Min fru har lämnat mig efter 12 år. Vi har haft det tufft länge och senaste månaderna pratat om att vi kanske måste skiljas. Jag ville inte och trodde att vi kunde ta oss igenom det svåra. För mindre än två månader sedan meddelar hon att det inte går längre och att hon tänker skilja sig även om jag inte vill. Fick då bara acceptera faktum. Vad kan man göra liksom. Jag mår skit efter det men min fru blir glad att “vi” bestämt oss. Min fru går efter två dagar på krogen med väninnor och förändras helt. Hon stänger mig ute från allt. Efter en vecka när jag inser att något är väldigt fel tittar jag i hennes mobiltelefon och där finns han förstås. Ställer henne mot väggen och hon erkänner att hon träffade honom på krogen och han är jättetrevlig. Hon har redan inlett en relation med honom efter några dagar. Nu drygt sex veckor senare har vi skilt oss. Hon har flyttat till lägenhet och har ett förhållande med den nya. De bor nästan grannar och umgås hela tiden. Vi har en dotter på 10 år som igår berättade att hon träffat två kompisar hos mamma. Inser att det är hans barn som de redan umgås med. Själv ligger jag i ångest och fattar ingenting vad som hände. Känner mig så sviken och ensam. Hennes respons är bara att jag accepterade skilsmässan och då ville jag också. Vet inte hur jag ska överleva dagen ibland.
Hej och välkommen!
Till sidan som ingen vill vara på…
Du har en tung period framför dig, jättetung sannolikt.
To set records straight: Hon hade träffat honom innan, långt innan.
Läs andra trådar och se mönstret.
Inse och bearbeta detta.
Bevaka dina intressen vid bodelningen för nu kommer det att gå fort utav bara den serru!
Kan dottern vara hos mig över jul betyder utlandsresa med nya familjen.
Kan du ha dotter över jullovet betyder redan bokad kärleksresa för x och nya killen.
Följ råd om rörelse och sysselsättning här på forat.
Ventilera här och irl med lojala och ärliga vänner.
Det är ohemult djävligt men det blir bättre så snart du varit på botten!
Styrka til dig!
Kanske har du rätt. Iaf kan hon känt till honom. Det som talar för hennes historia är att det inte fanns något i mobilen före dagen hon sa dom träffats. Efter krogrundan blev hon en annan person så något hände den natten. Kanske tog dom steget fullt ut. Spelar ingen roll egentligen. Men att bli utbytt på några timmar är det som är svårast att ta in.
Självklart gör det ont när de träffar nån ny och dessutom involverar barnen men det är bara att acceptera det för det sker förr eller senare…
Mitt ex träffade ny gubbe efter 1 månad och ungarna involverades tidigt. Detta skedde i maj/juni. Vi är idag bra vänner. Jag insåg ganska tidigt att jag aldrig skulle få svar på mina frågor. Och även om jag hade fått svar så hade jag nog bara mått ännu sämre för hennes empati för mig var helt borta. Det är med all säkerhet likadant för dig.
Jag la all min kraft på mitt egna mående och mina barns mående och första steget är att acceptera. Du måste acceptera att hon söker nåt du inte kan ge. Det gör skitont men du kan inte påverka det.
Sitt inte o fundera över saker o ting och varför det skett. Svaren kommer inte att hjälpa utan du skapar hjärnspöken och egna bilder i huvudet som bara gör ont. Sikta framåt, ta vara på sig själv nu. Titta inte i backspegeln för det är passé! Du kommer att må bättre när du accepterar. Eftersom ni har barn så rekommenderar jag dig att hålla en vänskaplig kontakt med ditt ex. Det underlättar något kopiöst. Framförallt för barnen.Jag tror nog att även du mår bättre av att inte bråka. Om inte annat så kommer högst troligt ditt ex att reagera när hon märker att du inte bryr dig om henne längre och visar henne att du också gått vidare.
Mitt liv blev bra mycket lättare av just vänskap. Vi umgås inte men kan prata över en lunch eller kaffe vid barnbytena.
Det svåra är att jag inte kommit över henne. Jag älskar henne och ville fortsätta kämpa men hon övergav mig. Vår relation var inte den bästa på ett långt tag så jag förstår bakgrunden. Har svårt att se henne eller få SMS från henne även om det bara rör dottern. Vi har en historia där jag ställde upp för henne och hennes tidigare barn. Barn med diagnos bland annat och ett krånglande ex. Har gett henne så många möjligheter i livet och nu när jag inte behövs längre byts jag ut. Det känns så jävla orättvist. Bodelning är redan gjort. Har bra koll där. Även om det kommer kosta mig en del.
