Mycket har hänt sen sist, nya erfarenheter och nya insikter, nytt användarnamn. Jag har jobbat väldigt mycket med mig själv men jag har ett behov av att skriva av mig. Särskilt då jag i skrivande stund inte vet var jag är eller vart jag är på väg. Mer än att jag ska fortsätta min process. Det här blir min dagbok om mina utmaningar, mina insikter och mina verktyg.
6 gillningar
230430
Dagen börjar med att jag skickar iväg de bevis jag råkat hitta och som visar att han till mig sagt en sak medan han i sociala medier agerat på ett annat vis. Jag känner mig lurad och besviken. Det blir värre när han tycker jag är löjlig, att hela dialogen om sådana här oviktiga saker är löjlig och att han inte vill prata mer. Jag skriver att det enda jag behöver är ärlighet. Jag blir blockad. Därefter är det tyst. Och jag kommer vara tyst. Jag har skrivit det jag sett och hur det fick mig att må. Han klarar/vill inte bemöta det och det är status just nu.
Jag riktar mitt fokus inåt. Ser till att barnen får en så bra dag som möjligt med sina kompisar och tar mig ut på en pw. Det är folk överallt, solen skiner och jag lyssnar på mina poddar. Idag har jag lyssnat på Mindset Mentor och tar med mig följande liknelse: vi människor fungerar precis som GPS. Jag måste veta var jag är och vart jag ska, annars stampar jag stilla.
Helt ärligt känner jag att så här kan jag inte ha det. Även om vi på alla nivåer fungerar så oerhört bra är det här en viktig värdering för mig. Ärlighet alltså. Men det har jag inte fått, eller upplever i alla fall att jag inte fått det. Och det blir omöjligt att försöka förstå varför när han inte vill prata.
Min plan just nu är att lita på processen. Jag vet att han inte kommer höra av sig på några dagar och jag själv behöver landa i vad jag känner och tänker. Det jag just nu kan göra är att hantera mina känslor, min ilska, irritation och besvikelse. Därför har jag varit på gymmet och kört ett tungt pass. Nu är tanken att ta en varm dusch och sedan hitta något lagom trevligt på Netflix.
4 gillningar
Oärlighet är ju så klart en “red flag” men det kan ju finnas någon rimlig förklaring även om det troliga är att det inte finns. Att blocka däremot… nej så gör ingen mogen vuxen människa.
2 gillningar
230501
Idag har jag haft fullt fokus på mig själv! Har tagit en skön långpromenad, städat barnens rum (de har gått till sin pappa idag) och njutit av vårsolen på balkongen.
Känslomässigt har jag varit sorgsen. Som om gråten var nära. Det är min utmaning, att acceptera mina negativa känslor.
Tittade på Gift vid första ögonkastet och där säger en person ”När jag har struktur känner jag mig mindre ensam men egentligen är jag mer spontan”. Det där med struktur har alltid varit min bästa vän, både när jag känt mig ensam men framförallt när jag haft tuffa perioder.
Han har inte hört av sig sedan han blockade mig och jag har bestämt mig för att han får bara den som tar ansvar och sträcker ut en hand. Min tid ska jag ägna åt att landa i mina egna tankar. Också en utmaning som jag har, för jag är så otroligt snabb. Just därför har jag bestämt mig för att inte agera på något vis utan ha fokus på mig, mina känslor och mina tankar.
3 gillningar
230502
Idag känns det smärtsamt. Jag har så oerhört svårt att förstå att en person som vill planera livet med mig inte klarar inte av att bemöta mig när det är han som gjort mig ledsen. Det som gör läget extra jobbigt är att jag lämnade barnens pappa för porrmissbruk. Sen dess har jag jobbat med tillit till andra människor men det är ett trauma som gör sig påmind särskilt när relationen är ny. Jag har berättat om detta för min nuvarande.
Jag förstår att det är fullt möjligt att jag överreagerar (med tanke på min bakgrund) men det tycker jag att han borde försöka förstå. I stället för att finnas för mig när jag skriver att jag är sårad och besviken efter att sett hans aktiviteter på sociala medier skriver han att jag är löjlig, det vill jag inte prata om och därefter blockar mig. Ändå vrider och vänder jag mig i huvudet och fastnar i att försöka varför han inte vill prata och vad det kan finnas i hans bagage som gör att han är så dramatisk.
Det andra smärtsamma är att han fortfarande inte hört av sig. Han blockade mig i lördags morse. För mig känns det som oceaner av tid med tanke på att vi har kontakt med varandra flera gånger per dag samt bor ihop den mesta tiden.
Finns det någon som haft en partner som vägrat prata? Har ni tips?
4 gillningar
Ser hen dig som en partner? I så fall måste du sätta det på sin spets och kräva ett samtal eller så lämnar du personen. Känns absurt att ni är i en relation men hen blockar dig?
