Min fru vill kanske skiljas

[Villebussen]

Att leva i limbo är helt vansinnigt jobbigt, att inte veta, att inte kunna planera, att må skit och inte visa det, du gör det otroligt bra och är stark.

För mig så sa min magkänsla vart vi var på väg, men jag ville inte lyssna på den där och då eller långt inne visste jag och det var därför det var så jobbigt.

Din fru visar trots allt att hon vill försöka…det gjorde inte min sambo även om han sa att han ville så visade han inte.

Jag hoppas ocg håller tummarna att ni fixar det, så himla sorgligt för alla som inte får till livet och alla kraschade hjärtan.

[JoP85]

Tack! Ja min magkänsla brukar inte ha fel heller men den hjälper mig inget. Den går fram och tillbaka.

Hade min fru inte velat ta hjälp så hade jag trott hon gett upp. Men hennes pussar, meddelande och att hon faktiskt fortfarande tillbringar tid med mig säger annat. Men så fort tankarna kommer blir det ångest och en riktig overklighetskänsla. Det går liksom inte att föreställa sig att det inte är vi.

Just nu är man på botten. Tror inte det varit värre om vi skiljt oss. Mår så fruktansvärt ibland. Vi är tillsammans men ändå inte. Jag har en familj men kanske inte ändå.

Nä får rycka upp mig. För vi har haft det bra senaste veckan. Det sa hon till mig.

Det kan ju bara vara en svacka som går över snart. De flesta äktenskap går väl inte på moln alltid. Dock jobbigt när vi inte tycker lika.

[JoP85]

Ännu en dag avklarad. En väldigt bra sådan.

Det verkar att så fort jag är på kontoret så uppstår en saknad hos henne. Hon ringer och messar lite då och då, precis som vi alltid har gjort. Vi pussades när jag kom hem på hennes iniativ och innan jag stack iväg till min träning kallade hon mig för hjärtat och gav mig en puss. Sedan så var resten av kvällen bra.

Jag märker att genom att ge henne uttrymme och avlasta henne verkar ha tagit bort en stor ryggsäck från henne och hon är som en ändrad människa där hemma. Glad, lycklig och positiv.

Hon säger dock att hon inte känner något sug för sex just nu, utan bara lite, men att hon antagligen behöver tid för att få dessa känslor efter allt som varit. Däremot sover hon nästan naken och jag är sjukt attraherad av henne, har alltid varit så det är väldigt svårt för mig. Hon pratade lite imorse och sa att vi är på rätt väg och det känns bra. Men där är alltid ett men. Hon sa även att känslorna har väl inte vuxit sig starkare under tiden men att det känns som dom är på rätt väg.

Enda jag frågade då var liksom men om vi då fortsätter som vi gjort, att vi visar vi finns där för varandra, ger varandra space osv så känns det som att vi kommer klara det. Detta svarade hon ja och att hon hoppas det. Samtidigt så vet ju inte jag om hon säger det för hon är rädd att vara brutalt ärlig mot mig eller inte.

Vi har iaf fått tid till familjerådgivningen om två veckor. Blir via Skype tyvärr vilket känns sådär, men man får ju ta den hjälpen man kan få.

Det känns bra iallafall. Det känns som den första chocken av hopplöshet är över. Även om jag ibland tänker en framtid utan henne så känns det hanterbart just nu. Men jag har valt att fokusera på det positiva. Att vi kan rädda det. Att hon säger vi är på rätt väg. Att hon tror det blir bra om vi fortsätter som vi gör.

[JoP85]

Någonstans var denna väckarklockan bra för mig.

Jag kan inte gå hemma alltid. Jag måste ta hand om mig även om jag jobbar hemifrån. Tvätt, matlagning etc tar mer tid än vad jag tror. Jag måste bekräfta min kärlek till min fru någon gång ibland med blommor osv, inte ta det för givet och tänka det behövs inte efter åtta år, osv. Småsakerna som i längden kan göra stor skillnad.

Vi har blivit ett riktigt bra team hemma, där vi nu delar på alla sysslor och har betydligt bättre tongång mellan oss. Istället för att “tävla” och tänka vem som gör mest, så har vi nu ett bättre tänk med att ja men hinner inte du så tar jag det osv.

Det underlättar verkligen.

[JoP85]

Än är det inte en rak väg till lycka.

Även om hon tycker det blir bättre och hon tror på oss så svider det i hela kroppen när hon berättar att hon älskar mig men inte lika mycket som jag älskar henne. Hon tror ju det kommer ändras. Hon pratar med en kompis som varit i exakt samma situation säger hon. Där det blev bättre efter ett tag. Hon säger att jag var precis som hennes man men att han ändrade sig och efter en liten tid så blev det bättre. Jag hoppas så klart på samma.