Jag tycker du resonerar och gör helt rätt! Både för dig men framför allt barnen! Ingen tjänar på att bråka och göra livet surt.
Håller också med. Vi är vuxna människor båda jag och hennes mamma och väldigt förståndiga. Barnen hålls utanför vårt. Bråkar inte direkt heller. Försöker ha noll kontakt. Det jobbiga är att dottern bara vill prata med mig om sina känslor. Vilket river upp min ångest gång på gång. Hon grät sig till sömns igår och jag får försvara varför “vi” gjort valet att skiljas. Kontakt med skolkuratorn är tagen nu. Hon säger att hon inte vill prata med mamma för där är man inte ledsen.
Om du ser det positivt så har din dotter förtroende för dig! Jag förstår att det är jobbigt samtidigt som det ger er en chans att komma varandra nära.
Jag förstår det! Man kan inte bara trycka på en knapp och sen är man över sitt ex. Det är inte det jag menar heller.
Man mår dåligt och känner sig värdelös, oönskad och utbytt. Det jag vill säga är att det är fullkomligt normala känslor men det är också bara vad det är, känslor. Det är ingen livsstil. Det jag försöker göra är att ge dig nycklar för att mildra dessa känslor och finna dig själv.
Jag ställde mig själv följande frågor om och om igen:
Handen på hjärtat, om hon kommer tillbaka, kommer DU bli lycklig då? Kommer du lita på henne? Är det inte bara så att det är bomull för din hjärtekross som du nu upplever? Kan du leva med henne utan att tänka om hon suktar efter nåt annat? Älskar hon verkligen dig?
Varje gång kom jag fram till samma svar… Vi är nog bättre föräldrar och mår bättre isär… Framtiden får utvisa om vi någonsin finner tillbaka till varandra.
Första känslan var ju såklart att hon kan fara o flyga… Hur fan kan hon utsätta mig för detta? Vad för ont har jag gjort för att förtjäna detta? Hur kan hon vilja förstöra vår familj? Tänker hon inte på barnen? Läs min tråd så ser du min resa…
Relativt snabbt så kom jag till insikt att alla de frågorna svarade jag per automatik på själv och det var inga positiva svar. MINA svar, inte hennes… Såklart hon inte vill förstöra, självklart älskar hon sina barn. Hon älskar bara inte mig. Vad är jag för människa om jag vill leva med någon som inte vill leva med mig? Acceptera, sikta framåt, res på dig, gör det bästa av situationen, lev!!
För barnens skull så är vi idag bra vänner som kan kommunicera och prata om det mesta. Vi kommer aldrig ifrån varandra pga barnen så varför bråka liksom? ACCEPTERA är nyckeln. För min och barnens skull.
En vacker dag så träffar vi någon som älskar oss igen, det är jag övertygad om.
Ingen annan rycker upp en ur hålet, man måste klättra själv.
Så är det ju. Kan ju inte styra över nåns känslor. Handlar om acceptans. Jag känner fortf tyvärr ilska… Kan inte helt rå för det. Har ju barn ihop och måste tyvärr ha kontakt men kontakten är ändå minimal. Bara om vårt barn. Men håller med dig @Vilsen77. Vill ju inte vara med nån som inte älskar mig på samma sätt. Jag skyndar långsamt. Ha en fin dag!
@Mankan, man blir inte utbytt på några timmar.
Det är det jag menar, du har inte rätt brillor på ännu.
Jag menar inte att du ska vara ett rövhål tillbaka, men (och det här är viktigt tror jag) inse att du är rövknullad på ren svenska just nu.
Sätt stopp för det.
Se till att du når informationsjämvikt, eller åtm nästan, annars tar det väldigt mycket längre innan du kan påbörja din eget återtåg.
Håll dottern utanför men jämna ut spelplanen.
Att inse att man varit bedragen, förd bakom ljuset och därtill förhandlat i syfte att rädda, skadebegränsa när x gjort precis tvärtom och ljugit för fulla muggar är inte välgörande för självkänslan.
You can take it from me buddy!
Kan intyga det - tog tid att ta sig tillbaka från.
PS. Standardförfarande vid olämpliga kontakter via meddelanden är att regelbundet deleta tråden
För att inte straffa någon oskyldig är det ju bra om man ha bevis för påståendet.
För övrigt, rättvis fördelning är rättvis fördelning, även om någon varit otrogen.
