Min historia med sexmissbrukande make

Hej!
Har läst här ett tag och vill nu dela min historia med er och hoppas på vägledning eller feedback eller kloka ord på hur jag ska gå vidare och vilken väg jag ska gå…

Min make och jag har varit tillsammans i strax över 20 år. Jag blev gravid efter ett halvår tillsammans och strax efter barn nr 1 kom barn nr 2. Min make kunde knappt tåla sig att vänta tills jag var färdigläkt efter första barnet och jag fick nästan gråtande av smärta ställa upp då han hade behov…
Efter detta blev vårt sexliv aldrig bra. Så fort man gav varandra en kram eller puss ville han omedelbart ha sex och jag drog mig undan all fysisk kontakt då jag tyckte det var så jobbigt med pressen på sex. Det kändes jobbigt att inte kunna ta i varandra på ett normalt sätt.
Tiden gick och allt annat var bra runt omkring. Vi byggde vårt drömhus och barn nr 3 kom. Allt har gått i ett rasande tempo och vi har aldrig haft avlastning eller hjälp av familjen utan vi har kämpat på och klarat oss bra själva.
Åren gick och vårt andra barn försvann (19 år). Till slut fick vi veta att hon befann sig på sjukhus efter ett självmordsförsök. Vi var i kris, jag sjukskrev mig en vecka och gjorde därefter allt för att mitt barn skulle komma på fötter och må bra. Min make gick till jobbet som vanligt och jobbade även över en hel del.

Efter lite mer än ett år senare damp det ner ett brev i brevlådan. Där stod att min make var notoriskt otrogen mot mig. Min värld rasade än en gång. Jag fick dra historien ur min make, det tog 9 mån att få veta allt. Han hade inlett affärer direkt efter vårt barns självmordsförsök. Sammanlagt 8 olika kvinnor. Vissa flera månaders förhållande, vissa var engångsligg.

Jag har mått så jävla dåligt, skrikit, spytt av gråt. Han har funnits hos mig, gett mig vårt hus i gåva, tagit kontakt med sjukvård (då det varit oskyddade samlag).
Ställt upp på alla sätt…
Jag har begärt skilsmässa som snart går igenom och han har flyttat ut. Han vill komma tillbaka och göra allt rätt (han har psykopat eller, och narcissistiska personlighetsdrag).

Jag har träffat en ny man eller flört, ville se vad min make upplevt så jag gick in på en dating sajt. Såg en trevlig kille och gick på en fartfylld dejt. Träffades igen och igen. Han hade också varit med om otrohet och vi hade något gemensamt. Tycke uppstod och jag har fått känna mig älskad och bekräftad av denna man. Men inser att ett liv med honom inte skulle ge mig det som jag kanske skulle vara nöjd med i längden.

Nu står jag och väger för och emot… vågar jag tro på min make att han går att lita på, och gå tillbaka.
Eller ska man våga släppa taget och kasta sig ut i något nytt som kanske inte blir som man hoppas på?

Måste ta ett beslut innan jag gör någon illa…

1 gillning

Mitt råd: skippa din make.

1 gillning

Måste du leva i någon form av förhållande just nu? Låter som att du har ägnat andra enormt mycket tid, energi och engagemang. Kanske behöver du ta hand om dig själv nu, inte vara i en relation med en man just nu, gå i samtalsterapi. Umgås med vänner, göra trevliga saker som du gillar.

Är du medberoende?

Vad som än händer så var snäll mot dig själv, du är värd att må bra. Du har varit med om så mycket den senaste tiden. EN av de livskriser du varit med om hade varit mer än nog för de flesta av oss :two_hearts:

5 gillningar

Tack för svaren. Ja förmodligen är jag medberoende. Är rädd för att bli övergiven och ensam…
Ska börja i samtalsterapi, önskar det fanns något mirakelpiller som kunde göra att allt känns bra…

1 gillning

Ja samma här, ett mirakelpiller hade varit på sin plats nu :no_mouth: :purple_heart:

1 gillning

Jag lämnade min exman efter tio år av porrmissbruk. Han och vi fick all hjälp och han ville innerligt sluta men klarade inte det. Vid varje större händelse, kris, förändring el annat blev pressen för hård och han föll in i missbruk igen.

Mitt ytterst personliga tips är att lämna. Du kommer aldrig få 100% säkerhet att han är över/klar med sitt missbruk. Att leva utan den sortens trygghet eller tillit är oerhört pressande.

