Jag är så trött. Nu har det nästan gått 6månader och skilsmässan kan då äntligen gå igenom men min blivande x har nu lagt in någon högväxel. Han vill verkligen att vi ska bli ett par igen och ha en familj. Jag tror att han ljuger så han tror sig själv men situationen är fortfarande skitjobbig.
Är just nu på vår årliga campingsemester med barnen och mina föräldrar. Han hör av sig varje dag flera gånger i både sms och samtal och jag har försökt begränsa det till att enbart svara på frågor rörande barnen men till slut orkar man inte med allt tjat. Har förklarat väldigt brutalt igår att jag finner honom äcklig, omanlig och opålitlig och att det inte är något jag kan leva ihop med. Får då ett svar med ”jag förstår att du känner så men vi kan få det bra”
. Fattar inte hur han tänker. Något helt åt helvete fel är det och jag kommer inte komma ifrån detta först jag är skild och har mig ett eget boende.
Jag finner honom bara så patetisk samtidigt som han gör mig så arg. Allt som jag någonsin velat ha och värdesätter tas nu ifrån mig. Min familj, mina barn på heltid. Jag vet inte hur jag någonsin kommer kunna förlåta honom för att han tar halva denna tiden ifrån mig. Ca40dagar kvar, nu kör vi nedräkning
Idag har vi varit i tingsrätten. Ingen rolig erfarenhet och absolut inget jag rekommenderar. Resultat är ändå att han får tid med barnen. Vi yrkade på en upptrappning av tid nu under sommaren men så ville inte han ha det. Han vill ha mer hälften hälften. Så trots advokat som kostar mig en förmögenhet så har han nu 2-4 nätter åt gången och bara för att göra det mer surt är det ett schema som ska passa hans arbetstider. Det ända glädjande i det hela är att han inte har koll på barnens födelsedagar och detta schema gör att han missar båda de smås dagar. Sen är det totalt ologiskt. Han vill ha dem när han är ledig och inte när han jobbar, detta gör att jag kommer ha dem 21dagar i sträck i mitten av schemat. Fattar inte hur han får det till ett växelvis boende men jag klagar absolut inte på det. Hade jag fått bestäms hade jag haft dem helt själv på heltid. Jag har äntligen fått tag på en lägenhet och kommer flytta den 12/8 och det ska bli helt underbart. Så nu kör jag nedräkning både för äktenskapet och det gemensamma boendet. Livet är inte som jag tänkt mig och kommer får ändras till en ny norm men jag har överlevt.
Grattis till lägenheten !! Nä livet tog en annan vändning för många av oss. Men för varje grej våra ex ställer till det bryr man sig mindre och mindre.
Inte helt insatt, men varför skulle han inte få ha 50/50?
Om du väljer att se det positivt så måste väl hans önskan att ha barnen när han är ledig vara ett tecken på att han vill vara med dem och inte bara förvara på skola/dagis
Jag har haft ensamt ansvar för barnen då han enbart jobbat natt. Enda anledningen till att han nu vill ha dem är att han slipper betala underhåll till mig och kan kräva halva barnbidraget. Han tror att det räcker för att dra runt 3barn
Han vill egentligen inte ha dem utan gör detta enbart för att jävlas med mig. Är det så att han upptäcker att det är roligt med barn så är jag inte emot detta och jag motsätter mig inte att barnen har kontakt med sin pappa men då han inte varit så närvarande de senaste 10åren så är det kanske inte lämpligt att börja med 50/50. Han har varit så lite delaktig att barnen inte märkte att han flyttat ut först efter en månad i början av året. Därför är detta jobbig för mig.
Att han har lämnat över det till dig när ni var ett par är inte samma sak som att det är hur han kommer att vara när han är ensam att ta ansvar.
Om han bara hade velat jäklas med dig och inte ille ha barnen så hade han väl krävt att ha dem när han jobbade och de ändå var på skola/dagis.
Jag vet ju naturligtvis inget om era detaljer, men jag har sett andra frånskilda pappor som både gör ett jättebra jobb med att sköta barnen, älskar dem, prioriterar dem högst men ändå får omdömet “vill bara jäklas med mig” av barnens mammor.