Jag råder alltid folk att dela så nära lagens lägsta bokstav som möjligt, för den som är snäll finner ofta skäl att ångra det senare.
Nu pratar jag inte om att straffa, bara att inte ge mer av sig själv än vad man eg borde om den andre spelar fulspel.
Att madame i detta fall blev glad och hädanefter struntade i att radera konversationerna känns rätt troligt?
Och eftersom hon sagt att hon ville skiljas var det faktiskt fritt fram?
Javisst, KANSKE var det inte så det gick till?
Meeen, visst har vi sett här inne att det nästan alltid är precis så?
Sen har jag nog lite avvikande åsikt i fråga om att dela jämt rakt av om den ene självsvåldigt har försatt den andre i vanmakt med sitt handlande.
Jag inser att vi nog inte tycker samma här men jag försvarar det med min egen moral.
@Mankan att dottern är ledsen hos dig är för att hon är trygg med dig.
För att mamma inte är sig lik och att hon är osäker på deras nya inbördes relation.
Sin relation i den nya familjen etc.
Var din dotters klippa, ge henne all stabilitet du bara kan!
Det ger dig själv stadga och egenvärde i tillvaron.
Håller helt med här, baserat på min egna historia. X beslut och handlande fick stora konsekvenser ekonomiskt för mig, detta hade kunnat undvikas om hon öppnat munnen med hur hon kände tidigare. Det är segt att börja om ekonomiskt vid 40 och se allt man sparat ihop gå upp i rök. Som tur är såg/ser mitt X det på samma sätt. Om det är av skuldkänsla eller baserat på fakta vet jag inte - men det spelar mindre roll.
Kan vända på det. Hade jag utsatt mitt X för ett sånt svek hade jag dedikerat mitt liv till att hon och barnen skulle ha det bra ekonomiskt.
Det gjorde mitt X också, vilket kändes väldigt bra.
Vi delade 50/50 utom på sådant som uppenbarligen inte kommit från gemensamma ansträngningar.
Det sved lite men hon svalde det utan knot.
Hedrar henne onekligen.
(Väldigt godtroget och blåögt av mig, men jag vet fortfarande inte hur jag skulle kunnat kräva äktenskapsförord eller bodelning under pågående äktenskap rent känslomässigt.)
Men nu har jag lärt mig! 
Instämmer med Johan, hade jag ryckt undan mattan så hade jag nog skickat på all stötdämpning jag bara kunde.
För mitt eget samvetes skull, hade nog inte klarat att hantera min självbild annars.
Nu är det runtime!
Mankan, Där verkar vara ordning på torpet.
Men jag som är superkänslig mot livskamrater som byter skepnad anar en intressant detalj.
“Hon säger att hon inte vill prata med mamma för där är man inte ledsen.”
Jag gissar i med min teleskopiska syn att det är lite empatiproblem i bakgrunden. Kan det vara så att du fått jobba lite på frun tidigare när det gäller humör, oberäknerlighet eller någon slags barnslig logik som du fått böja dig för - för att annars händer något.
Det som händer är något med att hon blir ledsen, arg eller slutar samarbeta.
Att teamet hållits samman av någon lite mer ansvarig?
Jag har själv erfarenhet av flera snabba förvandlingar, byte av yrken, sällskapsdjur, bostad. Sådant som kräver följsamhet.
Har någon varit följsam för att saker ska fungera?
Finns nån tradition av att hon vinner med tvång på något märkligt skickligt sätt, eller att det är bäst att hon får vinna för annars blir skadan för stor?
Ja det är så svårt att bli snabbt “utbytt”. Känns som det man hade bara glömdes bort. DET är en stor sorg. Jag tycker också att sorgen över att inte kunna ha en normal kontakt är trist pga att en 3:de part kommer emellan.
Absolut. Dottern och jag står nog närmare varandra än hon gör med sin mamma. Dom äldre barnen med annan pappa har krävt mycket jobb då inte han varit så närvarande. Så min flicka har jag fått ta hand om mycket genom åren.
När jag kom in i hennes mobil fanns en veckas konversation som började med att han skickade hur fantastiskt det var att han träffat henne och det kom två dagar efter krogrundan så jag är ganska säker på att detta stämmer. Hon har på alla är aldrig haft pinkod förrän efter den helgen. Brukade ofta be mig kolla SMS som nästan alltid kom från hennes son med diagnos men efter den helgen var allt låst. Kanske hade de träffats innan men då blev det allvar.