9 månader har snart gått sedan jag flyttade från mitt ex. Jag visste om en otrohetsaffär och anande en annan men nu när folk runtomkring vet att vi inte är tillsammans längre berättar de den ena historien värre än den andra. Tillbaka till 2015 har jag fått berättat för mig om 7 andra tjejer. 5 st från arbetsplatsen han började på 2015 och 2 utanför men från samma ort. En del har det bara varit sex och snusk med andra har det varit seriösare med, med löfte om att lämna mig och skapa ett liv med dem. När jag varit med våra barn och trott att han var tråkig som inte ville följa med så har han istället prioriterat att få sina privata behov utförda. Han har ljugit, förödmjukat och smutsat ner det jag trodde vi hade. Han har haft tjejer i vårt gemensamma boende när jag varit på resande fot. Han erkänner inget, fortsätter att ljuga och när jag pratade med en gammal kollega till honom som berättade så mkt mer än vad jag redan visste så hamnade jag nog i en slags chock. Jag började skaka, tårarna kom och efteråt fick jag frossa och kände mig konstig i hela kroppen. Jag funderar på hur jag ska gå vidare efter det här. Hela mitt förflutna är nedsmutsat. Hur kan någon ens leva så? Kört från mig tidigt på morgonen för att vara på jobb tidigt men istället kört inom en av sina älskarinnor för morgonmys. Vi har sällan bråkat, han hade bara blivit otroligt tråkig med åldern trodde jag… så lättlurad jag är, så godtrogen, så ouppmärksam. Jag är nog den enklaste personen att bedra då jag tror gott om alla och eftersom jag själv aldrig skulle vara otrogen trodde jag inte det om honom heller.
Jag har inte sagt ngt om den senaste informationen jag fått även om jag är bra sugen. Vi har barn varannan vecka och behöver ha lite kontakt. Men jag tänker att jag måste skicka ett informativt meddelande om att allt vidrigt han hållit på med kommit fram. Det värsta är att han beter sig som om han är perfekt, det gode ex-sambon, den perfekte fadern och han vägrar ge med sig om ngt inte passar honom. Aldrig att han ser till andras önskemål och anpassar sig till sånt som inte gynnar honom själv. Med er bagaget han har borde han gå mot tillmötes på sådant som han egentligen inte bryr sig om men där han istället sätter sig emot bara för att han kan! Jag förstår att han är sjuk, ett sjukligt beteende.
Jag tänker också att jag kanske borde prata med en kurator eller ngt för att inte dra med mig mitt förflutna in i ett nytt förhållande. Men vet inte hur man går till väga, via vårdcentralen? Jag ventilerar med mina vänner men behöver kanske mer? Någon som varit med om liknande och kan ge råd och tips?
Jag hade nog inte kunnat låta bli från att drämma till honom med att alla vet vad han är för en om han skulle brösta upp sig om hur duktig han är. Vem tror han att han lurar, liksom…
En som kan ljuga och leva dubbelliv i sådan omfattning låter i mina öron som en psykopat. Hur skyddar man sig från sådana? Det vet jag tyvärr inte.
Jag har erfarenhet. Tyvärr. Jag tycker absolut du ska ta stöd för din egen skull. Tillit blir svårt efter en sådan grej. Men det finns hopp. Alla är inte svin och man måste ändå våga för att vinna. Men som sagt. Stöd på resan skulle jag definitivt ta. Ta hand om dig
Vet du det är bara han som tycker det, alla andra som nu börjat berätta vet att det inte är så, du vet att det inte är så. Men jag vet känslan alla som vet utom den som blir utsatt. Det här med att inte lägga sig i kan tyvärr skapa en ganska tung svår kris när allt kommer fram för den som faktiskt blivit utsatt. För mig är det psykisk misshandel, ett övergrepp jag känner mig smutsig för det som jag vet om att han gjort.
