Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Min djupaste livskris någonsin

Hejsan alla lämnade/bortvalda!

Hittade detta forum av slumpen och känner att det kanske hjälper att skriva lite…
Min fru och jag har varit tillsammans i 22 år,gifta i 10.(vi är 50 och 52) Vi har fått två underbara barn som nu är 18 och 20.
Som alla äktenskap har vi oxå haft våra ups and downs givetvis.

Min fru har en mycket sprudlande personlighet,massor av pyssel,hon har varit underbar med våra barn i alla år.Vi har haft det fantastiskt.
Dock har hon gått in i väggen några gånger,haft problem med psykisk ohälsa men har tagit antideppresiva sedan 2013 för att fungera,haft strul med försäkringskassa,jobbstrul osv osv.
Jag har i alla år jobbat heltid,fixat maten,skött all tvätt,husunderhåll,bilfix,Jag har stått för majoriteten av finanserna.Vi har haft ett hyfsat bra samliv.
De antideppresiva pillren har gjort att hon har gått upp väldigt mycket i vikt,och är kroppsligen en skugga av sitt forna jag.Därtill manisk godisätning och läskdrickande.1,60 /ca 90-95 kg.
Jag har ju under många år insett att detta är ohållbart,men jag tröstade mig på mitt sätt,öl och husprojekt typ…och har oxå gått upp 20 kg…Vår dotter har även en psykisk diagnos,hon bor hemma fortfarande.Min dotter och fru har gemensamt haft godis orgier i flera år…

En augusti dag 2020,så nämner min fru att hennes gamla vän,vi kan kalla honom Jocke (jag vet vem det är,han har tidigare varit en del i min frus bekanskapskrets,jag vet även att de hade nån fling på 90-talet)kan fixa bra fönsterputs.
Han jobbar då på en fönsterputs firma,och sagt och gjort,han kom och fixade det hos oss.
Den här killen är en rockare,sett likadan ut sen 80-talet,smal,långhårig,ser bra ut och umgås flitigt i stadens musikerkretsar.(Jo jag brukade se ut så oxå fast det var länge sen)
Han umgås med yngre fräscha coola rockbrudar,har även barn med en som han skilde sig från pga
en annan kvinna.

Nu den 31/3,efter att alla födelsedagar var avklarade,min 50 års dag,dotterns 18 års dag,kommer min fru hem rödgråten och säger att hon vill skiljas pga att hon har fått känslor för den här killen.
Hon sa att hon kände “wow” när hon träffade honom men inte “wow” när hon träffade mig…
Jag vet att de har haft sms kontakt,och hon säger att han har hjälpt henne genom detta…
Han verkar hålla sig undan,min fru sa att de planerar att träffas när detta är över.
Fattar ändå inte,jag tycker min fru är det vackraste som går i ett par skor,trots sin övervikt.
Förstår inte vad den här snubben har för intresse i min fru,han dejtar ju yngre,yppiga brudar.

Min fru brukar aldrig ljuga,hon säger att de aldrig haft fysisk kontakt under denna tid så fysisk otrohet tror jag inte har hänt.Hon säger att de bägge känner “energi” mellan varandra.
Vi skickade in skillsmässopappren dagen efter,hon började packa och var ledsen men samlad.
Vi gjorde upp om att jag tar över huset,hon magasinerar sina grejor och bor hos sin mamma.
Hon var ute på mindre än en vecka…aldrig trott att vårt hus kunde kännas så tomt…

Och jag rasade rakt ner i helvetet…panikångest,oro,svårt att sova,svårt att göra det mesta…
Mår fördjävligt och befinner mig konstant på en mörk plats…

Allt jag har retat mig på hos min fru är som bortblåst,många gånger har jag varit arg men tyst
pga min frus slarviga ekonomi,godis etc etc…
Jag har glömt allt det negativa som hänt och vill bara ha min älskade fru tillbaka,jag älskar henne så mycket…ja vi drog ner varandra,glömde göra saker tillsammans,glömde visa att vi älskade varann…