1 gillning
Ja, det gör han. Han är mkt tydlig med att jag är hans tjej, vad han känner för mig, hur han vill spendera livet med mig, vi har bokat in resor osv. Hans familj och vänner vet att jag är hans flickvän.
Jag håller med dig, jag vill prata och vara tydlig med mina förväntningar. Jag fastnar i att jag tycker det är han som ska höra av sig då han blockat mig.
1 gillning
Jag förstår fortfarande inte, man kan väl inte blocka någon man är ihop med? Vad händer om det blir konflikt på eran resa? Drar han till ett annat hotellrum? Ni bor ihop och han går in och låser in sig i sitt rum som en trotsig tonåring
I min värld agerar inte en vuxen så, varför är du ihop med någon som känner sig ha ett behov att blocka dig? Hade kanske fattat det om ni typ halvt dejtande och hen inte pallade med att göra ett vettigt avslut. Men är man ihop så ska man kunna ta ett samtal, annars dumpa
Låter jag för krass så ber jag om ursäkt och kan radera mina inlägg, men tycker verkligen hen borde ta ett samtal med dig.
2 gillningar
Du har helt rätt. Det här är det enda området som jag varit tveksam till. I början var våra dialoger/konflikter dramatiska men jag anser att jag bidragit till att vi kunnat lära oss prata i lugnare och finare ton.
Det enda område han inte vill prata är Instagram/FB/Snap osv. Han menar att jag borde känna honom och veta hur han är och inte misstänka. Samtidigt så kunde jag se vilka bilder han lajkar och enligt mig är dessa inte ok. Det här har helt enkelt med mina värderingar att göra. Jag tycker inte att en vuxen man ska följa en 19-åring dokusåpakändis.
Du har inte varit för rak och nej jag skulle aldrig radera någons kommentarer. Feedback är alltid uppskattat för det är så jag kan utvecklas!
Jag vill och behöver ta ett samtal men jag vill i dagsläget avvakta ifall han tar ett steg, för det visar också hur han är i sådana här situationer.
Har du tips inför samtalet eller om någon annan har det tar jag tacksamt emot.
I min värld är det väldigt enkelt. Älskar man någon och vill vara med någon så gör man en del ”uppoffringar”. Vill han vara med dig så ska han inte ha några problem att sluta följa några småtjejer eller sitta med snap (som 99% av folk endast har för att dölja saker för sin omgivning)
Så du ska kunna begära det, får du inte det av honom så hamnar du där i en relation där du är i ett vägskäl. antingen förhålla dig till det eller lämna.
Någon annan har kanske lite bättre tips 
men gillar raka rör när vuxna personer ska diskutera viktiga frågor
3 gillningar
Du har så rätt! Valet är väldigt enkelt när du lägger det fram så här. Tack för att du är så rak och tydlig, det uppskattar jag verkligen!
1 gillning
Jag har hoppats på att något magiskt ska hända. Att han hör av sig och säger vilken idiot han varit, att han saknar skills att hantera konflikter och att han inte vill förlora mig pga alla bråk. Jag inser att det inte kommer att hända.
Jag behöver avsluta. Dessa dagar av ingen kontakt har tvingat mig tänka tillbaka till hur han egentligen varit. Hur mkt jag överkompenserat, varit den lugna, försökt förstå. Och tråkigt nog hur hans oförmåga att hantera negativa känslor eskalerat. I påsk blev han så arg på mig att han hoppade upp ur sängen mitt i natten, klädde på sig, packade ihop sina saker och cyklade iväg. Där stod jag och försökte be om ursäkt för något jag inte visste medan han skyllde på att han måste hem då jag är dramatisk. Jag? Det var jobbigt att hitta på en lögn när barnen undrade på morgonen vart han försvunnit. Ännu jobbigare att han skyllde sin reaktion och sitt beteende på mig.
Det här får jag ta med mig, varför gick jag med på det? Varför accepterade jag hans beteende? När jag växte upp skrek ingen, det fanns ingen dramatik utan konflikter hanterades genom att sopa allt under mattan. Inte heller en lyckad metod.
Nu behöver jag sova och ta nya tag imorgon!
6 gillningar
230503
Jag har processat alla tankar ni skrivit här och lyssnat på de råd jag fått av mina fina och raka vänner. Det finns ingen av mina vänner som ser en möjlighet att det skulle bli en ändring, snarare får jag rådet att inse att det här är vad han kan erbjuda. Det har varit ett återkommande tema. Och ja, jag kan erkänna det. Det är väldigt mycket enklare att ta emot eller ge råd här i trådar än att vara känslomässigt engagerad och klara av att avsluta när man fortfarande är kär. Men jag inser att jag måste.