Ja du har säkert rätt och han kommer säkert leva upp till papparollen nu bara han slipper mig.
Har läst igenom det du har gått igenom och hoppas att du har funnit ro i din (och barnens) nya bostad.
Att det har löst sig med det ekonomiska och att ditt x uppför sig trevligt.
Att du fortfarande är stark mot ditt x och tar hand om dig själv när du har möjligheten.
Hej. Jag har funnit ro i min nya bostad men allt är tyvärr inte löst än. Vi fick gå upp i rätten för att få igenom skilsmässan så har nu varit skild i 1mån. Har fått kostnaden för min advokat på 45000 och då är inte bodelningen klar. Det bråkas fortfarande om den lilla summan pengar jag ska få och ibland känner jag att det vore bättre att bar skita i den så länge jag blir fri. Mina föräldrar hjälper mig mycket både med tid, pengar och stöd så kan inte klaga. Min x hör fortfarande av sig mycket och vill att vi ska bli ihop igen, att han saknar mig, att han tycker så mycket om mig och att han aldrig ville att det skulle bli såhär. Barnen vill egentligen inte vara hos honom och jag jobbar hårt för att inte snacka skit utan få dem att vilja gå dit. Det är svårt då de två stora har egna telefoner och det har blivit en del samtal med tårar som jag fått försöka hantera för att sen bryta ihop själv. Xet har också försökt med detta för att få mig att komma över, får vår minsta till att säga godnatt vilket bara har slutat i ett hysteriskt gråtande barn. Efter andra gången detta hände fick jag ta ett ordentligt samtal med honom om att detta inte är okej och att det inte är bra för barnen. så om vi ska sammanfatta så har jag börjat tycka att det är skönt de få dagar jag får var själv. Jag hinner städa, handla och tvätta så jag får mer tid för mina barn när jag har dem. Ekonomin är tajt men jag överlever varje månad. Barnen mår hyfsat och de två stora får samtalshjälp. Bodelningen är snart klar och då kan jag med gott samvete vara hemma när barnen är sjuka utan att känna att ekonomin går under. Så livet kunde vara värre och det kunde var bättre men det är helt okej just nu. Tack för din omtanke.
Vad tråkigt och jobbigt att behöva gå upp i rätten.
Kan inte föreställa mig hur det känns.
Glad att det funkar för dig i din nya bostad.
Vad bra att du får stöd av dina föräldrar.
Jag hade aldrig klarat mig igenom min skillsmässa utan mina föräldrar och närmsta vänner.
Förstår att det är tufft med barnen.
Att det blir lätt att de kommer i kläm när ni inte är överens om allt.
De förstår oftast mer än vad man tror.
Det enda man kan göra är att försöka vara den som är ”större”, precis som du gör och inte pratar illa om den andre, hur jobbigt det än känns.
Bra att du är stark inför x:et och berättar för honom vad du tycker. Inte alltid så lätt att vara det. Men det hjälper en själv att komma vidare.
Livet går vidare vare sig man vill eller inte så det gäller att försöka acceptera situationen och göra det bästa utav det.
Tycker att du verkar stark och har kommit långt.
Det blir bättre och bättre!