Förmodligen hade vi kraschat om några/något år av hälsoskäl, nån av oss…

Men det hjälper inte…hålet i bröstet är enormt och magvärken gör det svårt att finna nån mening…

Det gör så jävla ont…

4 gillningar

Hej …och vilken ödet du har hamnat i…har själv blivit separat och vet nog att det gör ont…Men snälla du är en bra människa du med och det är många som ser det. Har själv också försöka trösta mig med allt med man vaknar ändå upp nästa dag och känner samma…Ni måste ändå leva och känner lycklig i ert liv då era barn är alltid där var än du är…Det är svårt d vet jag men du kanske kan sakna dig själv lite också och ger dig liv att leva för. Lev för dig och dina barn sen blir alla gamla till slut…

Aj.
Aj aj.
Aj aj aj.

Jag kan så klart ha ärkefel men jag tror hon är på väg från askan rakt in i elden.

Min fula misstanke är att han är ute efter ett äventyr, förbjuden frukt, se vad han kan få henne till.

Betvivlar att det inte hinner gå så lång tid innan hon finner sig ratad, dumpad, övergiven.

Du har världens chans nu att ta tag i dig själv.
Träna.
Bryta gamla mönster.
Anonyma alkoholister har också en systerförening, Anonyma överätatre, tror inte de har Anonyma soffpotatisar men vem vet.

Hur som, ta hand om dig, koncentrera dig på ditt. Jag skulle tro hon är på väg käpprättåt skogen så om du fortfarande vill kan du nog förr eller senare komma ridande på din vita springare och rädda henne från misären.

10 gillningar

Hej Rulle och tack för ditt svar!

Jag är (tyvärr?) oxå inne på samma linje.
En livskris har utlösts pga att barnen blivit vuxna.
Han blev den utlösande faktorn,tycker oxå det känns märkligt att om de nu har “energi” med varandra, så avvaktar de att träffas, om man blir nykär borde saker hända ganska snabbt, vilket det inte gjort i detta fall…

Samma dag som detta hände gick jag ner till gymmet
har kört tvåtimmars pass varje dag,i min ilska och panik…slängt ut alkoholen…den har varit en tröst i allt för många år…
Tappat 6-7 kg sen det hände…

4 gillningar

Låter verkligen som en kris och att hon kanske har svårt att överse allt. Med tanke på allt du berättar om henne så verkar det som att hon har svårt med impulskontroll och detta blir ännu ett bevis. Jag vet inte om hon fått hjälp för sina psykiska svårigheter men oavsett så håller jag med Rulle. Fokusera på dig, se hur du kan inte ta hand om dig själv och må bra. Finns det saker du vill i livet men som du ännu inte tagit tag i? Påminn dig att när du får se här sugen efter henne och tanken på att allt var så bra - att det är hjärnspöken. Att älska är ju också att se att någon har en massa fel och brister som man väljer eller väljer bort att leva med. Du kan i slutändan inte styra henne men du kan påverka dig själv i en riktning där du mår bra. Ingen vet vad som händer i framtiden. Det skulle inte förvåna mig om hon kraschar från detta vilket i sig är sorgligt. Men du behöver oavsett ta hand om dig. :muscle:t2:

2 gillningar

Tack för svar.

Tror hon har funderat ända sedan han var här,tror inte det var stundens ingivelse.
Kändes nästan som om det var lite planerat,att vi skulle fira alla födelsedagar först och så.
I går ringde hon och grät " vi hade det så himla fint "

Ja fy fan,vad man ska gå igenom i livet…

1 gillning

Ja du @Jogge, nog fan har det gått fort för Damen din.

Detta med fönsterputsjobbet var nog ett svepkärl, hur fick hon kontakt med denna fönstersnubbe, hon måste ha träffat han eller googlat på han, jag själv har ingen jävla aning va gamla flammor eller flickbekanta gör nu för tiden, för att få veta måste man googla.

