Min barndomsvän gick bakom ryggen med mitt X

Hejsan, då var det dags för mig att gråta ut.

För 2,5 år sedan så tog min dåvarande sambo beslutet att vi ska gå isär efter 13år tillsammans.
Vi har ett barn tillsammans som är 4år som vi hade kämpat i 5 år för att få. Grabben var 1,5 när hon beslutade sig för att sabotera familjen.

Detta tog givetvis väldigt hårt på mig och fick utmattningssyndrom, djup depression och ett litet missbruk av öl dock ingen sprit eller starköl men alkohol är alkohol oavsett.

Nu till nästa dolk mellan skulderbladen.

Min barndomsvän sedan 35år var där tidigt och hjälpte henne med vissa grejer då han bodde granne med oss (nu enbart henne)
Detta tyckte givetvis jag var opassande så jag konfronterade han med detta varpå han intygade på sin mammas grav att han har inga som helst baktankar och citat ( hur skulle de se ut om jag gick in i ditt gamla liv, det skulle bli ett jävla liv både från min familj och våra vänner. Du kan va lugn) tog med mig dem orden och okejade det hela.

Nu fick jag redan på igår söndag att dem gått bakom ryggen på mig i flera månader och inlett en relation.

Denna killen har jag hjälpt och stöttat när han hade depression och till sist höll på att supa ihjäl sig (Han hade ingen missbrukar problematik) bara djup depression.
Bjöd in han i vårt hem på middag och han fick hänga på ibland osv eftersom han var ensam efter blivit lämnad o lurad och ledsen för barnlöshet vid medelåldern.

Nu har denne sk. man gått och kört kniven i ryggen på mig och jag mår ärligt talat skit.
Vet inte hur jag förhålla mig med min relation med min son eller x nu när han är där.

Wall of text. Hoppas ni hänger med i svängarna då detta är nedkortat en hel del.

4 gillningar

Tack för att du delar med dig ! Du känns som en väldigt stark och snäll individ eller person och har gått igenom mycket. Jag skulle råda dig att försöka att inte blanda dig i deras liv just nu.

Problemet med såna situationer är att man på något sätt ändå älskar varandra även om man gått skilda vägar förlängesedan. Tänker man på hur vi människor funkar (anatomi) och hjärna så blir vi lätt avundsjuka eller svartsjuka och vi blir lätt irriterade på den man varit med längst eller har barn med. Man måste försöka bara att inte bry sig om deras situation och tänk och lägg hellre ner mer fokus på att barnen ska ha det bra och unna dig att gå ut och roa dig.

Hälsningar Roger.

3 gillningar

Jobbig situation och jag förstå att du känner dig rejält sviken.

Måste ni träffas alla tre? När mina barn var så små skedde alla byten på förskolan, den ena lämnar på morgonen och den andra hämtar. Eventuella saker lämnades på förskolan. Vi träffades väldigt sällan och det hjälpte mitt ex att gå vidare.

Jag håller med @Meltic försök fokusera på dig och ditt, ventilera dina tankar här på forumet.

3 gillningar

Det jag funderar över är. Finns det fler här som gått igenom samma sak och hur har ni gått tillväga med acceptans, livet osv.

3 gillningar

Så för 2,5 år sedan gick ni isär och efter det har din barndomsvän inlett ett förhållande med din före detta sambo?

1 gillning

Ja de stämmer, framgår i texten.
På ditt sätt att skriva så fick jag en känsla av att du inte tycker det är nåt att hänga upp sig på.
Kanske tolka dig fel vad vet jag.

Problemet är väl mest lögnerna, sveket och illojaliteten samt att vi har ett barn och långt förhållande bakom oss.
Är väl ren kutym att man inte gör så efter 35 års vänskap.

1 gillning

Det är klart att det känns, det förstår jag. Så den du känner dig sviken av är din barndomsvän?

1 gillning

Förstår om du känner dig sviken och ledsen, men detta är en situation du inte kan påverka mer än att ta visst avstånd. Samtidigt kanske bra att veta att din vän behandlar din son väl.
Artigt och respektfullt beteende mot varandra vinner i längden, även om ni kanske inte kan fortsätta vara nära vänner.
Fokusera din energi på sådant du kan påverka.
:heart:

1 gillning