Nu har det gått 7 år sedan jag gjorde slut och jag har inte ångrat en enda gång. Och jag är stolt över att jag vågade och orkade lämna honom, vi alla mår mycket bättre!

2 gillningar

Mår ditt ex bättre och är han fri från sitt missbruk?
Vet du i så fall hur han lyckades?

Tack för ditt inlägg. Behöver verkligen höra från personer som befunnit sig i samma situation.

1 gillning

Ta hand om dig och lämna.

Det känns alltid chockartat, skrämmande och snudd på omöjligt att lämna en relation (speciellt en lång sådan), men de flesta han vittna om att det blir bättre. Inte sällan bättre än vad man kunnat föreställa sig!

Det är inte så konstigt alls att du känner så. Du har ju Inte hunnit läka ut ännu efter alla svek och avslut än. Och då är det givetvis svårt att börja ställa om till ett nytt seriöst förhållande direkt.

Men för guds skull, lev inte ett liv I olycka med en sexmissbrukare bara för invand trygghets skull

1 gillning

Mitt ex verkar må mycket bättre, han är i alla fall är mycket bättre pappa nu än då. Han hittade en superfin tjej och de fick barn i höstas. Jag vet dock inte om han lyckats komma över sitt porrmissbruk, det tvivlat jag själv starkt på men hoppas förstås att hans sambo slipper uppleva det.

Förstår dig. Din chock, ilska och sorg - låt den komma. Gör det du vill göra men var rakryggad och stå för dina val är mitt råd.Läs min historia så ser du vissa likheter. Min man går i terapi för sexberoende och arbetar aktivt med sin självkänsla och bekräftelsebehov. Jag har valt att gå tillbaka efter 8 månader i separation och många många timmar terapi. Ser det som en sjukdom som går att få rätsida på om han har kapitulerat och är beredd på att göra jobbet. Även om jag lämnar för att det inte går att acceptera eller få den tillit jag önskar tillbaka så kommer jag aldrig ångra att jag gav vår resa en chans. Den har varit och är innerlig, naken och utvecklandes men också smärtsam och mycket svår. Min sanning om mitt liv är inte sanning längre och jag har behövt hjälp att sortera alla tankar och känslor. Så bra att du ska gå i terapi.

Rekommenderar varmt din man att gå med i en grupp som behandlar sexberoende. Där finns också grupper för anhöriga/ medberoende. Befriande att möta andra i liknande situation oavsett utgång på om du inte vet hur framtiden ser ut.

Önskar dig all styrka och finns om du vill bolla något.
Andas, berätta för någon vän, ta hand om dina behov.

1 gillning

Mår så djävla dåligt. Vi har flyttat ihop och ska försöka igen. Jag går på lyckopiller för att ens vilja leva. Får sådana djävulska dippar. Vill inte leva, orkar inte ha det såhär med min psykiska ohälsa
Han jobbar hemifrån, sitter i möten. Det hörs direkt om han talar med en kvinna på mötena. Hans röst blir sammetslen och hade det varit ett möte in real life så hade han satt på kvinna direkt om hon lyft på kjolen.

Vet inte varför jag mår så dåligt, det värsta har ju redan hänt. Han tar ju hand om oss ekonomiskt och vi bygger upp en buffert. Men det sitter så djupt, känner mig så skadad på insidan. Vet inte vad jag ska ta vägen.

Jag var en stark kvinna förut… Nu är jag bara ett skal.

Vad vad det som gjorde att du valde att stanna kvar i förhållandet?
Vad tänker du händer när din man sitter i fysiska möten igen? Får du stöd från vården eller har du någon samtalskontakt som kan lotsa dig framåt så att du kan få må bra?
Många frågor men det känns som du sitter fast i en ohälsosam relation. Du har rätt att få må bra, glöm inte av det!

2 gillningar

Det låter inte alls bra. Jag var i en liknande situation och använde precis de orden. Jag skämdes oerhört att jag var en framgångsrik kvinnlig ledare men hemma inget annat än en skugga av mig själv. Det blev absolut inte bättre med tiden, inte med terapi eller alla försök vi gjorde. Jag visste hela tiden att svaret för mig var att jag måste lämna honom, annars skulle jag inte orka leva.

Så jag undrar förstås, varför har du gått tillbaka? Har du vänner el familj som kan stötta så du kommer ifrån honom?