Ta hand om dig
Tack❤️ Livet går vidare och det kommer bli lättare. Alla här har varit ett enormt stöd för att komma vidare och jag hade absolut inte klarat det utan min familj och vänner. Bara att titta framåt och hoppas på det bästa samtidigt som man gör saker man mår bra av🙂 kram å tack för din omtanke❤️
Men alltså, vilken otrolig resa du har haft och vad stark du är mitt i detta h-vete 
Det finns ju inga ord som räcker för att beskriva hur illa en vuxen man kan bete sig 
Men trots all kamp som detta har inneburit och fortfarande innebär för dig, så ägna en stund varje dag åt att känna djup tacksamhet för att du är så fri från den ynkedomen till man som man kan bli med gemensamma barn. Även om strapatserna och strulet som han kommer att ställa till med säkerligen inte är över ännu 
All lycka till Dig framöver 
Tack för dina vänliga ord❤️. Jag går fortfarande i terapi och det hjälper. Känner fortfarande en så stark ilska över min situation att jag anser mig behöva den ventilen. Det gör mig lugnare och jag är betydligt bättre mamma när jag inte bär på allt själv. Så en sån fruktansvärd resa och att den fortfarande inte är över så har jag insett mina begränsningar och mina små känsliga punkter och hur jag ska hantera dem. Förhoppningsvis kommer det göra att jag så småningom inte behöver terapin och kan hantera min ex med en mer neutralt perspektiv. Kram på dig❤️
@T.brommesson, så oerhört klokt och insiktsfullt tänkt, prioriterat och agerat av dig
Det blir bättre, garanterat… och du kommer själv att känna och veta när du inte behöver din terapeut som ventil längre 
Idag är en sån dag… långt ner i minnen, ilska och sorg. Vet inte varför dessa stunder kommer. Trodde att jag kommit förbi den biten men idag har bara allt blivit fel. Å då är jag där igen, saknar min familj eller snarare min tanke om vad den familjen va. Att ha någon att prata med om att allt bara gått åt fel håll, någon som kan hjälpa till i de dagliga arbetet med tre barn som alla haft något denna dagen som behövts fixas med. Jag räcker inte till och jag känner mig så trött. Ibland behöver jag bara en kram av en annan vuxen å någon som säger att ”det fixar sig, jag hjälper dig”. Å i denna känslan är jag så fruktansvärt arg över att jag valde fel person att skaffa barn med, jag valde att lita på fel person och nu betalar både jag och barnen priset för det. Det va inte detta liv jag önskade för dem eller för mig. Usch jag hoppas att jag vaknar på en bättre sida imorgon😞
Du är inte igenom detta ännu. Det är okej med några skitdagar här och där. Men vet du, jag läste ditt första inlägg i tråden… gå tillbaka och gör det… du borde vara så stolt över dig själv! Jag önskar jag hade din styrka. Det finns nog gränser för hur mycket yttre belastning en människa kan tåla, och även för dig. Var snäll mot dig själv ikväll och tänk på att du verkligen har gjort en lång resa. Att allt skulle kännas tipp-topp är inte rimligt efter all denna press du haft på dig under det gångna året (ja, eller längre än så). All styrka och en stor kram till dig! Jag tror att imorgon vaknar du och får en fin dag. Och om inte imorgon så i övermorgon. 
Du har helt rätt💕jag har kommit väldigt långt bara på snart ett år. Jag är stolt över mig själv och vad jag åstadkommit detta året och att jag inte gått tillbaka då han nu har ångrat sig. Jag är stolt över att jag har ett nytt hem, egen ekonomi, lugn och chansen att få återhämtning mellan varven.
Känns bara tungt ibland då min bild av min familj är för evigt förstörd och den nya varianten inte tilltalar mig det minsta. Kanske därför man alltid lekte att motparten va borta/jobbade eller va död när man va liten🤔det där med skild och delad vårdnad va aldrig ett alternativ. Jag hoppas kunna förlikna mig med min nya variant och se det på samma positiva vis som det gamla inom sinom tid. Tills dess får jag stå ut med enstaka skitdagar å de flesta är faktiskt bra😊idag va en mycket bättre dag💕kram till dig
Nu börjar jag närma mig ett år sen han meddelade att han ville skiljas. Försöker låta bli att tänka på det då jag inte vill att han ska ha förstört julafton helt. Älskar julen och barnens reaktioner på julafton och vill absolut inte förknippa det med hans jävligt opassande tidpunkt för att tala om att han vill skiljas. Han har ju kommit på att det är jobbigt att vara själv med barnen å vill ha mig tillbaka. Får sms, telefonsamtal eller att han måste lämna något i tid och otid. Är så trött på honom och att han drar ut på bodelningen. Vill bara vara fri. Att han håller på nu och fjäskar/är ovanligt hjälpsam gör att jag blir äcklad. Vet faktiskt inte varför men hans sätt gör att jag inte vill ha honom i närheten av mig. Vill bara ha lugn och ro i min lägenhet med mina barn. Göra pepparkakshus, ställa fram julsakerna och mysa med spel och adventskalendern. Hemsk tanke att jag måste ha kontakt med honom i flera år till. Ja en liten uppdatering i mitt kaos och en ny sida i min dagbok. Nästa år blir bättre😊