Håller med @Rulle om elden/askan…

1 gillning

Lider med dig. Min historia har likheter fast vi inte nått slutet på äktenskapet. Jag gjorde det som andra här redan rekommenderat. Träna. Träna som Fan. Lyft skrot. Gå. Spring. Squash. Vad som helst. Och gör det som Fan själv. Jag är tidvis ett mentalt vrak. Men nu är jag på gymmet och kan tänka. Har en fru som jag avgudar men som bara vill vara vän med mig. Jag krashade in i depression och går hos psykolog för att få hjälp. Men jag började också träna. Först försiktigt sen mer och mer. Jag är bättre tränad nu än på väldigt väldigt länge. Det ger dig fokus. Det blir en bubbla där du kan vara dig själv med dina tankar. Tror i längden det kommer hjälpa mig mentalt också. Och som jag läste någon annan skrev. Det är en win-win oavsett om ni löser det eller inte. Börja där. Det är inte lösningen men det kommer hjälpa dig på vägen.

Jag har också läst typ alla trådar på detta forum över tiden. Det ger perspektiv. Inte lösningar för den måste du skapa själv men man inser att man inte är själv. Kämpa.

9 gillningar

Tack för era kloka ord,olyckskamrater!

Ja,träningen hjälper definitivt, man blir naturligt trött,endorfinerna är bättre än alkohol…

Har redan fått bort en del av min ölbuk på bara två veckor.
Men det värsta är ju ångesten och svartsjukan,det roliga man tror att de har …fast min ( ex) fru mest verkar mest ledsen.
Det är det jag tycker är konstigt, hon borde sväva lite på rosa moln…
Idag fick jag oxå papperen att det gått igenom…det bara svartnade för ögonen och blev illamående…

2 gillningar

Tufft och jobbigt att behöva känna och vara i det du beskriver. Men utifrån vad du beskriver från ert förhållande så känns det som det inte var hållbart i längden.

Vet ju inte hur ni kunde kommunicera kring det som inte kändes bra? Även om du beskriver att mycket var okej så uppfattar jag att du varit lite off och tappat intresset utifrån att din fru inte tog hand om sin hälsa?

För min del hamnade jag i en något liknande situation, blev en rastlös känsloätande soffpotatis. Det var ett symtom på kommunikation som inte fungerade emellan oss. Försökte få fart på ett förhållande som stannat av. ( utflugna barn) X uttryckte bara att jag borde rycka upp mig…
I mitt fall var det jag som tog steget att gå…men det har gjort susen för den fysisk hälsan. För precis som ni så hade vi hamnat i att vi drog ner varandra istället för att ha drömmar framåt.

Att din fru sedan tog en flirt som språngbräda iväg förstår jag blir extra tufft att hantera. Men som anda och du skrivit… känslan är att det kommer bli en besvikelse för henne??

2 gillningar

Hej,tack för era kloka svar

Ja det stämmer ,vi drog ner varandra,vi levde två separata liv under samma tak,min fru med pyssel,loppis
och godis,jag med öl och byggprojekt.
Vi slutade ta hand om varandra,göra saker tillsammans, vi slutade kommunicera om livet och våra planer.

Naturligtvis var detta ett uppvaknande utan dess like.
Lätt att vara efterklok som det heter.Medan hon började sin process rätt många månader tidigare,var jag lyckligt ovetande om vad som komma skulle,öllullig och fin…
Vill inte beskriva mig som alkoholist,men en vanedrickare under många år,helt enkelt för att jag kämpade så mycket med jobbet och sökte avkoppling.

Detta dövade ju oxå mina känslor inför min fru,jag bara stövlade på i min tillvaro.

