Vi har båda bidragit till att förhållandet blev dåligt. Jag har varit arg stora delar av tiden sista året och hon har varit mer ledsen. Ska inte ta ifrån mig mitt ansvar i skilsmässan. Vi hade till slut väldigt stora skillnader i vissa åsikter om hur vi ville ha det. Jag jobbar skift och har fritidsintresse som tar en del tid. Det tyckte hon var jobbigt när hon var själv mycket helger och storhelger för att ta något exempel. Vill inte måla upp en bild av mig själv som perfekt för jag har varit långt därifrån. Hon har aldrig haft något eget vilket jag försökt uppmuntra men inte lyckats. Hon satt helt enkelt och väntade på mig och jag gjorde annat. Hon är en bra person egentligen men nu har det slag slint i huvudet precis.
1 gillning
Jag har det bra ekonomisk. Har sparat ganska mycket genom åren till pension. Något hon nu har rätt till hälften av. Surt då jag inte kommer åt pengarna som är låsta på pensionsfonder. Kommer få låna på huset för att lösa ut både själva huset och besparingar. Men jag har råd så jag ska inte klaga
På sikt kommer jag tillbaka och ganska snabbt skulle jag tro. Hon har bott billigt hos mig. Hon har två barn sedan innan som jag till stor del försörjt. Hon läser nu även på universitetet och lever på lån och bidrag så hur hon ska klara sig vet jag fan inte. Det jag löser ut henne med kommer nog gå åt innan hon är klar. Tyvärr räknas hennes studieskulder med i bodelningen också. Men hon har ett samvete någonstans för hon lät ett antal pensionsfonder vara kvar då hon själv tyckte det kändes orättvist mot mig
Detta är det riktigt tunga. Hur man på några dagar gått från den som hon delat allt med till att inte knappt finnas längre. Hur hon kunde se mig rakt i ögonen och ljuga utan minsta tvekan. Hur hon började kalla mig saker. Ställde henne mot väggen om nya mannen och hur det låg till och då hotade hon mig i princip med att jag var psyksjuk eftersom jag sökt hjälp efter jag kom på den nya och ingen skulle då ändå tro mig. När jag sa att hon behandlar mig för jävligt genom att dumpa mig för en annan sa hon att jag också ville skiljas eftersom jag sagt att jag gav upp när hon ville skiljas och då fick skylla mig själv. Hon hade varit klar med mig länge sa hon så hennes stora bedrägeri var egentligen innan skilsmässan då hon stannat hos mig längre än hon önskade. Då har vi ändå haft ett sexliv in i det sista och där hon tog initiativ. Detta är det riktigt stora sveket. Hur det legat till kommer jag aldrig få veta utan jag måste bara släppa taget.
2 gillningar
Låter som du har koll och kommer ur det hela hyfsat intakt - det underlättar processen. Hon kanske räknar med att nästa gubbe ska bidra med försörjning? Eller så tänkte hon aldrig så långt - vem vet.
Har bra koll på ekonomin. Där är jag egentligen inte orolig. Känns orättvist bara att jag sparat i alla år för vår framtid och inte hon. För hon ville ha roligt för pengarna istället. Det fanns ekonomi för det också om vi ville. Att hon och hennes stora barn flyttat är nog ren vinst för mig på sikt. Även att jag måste låna pengar till att lösa ut henne. Men pengar är bara pengar. Det är det känslomässiga sveket som är värst. Satan vad hon sårat mig illa i själen med hur hon gjort.
1 gillning
Så var ångesten tillbaka. Hade faktiskt något bra dygn men igår råkade vi hamna bredvid varandra vid ett rödljus inne i stan. Direkt är klumpen i magen där och det är omöjligt att sova mer än några timmar. Dottern kom till mig igår och ska vara över helgen. Känns som jag mår sämre när hon är här. Hur i helvete kan det vara så?
Svarar henne inte längre i telefon. Bara SMS. Ger ändå en känsla av kontroll och att jag bestämmer själv. Har fått ett enormt begär av hämnd också. Vilka sjuka tankar man kan ha. Skrämmande.
Inser dock att jag inte tänkt på att dö eller ta livet av mig sedan förra helgen. Måste ändå vara ett fall framåt.
Du går bara igenom de vanliga faserna, som vi alla gjort - helt normalt, finn tröst i det. Oj vilka hämndtankar man hade 
Gjorde vår första riktiga överlämning av dottern igår. Har bara bytt i samband med skolan innan. Hon ville absolut jag skulle följa med upp i X lägenhet. Bet ihop för dotterns skull men jävlar vilken ångest jag haft i natt.
Perfekt!
Otroligt! Har varit med om precis det, misstänker Borderline. Nu har det gått 5 månader och livet börjar så sakta ta form igen trots att hennes beteende totalt satt den emotionella gps:en ur spel.
Vet inte vad jag tror längre. På dom 12 år vi var tillsammans har jag aldrig sett tendens till något sånt här. Har bara gått 7 veckor för mig och jag vet inte ens vem jag är längre.
Jisses. Har du varit hemma hos mig?
Nu är ju den här tråden gammal så jag hoppas du kommit vidare i livet. Vi människor är ju biologiska varelser och ungefär programmerade lika. Vi går igenom olika stadier vid en separation, vi agerar ganska lika vid stress, stress vid konfrontation, stress vid skam och vi har en tendens att fly ifrån vårt eget ansvar och ibland göra känslostyrda saker.
Mina egna erfarenheter vid en separation är att jag alltid sett bort ifrån min skuld eller mitt ansvar i relationen - eller mitt ansvar att acceptera saker och agera utifrån vad som faktiskt skett.
Just nu har jag blivit lämnad för 3 veckor sedan av en tjej jag hade en lång relation med och planerade att skaffa barn och gifta mig med.
Hon har redan efter kort tid börjar träffa någon annan och just när jag skriver det här så vet jag att dom är på en weekend resa tillsammans.
Det är klart att när jag låter känslorna styra så gör det ont. Men samtidigt måste jag värdera mig själv högt och inse att jag är en självständig person och ett förhållande är två människor som gemensamt ger lojalitetslöften till varandra.
Det är klart att det tagit mig många år och tidigare separationer att komma till insikt om hur jag ska tänka nu.
Jag kan inte t ansvar för hennes handlingar. Jag kan inte känna ansvar för hur hon väljer att agera nu. Jag kan bara konstatera att det inte är dom egenskaper eller värderingar som jag värdesätter. Kan en människa så lättvindigt skifta människor ingen relation så tyder det på en känslomässig störning eller i bästa fall omognad.
Man måste upp på banan igen, över kanten med hakan och se vilket liv man själv vill leva och hur man formar det. Du kan inte låta en annan person ta över ditt liv. Du kan dela det, du kan investera i det men du kan inte uppslukas av tanken på att du inte är en självständig individ längre.
Jag är ledsen sårad, men samtidigt sträck på dig. Ställ frågor. Gör klart för dig vilan värderingar du står för. Aktivera dig utveckla dig själv, kommer negativa tankar så tvinga dig tänka på något annat. För du kan aldrig ta ansvar för någon annan människans handlingar.
Så tänker jag. Känns bra och jag väljer att se mot ljuset istället för mörkret. Den andra människan ska inte få förringa min rätt till att ha moral och må bra.
Bra där ! Tack.