Men jag kan nu inte börja känna mig lite besviken. Är det normalt? Vi har haft ett väldigt odramatiskt och lätt förhållande/äktenskap utan någon drama. Helt plötsligt så har hon ändrats lite? Även om jag förstår att jag bidragit till detta, så är det inte så att hon är prickfri. Jag vet inte, börjar bara känna mig sviken lite att nej, hon skulle kommit tidigare, innan det gick så här långt. Måste man nämna skilsmässa direkt liksom? Kan man inte bara säga att vi borde gå på familjerådgivningen för att vi behöver hjälp i förhållandet? Varför säga att man är beredd att lämna äktenskapet? Jag hade ju gått dit om hon ansett att det behövts. Jag har alltid lyssnat på henne. Hade jag inte velat hade hon då kunnat prata om skilsmässa istället för att få mig att verkligen förstå allvaret.

Jag vet inte. Jag har varit trött på henne vissa dagar innan. Men jag har ju alltid älskat henne. Det har aldrig ändrats under hennes värsta perioder. Varför ändras hon? Känner mig lite sviken att hennes känslor har svalnat men jag vet inte om jag tycker det är logiskt att jag gör det. Alltid tänkt att vi klarar allt tillsammans och alla har ju svackor.

Hur blir framtiden? Om det blir bra igen, är detta något som kommer vara en fläck i äktenskapet? Vi har ju haft det väldigt bra och enkelt fram tills nu. Kommer detta göra att det inte kommer kännas som innan för mig? Sätter detta spår i mig att jag kan bli “sviken” av min partner, något som jag trodde var fullkomligt omöjligt tills för en vecka sedan.

[Rulle]

Jo då jag har läst.
Läst tidigare inlägg men minns inte allt och inner inte just nu.

En reflektion: det är lätt att det går slentrian i ett förhållande.
Att man inte uppfattar subtila signaler.
Att den andra tror att man ska gissa, ana, förstå vad den andra egentligen känner.
Att man börjar ta varandra för givna.

Att ge bekräftelse.
Att uppvakta varandra.
Att visa uppskattning.
Att hjälpas åt.
Att fråga om det finns något jag kan göra/ hjälpa till med.
Det ska så klart vara ömsesidigt men man kan aldrig ta varandra för givna.
Naturligtvis ska man kunna känna trygghet och vila i en relation men det måste också finnas en viss nerv, romantik, spänning.
Det går i vågor och kan vara tufft vissa perioder.
Då kan att hjälpa till med middagsdisken, dra ett varv med dammsugaren, fråga hur det är, om det är något som behövs vara nog så effektfullt som att komma med blommor och choklad eller bjuda ut på restaurang/ dans.

[Nimue]

Jag tror nog att du behöver umgås lite med tanken på att medan du tyckt att ert äktenskap varit så lätt och bra på alla sätt kanske hon inte har tyckt det lika mycket som dig, inte i alla bitar åtminstone. Det är lätt hänt, särskilt i kärlek, att man projicerar sina egna känslor på partnern och tycker att bara för att jag känner såhär så gör motparten det med, det är en förförisk tanke och känsla att man är “ett” på det sättet, men den stämmer nog sällan fullt ut.

[JoP85]

Ja så kan det mycket väl vara…

Vi har blivit mer spontana nu när känslan och stämningen i hemmet är mycket bättre. Jag ger förslag på middagsrätter vi aldrig prövat osv. På söndag ska jag och frugan gå och äta middag ute på restaurang, bara vi två. Inget speciellt men en timme för oss själva bara. Utan barn. Ingen press. Bara sitta och njuta. Inget snack om detta heller. Bara vi två. Detta är något vi slarvat med sista åren. Vår egentid. Så fort barnen har lagt sig har man försökt göra sitt eget. Vårt gemensamma har blivit lite åsidosatt.

Jag vill köpa blommor till henne. Det vet jag hon gillar. Men jag vill inte det ska framstå som att jag gör det bara för att situationen är som den är.

Nu och framöver, om det blir bra, ska jag försöka få fler grejer i rullning. Man kan ha vardagstristess, men på helgerna ska jag vara mer aktiv med familjen och min fru. Spontana småresor, planerade överraskningar osv. Det ska bli kul igen

[Villebussen]

Låter som ni har lite att jobba med, samtidigt som det känns som ni är på rätt spår.