Så,förbannade alkohol…vi är bägge lika skyldiga till detta men mest jag ,tror jag.
Vi bråkade nästan aldrig under dessa 22 år tillsammans
Typ 3 gånger…

Jag är tveksam till att det kommer sluta i ett förhållande mellan dem,kanske kk ett tag men tror det kommer sluta i vänskap.Om hon inte kraschar innan…

3 gillningar

Tråkigt att du inte fick ta del av hennes process tidigare.
Läser in en oro från dig i hur hon ska klara detta utifrån sin psykiska hälsa vilket jag förstår. Men det är inget du kan ta ansvar för, försök ha fokus på din väg…den kan vara jobbig nog, att låta dig känna känslorna, för att fortsätta döva känslorna med öl håller inte.

2 gillningar

Usch,fy fan…
Nu är jag verkligen på botten…har bokat tid med bank för att separera våra konton och ekonomi
Även bokat tid med jurist för bodelningshandligar…

Arg,frusterad,svartsjuk,ångest…svettas och fryser samtidigt…
Våra kalla sms skär som knivar i bröstet…hon verkar ha så jävla bråttom och med ett känslokallt,distanserat sätt.

Hur fan ska jag överleva detta??

4 gillningar

Det är inte lätt, det är en sak som är säker. Men bra att du tar tag i det praktiska direkt. Risken är annars att hon utnyttjar dig ekonomiskt. Och då blir du lurad dubbelt upp.

Känner igen brådskan som dom får. Allt måste ske på stört, annars går det för långsamt.

Ge inte upp, kämpa på och tänk på dig själv

2 gillningar

Om jag får gissa (efter att ha läst flertal inlägg på den här sidan, samt själv blivit lämnad en gång av en man som kom tillbaka) så gissar jag att din fru och hennes nya fling inte kommer hålla särskilt länge. Det brukar ta slut rätt snabbt när det förbjudna försvinner emellan dem och vardagen slår in. Din fru inser säkert vilket misstag hon begått.

Eller så lever de lyckliga i alla sina dagar, vem vet. Omöjligt att veta. Men jag gissar på det förstnämnda.

Det positiva är att du nu kan ta tag i dig själv. Se till att träna, även om du är ledsen och nedstämd. Du kommer må bra igen.

3 gillningar

Hejsan alla!

Som om inte skilsmässa var nog,så tyckte någon högre makt att jag skulle få covid-19 oxå…
Även min ex- fru fick det och även min dotter…
Min dotter o jag ligger här i soffan och hostar i kapp…

Ex- frun är,pga sin övervikt och astma fick läggas in på sjukhus,hon skrev på sms att hon nu kommit hem och skulle sova läääänge…

Talade med en gemensam tjejkompis länge igår kväll
Fick veta att hennes fling inte har uppmuntrat detta,utan bara erbjudit sitt stöd,de har träffats en gång,samma dag som beslut om skilsmässa var tagen.
Han hade då lagt handen på min frus axel och sagt att han kunde hjälpa med stöd.
Detta tar hon som att han är intresserad av henne.
Extremt märkligt.

Det skär extra i hjärtat nu,fint väder,ljuset vänder tillbaka, jag har alltid fixat med huset haft olika projekt.
Mina veteranbilar som jag har haft roligt med,meckat o fixat…
Har ingen lust med nåt,allt känns stendött…inget är kul…

En vän sa att jag skulle testa en dejting app,om än bara för att chatta,är ju på tok för tidigt.Kändes bara konstigt.

En annan grej är att all sexuell lust försvunnit,den hänger där som ett russin,har inte ens haft erektion,kanske ett morgonstånd men knappt.
Nån som upplevt detta?

Blir så skrämd av att många verkar ha kämpat i flera år
med sorg och svårighet att komma över förlusten .

