittat kärleken igen.

Vi människor verkar fungera så. Kanske även jag känner så en dag om gudarna för en gångs skull önskar!?

Däremot en jävligt tråkig påminnelse för oss som fortfarande kämpar som svin för att komma över svek, lögner och otrohet! De människor som orsakat oss detta helvete är i samma bubbla! Dom bryr sig inte ett dugg över de liv de lämnat i ruiner! Dom är ju kära! Lyckliga! Likgiltiga om ni så vill.

5 gillningar

@Sorgsen_man @Besviken det var verkligen inte meningen att påminna om jobbigt ont. Jag känner väl så här. Jag har träffat en man som passar mig så mkt bättre än mitt ex gjorde. Han är djupsinnig, social, inte rädd för att visa känslor, är stolt över mig och presenterar mig för sina vänner, gillar att hålla min hand och så det att vi kan snacka oss igenom nätterna. Det är insikten om att en relation kan vara så här bra som har lyft mig. Oavsett hur det går med just den här killen har jag insett vad jag inte vill ha och det är den slags relation jag och mitt ex hade. Sen tycker jag kanske inte själv att det är så konstigt att jag känner mig väldigt glad nu när jag är nykär. Livet leker ju då helt enkelt. Man är hög på endorfiner. Jag kunde känna igen. Och mer. Men som sagt, det var menat som något positivt till de som mår dåligt. Att se att det faktiskt går att komma vidare. Jag kommer aldrig att ha några synpunkter på HUR någon annan går vidare. Det viktiga är ATT gå vidare. Och det har jag gjort. Vad som än händer med min nya kille vill jag inte ha den gamla tillbaka. Men som sagt, jag är ledsen att det här blev negativt för några för det var verkligen inte min avsikt.

4 gillningar

@Angst78 Du missuppfattade mig nog här :slight_smile: Jag är genuint glad för din skull, bra att du försöker peppa och visa på att det kan bli bra. Jag blev bara lite fundersam på att du så snabbt vände, och det pga att du träffade en man. Du skrev nu lite mer om den nya mannen, och att du kommit till insikter om din gamla relation. Det kan jag förstå, och det är ju fantastiskt att du träffat någon som du trivs så bra ihop med. Men för min egna del är separationen från exet bara en del, det faktum att man dessutom mister sina barn, exets familj, kanske gemensamma vänner, boende osv gör för mig att det inte på långa vägar handlar om att “bara träffa en ny partner”. T ex så tror jag inte att saknaden efter barnen (och att behöva ha ett samarbete med exet angående barnen i så många år till) blir mindre om jag träffar en ny man? Den sorgen kommer nog alltid finnas där. Jag vill inte heller lägga för mycket av mitt välmående i en annan människas händer. Jag vill bygga upp mig själv ordentligt innan jag går vidare med mitt liv.

Men jag är glad för din skull att du just nu mår bra!

3 gillningar

Jag tror också att det är jätteviktigt att känna att man klarar sig själv och inte är beroende av en relation till en man för att må bra. Men nu blev jag kär och vill inte stoppa det bara för att sas. Sen har jag nog absolut kommit till vissa insikter under det här året tex om att jag faktiskt klarar mig på egen hand och de senaste månaderna har också känslan av att faktiskt gilla varannan veckas livet kommit mer och mer. Jag är inte den typiska kärnfamiljsmamman om det går att fatta vad jag menar när jag skriver så. Jag gillar friheten varannan veckas livet innebär. Som för några helger sen när jag bara tog bilen och drog ned till Skåne och hälsade på min kusin och hängde där. Sån frihetskänsla. De gånger jag har skrivit här har jag haft riktiga rövdagar, men det har funnits andra bra dagar också, och det även innan jag träffade den här fina killen. Så det är inte den drastiska vändning som det kanske framstår som. Stegvis har jag byggt upp mitt liv igen och blivit mer och mer nöjd med det. Och det märkliga är att det var just när jag började känna så som jag träffade honom. @Besviken

1 gillning

Känner så igen mig i allt det du skriver! Upplevde också att i början ringde folk och föreslog saker, frågade hur jag mådde osv, sen blev det mer eller mindre helt tyst och alla fick fullt upp med sitt. Det är fint att läsa alla era kommentarer, att man kan dela erfarenheten av det som är.

6 gillningar

Håller med dig, även om jag inser att problemet är mitt, men det är svårt att ändra på. Hur ska jag bli mer social om de jag umgås med inte hinner träffas oftare, svår ekvation.

Har en väninna som gick igenom samma för 7 år sedan och jag måste medge att jag var precis lika illa. Hade fullt upp med eget ”liv”. Alla måsten och vardagsbestyr. Inte blev träffarna ofta. Man förstår helt enkelt inte hur ensam man känner sig. Har bett om ursäkt åt henne över min oförståelse och sagt att jag inte förstod bättre. Nu finns hon här för mig :revolving_hearts:

1 gillning

Absolut det har du verkligen helt rätt i, dvs man fattar inte hur ensamt det är om man själv inte varit med om det, och jag inser också själv att jag inte stöttat tillräckligt de som gått igenom liknande saker tidigare.

Däremot tänker jag också på när man befinner sig i sorg, så är det också svårt att umgås med folk. Man behöver det men samtidigt är förtvivlan ständigt närvarande så det blir också svårt att liksom kräva att folk ska orka med det. Vad ska de få ut av mötet mer än ältande liksom.

1 gillning

Vad bra du beskriver hur det känns…:pensive:. Det är verkligen så. Jag vet inte heller hur jag ska orka vidare, tänka på framtiden, hitta glädjen igen osv. Jag har liksom fastnat i denna förlamande sorg. Förnuftsmässigt så vet man vad som är bra att göra t.ex träna, sova, äta rätt, träffa kompisar men om man inte orkar med någonting av detta, vad gör man då?
Styrkekram🌺!

Tänker att det enda jag kan göra i detta som är nu är att stå ut. Det finns inga ord eller åtgärder som kan ta bort smärtan, det är samma för alla.

Kram till dig med! :smiley:

Orkar du jobba?

Raderat

Jo, nu jobbar jag efter att ha varit sjukskriven i 8 dagar…var även hemma igår när jag totalt krackelerade…:pensive:.