Midsommarångest

Kändes klart udda och obehaglig, den situation jag beskrev. Men jag fattar inte riktigt vad som var syftet från hans sida - han fick ju faktiskt sin vilja igenom rätt fort, och det var inga problem för mej. Men det var sen, som hela manglandet började , så vad ville han då? Egentligen?

Påverka dig så att han fick som han ville. Nu vet han att ställer han till bråk rättar du dig efter honom. Han kommer att fortsätta på samma sätt för pådyvla dig sin vilja men tro inte att han kommer att anpassa sig efter din. Han kommer att köra med dig så du hela tiden får underordna dig honom. Det kommer hela tiden att vara på hans villkor.

Ok, men han fick ju som han ville redan innan
Men avhyvlingen kanske var till för att programmera mig att ge honom det han vill, på en gång och utan diskussion , i fortsättningen., märkligt det hela, oxå efter att vi pratar mkt om att jag ska våga säga vad jag tycker mera och inte vara rädd :frowning:

Eller så kanske inte det minsta märkligt, om du bara tänker efter litegrann :see_no_evil:

.
Gjorde du slut igår, eller hur blev det?

1 gillning

Jag messade att jag kände mej krossad av händelsen. Och att jag tror det kommer vara svårt för mej att återfinna ngn mysig känsla efter att ha blivit nermejad på det sättet. Han svarade ”blev du nermejad? Om du behöver egen tid så säger vi bara så” ”Ja, det behöver jag” sa jag. Vi skulle sets i dag, med en kompis till honom. Jag skrev att jag inte kommer, men önskar de en trevlig kväll ändå. Han svarade att de ändå inte räknat med mej, men att jag kan höra av mej framöver om jag vill ha ngn kontakt. Han underskrev sen messet med sitt namn, vilket kändes väldigt distanserande, så har vi inte gjort annat än helt i början :frowning:
Känner mig ensammast i världen

1 gillning

Man vet ju inte om man ska skratta eller gråta när man läser hans respons :roll_eyes:

Men allvarligt, är du ens förvånad över hans reaktion? På riktigt alltså?

Fast det bästa med ett sådant lättgenomskådligt klantarsel och hans ännu mer genomskinliga svar är ju att DU omöjligen kan misstolka honom och/eller hitta undanflykter för den klanten längre.

Praise be :pray: :raised_hands:

1 gillning

Jag förstår inte helt vad som var dåligt med hans svar, märker bara att jag blir ledsen …
Oxå nytt att han inte verkar bry sej, han har varit mästerlig i att bry sig. Första gången jag trodde han var elak, då visade det sej att jag verkligen missförstått , det gav en sådan lättnad och gjorde att jag har hoppats och trott att så var fallet många andra gånger och att jag skulle ”lära om” efter att ha varit med elaka män i 20 år. Och att denne nya skulle vara en sånn där jag kunde byta mina onda erfarenheter mot goda. Och detta har faktiskt hänt med honom, ett antal gånger, varför denna utveckling är så förvirrande. Han har varit en ren psykologisk Messias i en del andra sammanhang

Jadu @Magdalena, nu blir jag lite fundersam…

Men jag tror inte att du ska försöka tolka och övertolka så mycket i allt. Du verkar ha en tendens att komplicera saker och sedan tragglar du allt fram och tbx så mkt att du till slut inte vet vad som är fram och bak.

Jag tror uppriktigt att du skulle behöva få hjälp med att våga/orka/klara att lita mycket mer på dig själv och dina instinkter. På din egen magkänsla kort sagt. Som det är nu så börjar du bra med helt sunda reaktioner och reflektioner, sedan tar du plötsligt tbx allt och börjar ifrågasätta dig själv och innan du vet ordet av så har du vänt och vridit på saken så många gånger så du till slut helt tappar din/den instinktiva kompassen som du faktiskt H A R inom dig.

Det du blir ledsen över i hans svar är det som är dåligt i hans svar!