Extra tufft att inte ha nån att dela våren med…jag är på botten…

Behöver era visdomsord!!
Mvh Jörgen

1 gillning

Tufft du har har det…förstår att det kan kännas lite extra när bor och sommar är på väg…
Samtidigt kan våren och solen ge den där lite extra energin och väcka lusten till liv när du orkar och hittar en stund i taget där du mår bättre.
För mig är promenader så jobbiga ibland och jag kan känna känslor som ilska, skuld och sorg men på något vis så när jag kommer hem igen så har det sorterats och en en styrka om att komma vidare har växt fram.
Har du någon att prata med så ta vara på det, ös och ventilera och låt personen lyssna.
Och så kan du alltid fortsätta skriva här…

4 gillningar

Ja jag känner igen att sexlust/intresset är borta. Inget konstigt då tankarna snurrar på andra håll.
Den kommer tillbaka när man mår bättre. Håller också med om att det är läskigt att förstå att många lider länge efter separationen men tänk också att det är många som gått vidare och inte längre är aktiva här.

Jag gillar att vara aktiv här nu för jag får perspektiv, pepp och känner en gemenskap när livet just nu är tufft😊

4 gillningar

Hej på er!

Tillbaka på forumet där ingen egentligen vill vara…

Ville uppdatera er på allt som hänt.

Flera dagar med covid ,cocillana ( ni vet den hostmedicinen med morfin) feberfrossa och skilsmässa…kastade ut mig i en vidrig känslostorm
Sömnen var katastrof, vaknade med fruktansvärda
ångest attacker,så mörka att döden verkligen kändes
som ett bra alternativ.På riktigt.
När jag var vaken satt jag på Facebook och stalkade henne och hennes fling i timtal och letade tecken
som bekräftade min svartsjuka…

Det tog några dygn att tillfriskna,och under den tiden
bearbetade jag många känslor.
Min ex fru har ju kommit så mycket längre i allt.
Idag var hon i huset och vi pratade länge och väl
om hur vi ska förhålla oss till varandra, 22 år är lång tid
och våra sociala nätverk är väldigt sammanflätade.

Jag erkände oxå att jag i perioder varit trött på henne
och att jag haft tanken att bryta upp,eftersom som vi blev som nån beskrev " två känsloätande soffpotatisar "
Att inte veta riktigt vem som styrde,vad som skulle hända när barnen var utflugna…
Naturligtvis hade detta inte slutat bra om vi hade varit
kvar i samma,för någon av oss.

Hon sa även att de inte träffats, utan de ska prova
väldigt försiktigt att göra det så småningom när allt lugnat ner sig.Men hon skulle bli glad om han oxå hade känslor för henne.Slut citat.

Jag vet inte riktigt vad jag känner,är jag verkligen förälskad i henne fortfarande eller är det bara saknad och tomhet efter någon som fanns där,att man saknar en del av inventarierna som fanns i huset?? Spelar de fina minnena mig ett spratt?

Eftersom jag är man så är mina " svartsjukekänslor"
väldigt grafiska,jag får hela tiden inre bilder av hur det sker och hur det går till,vad min exfru gillar och det är just nu väldigt svårt att acceptera att frugan kommer
njuta av sex med nån annan…naturligtvis vet jag hur hon låter oxå…Vi hann ju med en hel del på det planet oxå under 22 år…

Hur fanken ska man tackla de där inre bilderna,
Hur ska man kunna släppa såna tankar…?

Mvh

1 gillning

Tror inte att det har att göra med att du är man. I början kunde jag vakna i panik, gråtandes, svettig efter drömt om att mitt ex har sex med sin nya. Bilder kan även poppa upp helt plötsligt när jag är vaken också. Han lämnade mig och flyttade direkt in till henne. Jag har träffat henne flera gånger innan så vet precis hur hon ser ut, hennes höga gälla skratt osv. Jag drömde mardrömmar om att jag gick vilse i hennes hus fast jag aldrig varit där så det var som en labyrint.
Han lyckades även med konststycket att när han kopierade över foton från datorn till mig få med en bild på henne, skrattandes när de var ute och åt. Tittade på datumet och det var medan vi gifta och en dag han “jobbade extra”.
Det kommer bli mer sällan du tänker på det är väl det enda jag kan skriva, och en dag kommer du förhoppningsvis inte bry dig alls.

3 gillningar