Med tanke på att han blockat mig och återigen varit tydlig med att han inte vill prata om dessa saker kan jag inte avsluta med ett samtal. Snarare tror jag att det antingen blir stormigt och dramatiskt eller att han säger/gör något ännu värre som får mig att må ännu sämre. Av dessa skäl är min plan följande. Jag ska hämta mina saker samt lämna hans när jag tror att han är på jobbet. Jag kommer lämna en lapp på bordet “Jag vill inte ha det så här. Att avfölja och blocka mig som du älskar, inte vilja lyssna när jag är sårad, försvinna i flera dagar och vägra prata är inte kärlek för mig.”
Jag har alltid haft värdiga samtal när ett förhållande tagit slut. Det är inga lätta samtal, men det har alltid funnits ett behov av båda parter att prata. Men inte denna gång.
Just nu samlar jag mod för att klara av att göra det här ikväll, imorgon el senast på fredag. Sover dåligt, äter dåligt men tränar hårt och dränker mig i jobb. Det här är som ett maratonlopp, det är riktigt tufft just nu men målet finns och jag tar mig framåt!
Har ni inputs, hit me!
6 gillningar
Nu är det gjort. Hemkommen med skakiga ben men samtidigt stolt över att jag klarade av detta.
Han var inte hemma så jag lämnade hans saker, plockade med mig mina, lämnade lappen på köksbordet, låste dörren och slängde in nycklarna (i ett kuvert för att inte skada golvet).
Ironiskt nog spelades Miley Cyrus Flowers i hörlurarna på hemvägen och jag fattar vinken. Nu är det dags att boosta mig själv med kärlek 
8 gillningar
230504
Vaknar tidigt men med ett lättare sinne. För att jag gjort det och för att jag stått upp för mina egna värderingar.
Jag vill och behöver titta framåt och connecta med mig själv igen, kanske upptäcka nya saker hos mig!
Mina verktyg blir då:
- fortsätta träna, få mkt frisk luft och börja äta mer.
- hålla mig sysselsatt, hade kunnat fixa mer i hemmet samt träffa mina vänner oftare, vill också skapa nya kontakter.
- podden Heal your heartbreak har massa olika praktiska tips, t ex vill jag utmana mig själv med att börja göra själv saker som jag vill göra i en relation och resa är en sådan grej. Varför skulle inte jag kunna resa själv till t ex Barcelona?
- planera in roliga saker, mitt liv har varit så spontant från en dag till annan vilket jag vill delvis behålla men jag vill också planera in resor eller nya aktiviteter till hösten, funderar på salsa.
- jag ska även titta inåt och tillbaka, hur såg mitt liv ut innan honom? Vad uppskattade jag då? En sådan grej är sömn. Med tanke på våra helt olika arbetstider har jag sovit alldeles för lite.
- i övrigt har jag tagit undan bilder på oss och jag är ju redan blockad i sociala medier så det är liksom klart.
- Jag behöver skriva en lista på saker som jag inte mådde bra av för att i stunder av saknad kunna även se den delen av förhållandet.
6 gillningar
Bra gjort! Håll i och håll ut
1 gillning
Hej!
Nu kan jag inte hela din historia, men jag har läst lite, och jag känner igen vissa delar av det du skriver.
Det där med alla lögner och sen hur dom gärna vill skjuta över skulden på en annan.
Nu blev det jobb, kan skriva mer sen.
Rl
1 gillning
Tack för pepp @Nina77 och @C427 
det värmer!!
Helt ärligt så hoppades jag på ”jag vill inte förlora dig jag är en idiot” men så blev det inte. Idag fick jag ett sms i stil med ”verkar som mobilen bara fungerar på instagram”.
Först blev jag glad att han hört av sig men när jag läste sms:et kände jag mig ledsen och ännu mer lurad, är det här verkligen allt han vill säga till mig?
Hmm skumt!
Får jag ställa några frågor, eller vill du att jag läser hela dit inlägg.
Jag har själva drabbats av hur en person kan få ett helt nytt beteende , man tror inte det är sant.
Så jag har läst och bollat med en nära vän om beteende förändring, och fått rätt bra kläm på hur det ligger till.
Det känns som dit ex både vill äta kakan och ha den kvar, men som sagt jag måste nog läsa inlägget.
Tror du att du kommer kunna lita på personen igen? Kanske vissa stunder, men sen kommer vardagen och man funderar, i mitt fall är det totalt nej.
1 gillning
Jag behöver rannsaka mig själv ifall det är beteendeförändringar eller om jag bara gjort en feltolkning eller försköning av hans personlighet.
Svaret på din fråga är nej, jag kommer inte lita på honom igen.
Har inte läst din tråd men låter klokt att du reflekterar, vet att du är säker på ditt nej och fokuserar på livet framåt!!