Min historia

Huvudet på spiken. Bulls eye. Som vanligt.

För mig betyder intresse mer än något flyktigt. Jag kan ju se att andra är attraktiva i många olika sammanhang, utan att det väcker något hos mig. Så intresse för mig är när något väcks inom mig.
Jag kan hålla med om att det är bra att reflektera över varför det händer och se om det är något jag saknar i förhållandet som jag behöver ta hand om på något sätt.

1 gillning

Tror du har helt rätt. Visst är det en chansning. Visst kan man bli sviken igen. Men med tillräckligt mycket i vågskålen ( barn, gemensam historia etc), vill man låta bli chansen helt? Går själv i dessa tankar. Och landar någonstans i att jag kan tycka att de flesta förtjänar en andra chans. Dock ingen en tredje. Lycka till, berätta gärna hur det går!

2 gillningar

Kan dock också skriva under helt på att avgörande är hur man agerar på känslorna man får. Vid några tillfällen har jag känt stark attraktion till ex en arbetskamrat. Då har jag valt att hålla distans och minimerat kontakt. Hur man agerar tror jag beror dels på hur ens nuvarande relation är och dels personlighet. ( tror det är lättare om man är tämligen kontrollerad och har förmåga att se konsekvenser )

5 gillningar

Att känna attraktion och kanske till och med förälskelse är naturligt, i alla fall för mig som är en känslosam person. Under min långa relation hade jag ett par gånger ”crushes” på någon annan, på fantastiska människor i min närhet.

Det jag vet för egen del är att sådant går över. Jag håller distans, såväl fysisk som mental, och ser till att styra kontakterna med kollegan, eller vem det nu är - för min del kontakter genom yrket - så att de hålls på en professionell nivå. Då svänger känslorna in sig för mig i alla fall, förälskelsen lägger sig om jag inte göder de känslorna.

Tillägger att jag älskade och fortfarande älskar min ex-make djupt. Den han var ska tilläggas. Inte den han förändrades till.

Jag är nu i en ny relation med en mycket fin man. Jag kommer säkerligen få crushes igen och kommer troligen hantera dem likadant. Jag har alltid fungerat så och jag är över 50 nu.

Människor fungerar olika, det är jag medveten om. Många här har varit utsatta för otrohet, jag beklagar det ni tvingats att genomlida. Era ex agerande kommer jag aldrig förstå. Känslorna, absolut, men inte agerandet. Man avslutar en relation innan man går in i en ny.

Jag förstår inte heller ”den andra”. Varför vill man gå in i relation med någon som är upptagen, och hur ska man kunna lita på att personen inte kommer vara otrogen igen?

2 gillningar

För mig har det alltid varit ett val att hålla ihop relationen och familjen. Det har kommit distraktioner i vägen även för mig, men då vänder man åt ett annat håll.

Så sant! Håller med dig fullt ut.

.

Håller verkligen med ! Man avslutar relationen innan! Ha en fin helg alla som kämpar!!! :heart: