Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Tillsammans i 12 år, gifta i snart 10, en femåring och en åttaåring. Båda några år under femtio.
För fem dagar sedan sa min fru att hon känner att vi inte har något gemensamt som par. Vi fungerar bra med allt det praktiska men det finns inget mer.
Hon har en magsjukdom (Crohns) vars mediciner gjort henne trött ibland och jag har fått ta det största ansvaret hemma.
Huset vi bor i har haft många problem som jag har fått ta tag i. Med heltidsjobb, krävande barn som bråkar och ett hus som alltid behöver fixas har jag sakta men säkert brutits ner och känt att jag får ta tag i allt jobbigt (skotta, fixa trasigt avlopp, tömma råttfällor, tvätt, disk) medan hon väljer ut det hon gillar (trädgård/heminredning) även om hon förstås gör en hel del hon också. Jag har därför inte varit så bra på att ge beröm och komplimanger vilket jag vet är viktigt för henne.
Jag har däremot varit fantastisk på att få vardagen att funka och sett till att hon har tid att ägna sig åt musik som hon brinner för.
Jag har känt att vi flyttade till ett hus för hennes skull men jag får ta hela ansvaret för allt som det medför. Hon har varit jättebra och har skickat förslag på lägenheter i stället men jag har inte kunnat ta till mig det (jättedumt jag vet).
De senaste sex veckorna har varit väldigt lugna då jag inte jobbat (ska börja jobb i höst) och en barnet varit hos mormor. Dessa veckor har varit fantastiska tycker jag, vi har kunnat skratta ihop, ligga och mysa och det påminner om hur bra vi haft det innan.
Efter vårt samtal frågade jag henne om hon har träffat någon annan. Hon sa nej men att hon får många komplimanger av kunder och kollegor (hon har ett jobb med många kontakter och är väldigt social). Jag frågade henne om hon planerade att göra något med någon men hon sa nej utan att gon bara behövde tid för att fundera på vad hon vill.
Hin har alltid låtit sin mobil ligga framme på något bord eller i sin väska. De senaste dagarna hade hon sin mobil med sig vart hon än gick, till och med på natten lade hon den under huvudkudden. När hon nattade vår yngsta hade hon den i pyjamasfickan. Det har aldrig hänt förut. När vi åkte bil och hon visade mig något i mobilen höll hon den hårt så jag inte skulle ta den. Jag blev förstås misstänksam eftersom det var ett helt ändrat beteende.
Hon sade hon behövde åka till en stuga ensam i Idre (där hon kommer ifrån) med vår yngsta för att reda ut sina tankar men skulle stanna på vägen och träffa sina släktingar i Borlänge.
När hon vid ett sällsynt tillfälle lade ifrån sig mobilen tog jag den och läste. Hon har mailat med en man som skrivit att han längtar efter att hålla henne och kyssa henne. Det visar sig att de bokat biljetter till en konsert och en hotellnatt i Borlänge. Hon ska lämna ifrån sig vår femåring till sina släktingar. Jag hann inte lösa så mycket mer. Jag vet inte om de haft sex innan men de planerar det såvitt jag kunde utläsa.
Jag satt ner med henne för två dagar sedan och såg henne i ögonen och hon försäkrade att det inte fanns någon annan och två dagar senare knullar hon på ett hotellrum.
Hur kan man vara så fruktansvärt självisk? Hon hade bara kunnat säga som det var att hon träffar någon annan och behöver reda ut vad hon känner. Det hade varit jättetufft att höra men det här sveket med lögner gör att jag håller på att gå under.
Jag vet inte hur jag ska orka gå vidare, säga till henne eller vad jag ska säga till barnen.
Det är ikväll de planerat att ses. Jag går sönder.