När min numera X berättar om alla maträtter han gör nu, googlar fram och lagar, så blir jag jättebesviken att han inte ville göra det tillsammans när det var vi.
Sådan vardagsgrej som kunde vara tjafsigt mellan oss, att jag ALLTID stod för maten och nu helt plötsligt är det kul att ta fram recept och till och med baka…ja då är besvikelsen stor…för det är en sån grej som kunde underlättas hemma så kanske vi inte hamnat i tråk vardagen…

Så kämpa för jämställdhet i hemmet, att ni hjälps åt med vardagens alla göra…planera allt från semester, handling mm, laga mat, tvätta, städa… sedan tänker jag ligg och kramas utan att det blir sex, locka med att titta in i ögonen håll kvar utan att säga något, dra i en lock i håret, en liten lätt buff när ni går förbi varandra, leende…bättre än blommor. Ha en fin helg

[Rulle]

Jag vet att det kan vara oerhört tålamodsprövande. Det låter dock som ni är på rätt väg.

Jo det kan verka som du försöker ställa dig in. Men kanske en ros och en choklad pralin på hennes kudde när du bäddat?

[JoP85]

Tack! Jag förstår exakt. Tror det är exakt så min fru har tänkt! Hon sa det ganska specifikt att hon inte vill ha ett liv framför sig där hon handlar, tänker på vad vi ska äta och sen behöver göra maten! Att jag inte förstått det tidigare…

Så nu kommer jag komma med ideér, hjälpa till så långt min förmåga tar mig och pröva nya saker. Har även blivit sugen att baka med barnen,

Detta hjälper mig att fokusera på mig själv också. Vad jag mår bra av. Det är inte att ligga i soffan. Utan röra mig, göra saker med min familj osv.

Trevlig helg på dig med

[Rulle]

Jag förstår henne. Det låter som…jag tror utifrån vad du beskrivit att ni kan komma att fixa det. Tålamod och att det inte är en omvändelse under galgen. Med rätt utrustning och råvaror är det kul och du ger barnen ett gott exempel på hur man kan hjälpas åt. Det bästa är att du kan välja det du tycker är gott och vill ha.

[Villebussen]

Blir verkligen glad att höra att du upptäcker din del i vardagen det kommer underlättar för er två i processen …bara det där om du diskar medans hon lagar mat, att ni gör tråkvardagense saker tillsamman kommer göra er vardag roligare och er till dreamteam

[Lisa0987]

Jag tror att det är viktigt att inte bara vara ni två. Missförstå mg inte, Klart det ska vara ni men egentid och egna intressen, vänner osv är viktigt. Det är viktigt med balans i livet och i relationen, att ha flera ”ben” att stå på. Dock är det ju mer utmanande att upprätthålla detta under småbarnsåren men ett tips att ta med sig även om ni båda känner att ni inte behöver det så tror jag att det är viktigt.

Ett par artiklar jag tyckervär bra och upprepar så fort jag får chansen se nedan.
Ni kan ju även läsa dem tillsammans så att du får bekräftelse på av din fru vad hon känner igen sig i.
Var uppmärksam! Om man är väldigt nära i relationen och har hängt upp mycket i livet på den så är det lätt att skylla på yttre faktorer än att det själva relationen eller känslorna som är problemet. Nu har ju din fru lyft just detta så i ert fall kanske det inte är någon fara.

Ta hjälp av familjerådgivning.

Varför kvinnor lämnar männen de älskar! - Mansklig

Vad kvinnor vill ha av män - Mansklig

[onedaymore]

Kanske den största anledningen till att jag inte ville flytta ihop med mitt ex var just att jag insåg att det vore detsamma som att säga ja till ett liv där huvudansvaret skulle falla på mig. Det skulle vara upp till mig att fixa mat, hålla koll på allt som ska köpas och utföra det mesta av hushållssysslorna.
Så det blev nej tack för min del. Hellre avslutat förhållande än att leva under de villkoren.

@JoP85 Jag tycker ändå att det låter lovande=)

[JoP85]

Japp det verkar vara så för mig som i dom artiklarna och vad ni skriver.

fredags och igår har varit riktigt bra dagar fram tills igår kväll. På kvällen så kallade hon på mig och vi kysstes. Hur mysigt som helst. Hon hade dock ont i ryggen och när sonen började skrika och ha sig innan läggdags så gick hon och vilade i sängen. Jag la barnen och lät hon vila. Gick in 2 gånger efter det för att kolla till henne. Hämtade alvedon, vatten och gav henne ryggmassage. Sen helt plötsligt märker jag att hon är småirriterad. Då är hon irriterad på allt säger hon. Barnen, ryggen, sitt jobb och mig. Känns lite i hjärtat när hon säger mig. Då säger hon att hon vill bara ha space. Jag svarar att det är det enda jag gett henne dessa dagar. Igår när hon kom hem från jobb var jag och barnen ute så hon kunde lugna ner sig osv osv. Känns otacksamt på något sätt.