Mtt ex har gjort liknande, men där har inte allt kommit fram tror jag och han kommer aldrig erkänna. För det är bara jag som är svartsjuk.
Fråga dig vad tror du att du kommer få för reaktion från honom. Kommer det hjälpa att han fortsatt ljuger för dig eller tror du att han kommer erkänna det som kommit fram.Tänk på hur det gagnar dig, tänk bara på dig. För att skydda sig själva så kan de bli rätt obehagliga, hånfulla och kommer vända det till att det är vårt fel.
Det är väl så jag måste tänka, vad kommer det här ge mig. Och svaret där är mest troligt frustration och ilska. Han kommer aldrig erkänna eller Benin förlåtelse. Så det gynnar kanske bäst att få ut mig allt till vänner, kanske träffa en kurator eller psykolog eller vem man nu pratar om sånt här med. Det gynnar mig mest om vi har ett samarbete kring barnen som fungerar. Tack för input.
Lider med dig! Fy så hemskt och jobbigt det är att bli sviken så! Även om jag inte tror det var riktigt så många relationer och otrohetsaffärer i min förra relation med pappan till mitt barn, som din verkar haft, (vad jag vet) ”bara” en längre (6-9 månader) och 3-4 kortare (endast sexuella), så är det ett stort stort svek. Jag har varit Så arg, Så ledsen, Så besviken och också liksom du känt att allt vi delat känts nedsolkad och förstört. Det är en väldigt jobbig känsla! Mitt ex har också haft stora problem att ta på sig ansvar för sina handlingar och skylt på vår, enligt honom, otillfredsställande och dåliga relation, på att vi har olika moralisk kompass och det ena inte är mer fel än det andra, att han känt sig obekräftad, osv, osv, osv…
Det är en sorg att bearbeta att den man litat på och levt med sviker så, och det tar tid.
Jag har haft stor hjälp av samtalsstöd genom familjerådgivningen svenska kyrkan, samt terapi privat (men blev väldigt dyrt för mig), stöd från psykolog på VC.
En tanke som hjälpt mig mycket när ilskan och sorgen kommit har varit att jag inte vill ödsla en minut till i en relation med någon som tycker det är ok att bedra och ljuga. Jag känner att jag är värd större respekt och kärlek än så.
Jag vill leva i en ärlig, varm och respektfull relation!
Ta den hjälp och det stöd du kan få! Terapi, familj, vänner har varit Så viktigt för mig!
Se till att försöka vara extra snäll mot dig själv! Ha överseende med att mycket av din ork går till att bearbeta.
Sörj, var arg, besviken, tillåt dig känn allt när du kan.
Det blir lättare med tiden!
Och perspektivet förändras också mycket över tid, i alla fall gjorde det för mig…
Styrka till dig!
Funderade på det du skrev om informativt meddelande att du vet om allt. Jag vet inte, men om det gör dig gladare så kanske…. Ju mindre du visar att du bryr dig, desto bättre tror jag. Sedan tror jag rent psykologiskt mår bättre ju mer du kan fokusera på dig själv och ”ditt nya liv”. Titta framåt istället för bakåt.
Läste i någon tråd att glada/lyckliga människor har inte tid för hämnd…. Det är väl den bästa hämnden. When they go low, we go high……
Sträck på dig, du har inte gjort fel eller sårat någon. Det är han som är pinsam och har förödmjukat sig själv. Stackars man med dåligt självförtroende som måste söka bekräftelse av olika kvinnor. Det säger mer om honom än om dig.
Att inte sjunka till samma låga nivå, men visst några väl valda ord då och då, men kanske ännu bättre, lite gåtfulla inlägg som gör honom osäker, dvs inga hela sanningar.
Försök att inte visa dig berörd, minimal kontakt och glad yta mot ditt X.
Sök professionell hjälp, spendera tid med vänner, försök bygg upp en ny tillvaro kring dig som ger trygghet och tröst.
Stor kram!
