Hejsan alla…det är nu 7 v sen mitt liv rasade samman.
I helgen fick jag stålsätta mig för att hantera det kaos min ex fru lämnat efter sig…
Ja,jag erkänner…jag var lite berusad,för att kunna hantera det.
När hon flyttade ut har hon förstört mycket i sin iver att snabbt komma ut ur huset.
Tavlor med krossat glas,hela årgångar av illusterad vetenskap som hon tvångsmässigt sparat,och det värsta…barnens minnesböcker med foton,ultraljudsbilder låg slängda bland allt…
Hon har aldrig varit den renliga typen,så hennes rum var inte städat på evigheter.Inte så att hon var ofräsch själv men brydde sig inte speciellt om sin omgivning.
Detta var oxå en “skilsmässo orsak” enl henne…jag hade mycket högre krav på ordning och städning i vårt gemensamma hem…då låter jag som en tvångsmässig person men så var inte fallet,jag städade själv och lät henne hållas.
I uthuset har hon orsakat kaos,bara slängt och hällt ut allt…
Alla minnen som har med barnen att göra har hon bara låtit stå kvar.
Jo jag vet att de är vuxna men inget verkar betyda nåt för henne längre,vi har varit tillsammans i halva vårt liv.
Vi har noll kontakt sedan 3 v tillbaka,min dotter har bara nödvändig kontakt ang saker de ska göra.
Inget…inte ens sms.
Jag försöker att inte tvångsmässigt kolla på sociala medier,men hon lägger ut ALLT hon gör,källarlägenheten,fynd på loppisar,hon “kidnappar” till och med en väns förlossning genom att lägga upp den på sin egen sida och frossa i uppmärksamhet.
Hon har inte ens brytt sig om att bjuda in vår grabb till hennes lägenhet.
Hon har fullt vårdnadsbidrag för vår dotter men dottern bor hos mig,jag fixar riktig lagad mat till henne,exfru träffar henne sällan,lagar aldrig mat,kör halvfabrikat eller snabbmat de gånger de träffas.
Hon hotar med att om jag ger mig på vårdnadsbidraget så ska hon se till att dottern flyttar hem till henne permanent…Hon har inte ens fixat en sovplats till henne…
Varför uppför människor sig så här vidrigt,varför var det så viktigt att tvunget blanda in en tredje part i detta,en person hon inte ens har en relation med??
Släkt och vänner är helt chockade över hastigheten i detta,hon kör i 190 och bryr sig inte om någonting mer än sitt nya liv,som ska bli fullt av mingel,rockkonserter,festivaler och massa spännande människor…slut citat.
Jag ångrar idag att jag blev den där trygga,stabila hemma farsan,som jobbade och såg till att allt funkade,fixade käk,fixade bilar…you name it.Min fru fick göra precis som hon ville,pyssla med sina olika projekt…Hon fick allt hon pekade på.
I slutänden var det mig det var fel på,jag var inte tillräckligt outgoing,sökte inte sociala kontakter.
Jag blev tråkig enl henne.
Jag önskar hon hade slagit mig med ett klappträ eller skrikit,skällt eller gråtit,talat om hur hon ville ha det…det skedde aldrig,tvärtom sa hon ofta att hon var lycklig i det vi hade…
Jag var fast i vardagen,mycket kretsade kring vår dotter med diagnoser…
Fyfan vilka kluvna känslor jag har,hur kan man älska,sakna,längta efter henne?
Samtidigt som jag känner djupt hat mot den hon blivit på så kort tid…
Så här i efterhand ser jag tecknen på massor av signaler att allt inte varit som det skulle,men vi kunde inte ta oss ur den negativa spiralen…jag såg inte detta,ville inte tro att det blev sämre och sämre…
Ber om ursäkt för långt och splittrat inlägg…
