Mitt ex flickvän får mig att känna mig värdelös

Jag har varit medlem här sedan ett och ett halvt år tillbaka och fått otroligt fint stöd i mina kriser sen jag blev lämnad i maj 21. Mitt ex träffade genast en ny (möjligtvis fanns hon med i bilden redan sen innan) och det har varit urtufft. Min son fick träffa henne omgående utan att jag fick någon förvarning. Gud så dåligt jag mått… och mår… Nu har de precis flyttat ihop och ska få barn. Allt det som pågår kring dem har på sistone väckt till liv en känsla som jag har varit relativt förskonad från hela den här tiden: en känsla av värdelöshet. Jag känner mig helt enkelt slätstruken och oattraktiv. Hon är yngre, snyggare och verkar vara en oerhört spännande person.

Hur gör man för att acceptera sig själv i ett sånt här läge? Jag vill inte känna mig så här i resten av mitt liv. Jag har alltid känt att jag ser bra ut och har många fina kvaliteter men nu känner jag mig bara så värdelös :frowning:

1 gillning

När man fastnar i att jämföra sig med andra så tappar man mycket glädje i livet. Det kan vara på sociala medier, eller i tankar på sitt ex nya härliga liv. Det kan bli en livslång plåga. Och till vilken nytta?
För mig har det funnits olika vägar till acceptans och till att trivas med mig själv trots sorger eller svek. Meditation är en sådan sak. Jag har lyssnat på till exempel Björn Natthiko Lindeblads meditationer.
Djur har också gett mig villkorslös kärlek och en trivsel i vardagen som inte ska föraktas. Jag har skruvat ner mina förväntningar på livet och levt enkelt i perioder. Legat på soffan och lyssnat på klassisk musik. Dansat till musik som gör mig glad. Tagit långa promenader och tittat på människor ordentligt, sett att det finns andra som är ute och går ensamma och som inte ser superlyckliga ut.

Du är inte ensam om att ha känt dig misslyckad och ledsen, det är en väldigt vanlig och väldigt mänsklig känsla. Livet är inte bara en räckmacka. Men om man inte vill fastna i besvikelse, utan hitta en nytt tillstånd att leva i, då måste man börja sluta fred med sig själv och acceptera vart livet har tagit en. Och sluta älta hur mycket bättre ens ex verkar ha det och sluta jämföra sig med alla som verkar så lyckade och lyckliga. Det är inte lätt men det går faktiskt. När tankarna far iväg åt det hållet får man vänligt be dem att stanna upp ett tag. Men får fråga sig på vilket sätt detta ältande är hjälpfullt. Oftast inte alls.
Det handlar inte om att trycka bort känslor av sorg och misslyckande utan att inte hålla så hårt i dem. Att öppna den knutna handen lite och se sig omkring. Se andra som också lider, som inte är snygga, som kämpar med sitt. Se att man fortfarande är en människa med nåden av att få leva några dagar till här på jorden. Vad vill man fylla dessa dagar med? Till en början kanske bara med något vackert och rofyllt varje dag. En stund i solen utan krav, en god kopp kaffe. Längre fram kanske man vågar testa en ny hobby? Åka iväg på en kurs och våga lära sig något nytt, våga träffa lite nya människor. Plötsligt har det gått tid och saker känns annorlunda. Allting förändras, även om det ibland går så långsamt att man knappt märker det.
Du har ditt eget liv att leva nu. Låt ditt ex och den nya leva sina liv. Var nyfiken på vad som ska dyka upp i ditt liv. Det behöver inte vara så märkvärdigt, men något kommer garanterat att dyka upp.

11 gillningar

Tack Honungspaj

Gud vad fint du skriver… tårarna bara rinner. Det är ju det här jag vill, och det som jag kämpat med sen allt det här började. Jag har också tagit hjälp av meditation och buddhism. Men så ramlar jag dit. Som nu, känner bara att nej detta är FÖR mycket.

Det är bara att vänligt men bestämt börja om igen, ett litet litet steg i taget.

6 gillningar

Har du någon samtalskontakt? Efter allt jobbigt du fått gå igenom vore det väl bra att ha?

Ja det har jag, men det är övermäktigt mycket det jag behöver bearbeta så den timmen i veckan gör liksom inga underverk.