Sen slutade det med att vi kollade på vår serie på Netflix på kvällen. Jag la mig tidigare än henne. När hon la sig kom hon in och höll om mig innan vi sa godnatt. Imorse mös vi också utan sex men det känns som det kommer närmare.

Skulle säga att vi absolut är på rätt väg. Men hjärnspökena fokuserar på den dåliga stunden som finns varje dag istället för på alla dom bra stunderna.

Däremot har jag blivit exakt som i artiklarna. Jag är närvarande på ett annat sätt nu. Jag tror på det här. Jag märker på min fru att hon har svårt att vara borta från mig. Hon skriver på sina raster osv. Jag hoppas det är för hon märker gnistan kommer tillbaka lite. Igår ville hon också vi skulle planera en 66 dagars challenge tillsammans med kost och träning. Så hon ser ju iaf mig i hennes liv framöver.

Jag tror hon bara vill att jag ska bry mig. Och det gör jag nu. Om mig själv. Om henne. Om hemmet. Detta kommer nog bli bra.

[JoP85]

Vet egentligen inte varför jag är så orolig ibland.

Men är väl för att jag absolut inte kan tänka mig ett liv utan henne.

[Rulle]

Broder.
Allting går.

Jag förstår din oro.
Ibland kan man bli irriterad på någon man älskar. Men hon verkar ju vilja vara med dig.

Det kan vara en balansgång mellan att visa omsorg och överdriven omsorg

Hon vågar i a f säga det. Har hon ont, är hon trött, blir det för mycket och gamla negativa känslor kan komma tillbaka.

Så klart du vill höra att allt är bra nu men det lär ta tid. Kämpa på broder.

[Mas]

Jag vet hur dendär oroskänsla känns. Jag hade den för att jag inte litade på att det x sa stämde. För det fanns för många saker som inte gick ihop. Puzzelbitarna föll inte på plats. Handling och ord överensstämde inte tillräckligt väl.

[Lisa0987]

Försök hålla dina hjärnspöken i schack, dra inga egna slutsatser.

Prata med familjerådgivning. Ni ska inte låta denna period passera utan hjälp. Då kan den komma upp igen. Det kan den göra ändå, men ta detta på allvar och blanda in proffs så har ni i alla fall gjort allt.

Jag tror också att hon behöver lära sig ta hänsyn till dig och dina känslor. Skilsmässa ska inte nämnas överhuvudtaget om man inte verkligen menar det. Menar hon verkligen det?

Att vara irriterad på allt, det kan man vara, men det måste klargöras att det sårar dig när hon säger så och att du egentligen inte gjort något för att få höra det, hur det påverkar dig. Speciellt efter att hon lyft ordet skilsmässa. Hon behöver vara rädd om dig också, inte bara du om henne. Om det ska funka. BALANS.

Vore bra om du inte tänker på henne som otacksam, om du baserat det på egna slutsats, dvs att du är en av orsakerna. Menade hon verkligen det? Visst att hon är irriterad, men inte att det beror på dig? Om det är så måste ni prata om det. Om det inte är så, så tro på henne när hon säger det, dvs att hon är på allmänt dåligt humör, inte pga dig. Men här måste hon också visa hänsyn och vara tydlig. Situationen är ju inte lättare för dig. Du måste också sätta dina gränser, inte bara ”stå med mössan i handen” och ta emot det negativa. Visst, lyssna och stå kvar men inte ta på dig att du är en del av orsaken, om du inte är det.

Behöver din fru kanske samtalsstöd? Hon verkar ju ha mycket som är jobbigt med sin situation. Du kan inte lösa alla hennes problem. Du kan avlasta osv, bekräfta henne och relationen. Finnas där.

Låt inte detta bli hjärnspöken, för då bygger du din egen verklighet och kan bli bitter osv. Kommunikation är lösningen men ibland måste man låta varandra vara och sedan prata om det när allt är lite mer harmoniskt. Ta hjälp.

Förändringen och balansen i relationen måste bli och vara beständig. Inte bara för att du är livrädd att skiljas.

Sedan håller jag med Rulle, man klarar allt. Även om man inte tror det. Så vad det än blir så kommer det att bli bra. Det är här jag tror att balansen i livet är viktig, dvs att man har fler ”ben” att stå på. Det är lättare sagt än gjort, men man kan inte helt leva i symbios.