Vet du, allt det här ständiga och överallt förekommande växelbeteendet (som nu när han så effektivt satte griller i huvudet på dig för att han växlade och nu var obrydd/likgiltig/distanserad, vilket han garanterat är i grunden också iaf om han inte kan styra dig till 100%) som han helt klart har, det fungerar för att han märkte hur lätt han kunde förvirra dig, manipulera dig, göra dig osäker, få dig att ta på dig skulden för allt etc. Börja tvivla på dig själv, börja tro att du misstolkar allt (samtidigt som han underblåser den idén hos dig), börja hoppas på att allt beror på dig och bara du gör x eller y eller z så blir allt bra…

Kontakta aldrig någonsin den mannen igen :shark:, för han är fullkomligt letal :skull_and_crossbones: för en kvinna som dig med ditt bagage :orange_heart:

1 gillning

Åh tusan alltså, du har nog rätt, bara hoppats på att kunna njuta lite av livets goda, även om jag inte jobbat klart med mig själv, för det lär ju dröja ,
Nu skrev han att han ”inte känner igen mej” , att det troligen beror på mina issues och att han inte är motiverad eftersom jag ”ändå inte lyssnar”
Måste bara sätta punkt. Det känns så supersuperhårt

Nääe, tacka fanken för det, du har ju för antagligen första gången satt ner foten lite försiktigt… men du har ändå satt ner den :clap::muscle:

Nu vill han försöka låta påskina att det är han som gör slut med dig… men vet du vad du ska göra nu direkt. Du ska skriva ett mkt kortfattat meddelande att “DU nu direkt gör slut med honom men att du hoppas att han klarar att gå vidare utan dig”… och sedan stänga telefonen åtminstone för ikväll (eller sätt på “stör-ej-läge”) :facepunch: :joy:

Det kommer att svida så in i h-e för en sån som han som leker jeppe på berget och vill verka på topp och nu försöker låtsas som att det är han som lämnar dig :joy: :rofl:

Hejja Dig!

3 gillningar

Sms konversationen senaste 30 min:
Jag:”hur kunde en mindre katastrof plötsligt utveckla sej?”
Han: ”vet ej, jag måste verkligen ta mej i kragen för at hitta motivation til at diskutera ngt med dej, jag tycker inte du lyssna”
Jag:” Men vad i all sina dar är det jag inte hört eller förstått? Tycker du jag bär hela ansvaret för att det är dåligt?”
Han:”Föreställ dig följande : person A:kan vi ses i centrum å fika?”, person B:”jag är rädd att träffa mitt x så jag vill inte (1). A: men det tror jag inte är sannolikt at det händer, jag har suttit här massor med gånger utan at möta ngn jag känner”. B:ja men bara chansen för att det händer gör st jag inte kan slappna av(2). A:” men om der kommer 1000000 människor pr dag , så hur stor är risken, 1:1000000 ? B: jo men jag har ändå ingen lust att sitta här, om det ens fins en risk(3) A:men kan man säga att det finns en risk om den är 1:100000 och det aldrig hänt mig?” B:”nu orkar jag inte säga det flera gånger, KAG VILLINTE SITTA I CENTRUM, punkt slut (4)” A:” ok ok, måste du säga det med versaler, jag förstår ju nu, måste en sådan bagatell bli så stor?” B:”jag tycker inte det verkar som at du hör vad jag säger, så varför öht diskutera?” A:vad är det jag inte hör, jag vill ju bara bidra med min erfarenhet för att lugna dej”
Detta skrev han altså som en förklaring till att han inte tyckte jag lyssnade på honom när han ville flytta spelet in, utan jag argumenterade för att sitta ute , 3 och 4 gånger , vilket han tyckte var extremt och han vill att jag ska föreställa mej ovannämnda konversation, där det i stället är min begäran att inte fika i centrum, som ifrågasätta 3 och 4 gånger av honom, så att jag då ska kunna förstå varför det kändes oempatiskt för honom när jag argumenterade för att det inte var ngn fara att sitta ute
Sen messas vidare:
Han:jag tappar HELT lusten att kommunicera när det går till på det sättet
Jag: ja, och jag har försökt att förstå det perspektivet och kan det delvis. Men det kom ändå som en blixt från en klar himmel för mej, där det inte var helt enkelt att uppfatta, hur allvarligt det kändes ang spel ute/inne, att jag propagerade lite för mitt behov av att sitta ute oxå
Han:men kan du då inte låt bli att kamouflera det som är ditt behov, som omsorg för mig, en annan gång. Säg i stället ”jag har lust att sitta ute, så packar vi ihop spelet och allt är lugnt , denna form för låtsasdiskussion driver mig till vansinne
Jag:tycker inte det var en låtsasdiskution, ochnär jag förstod att ditt behov var 100% säkerhet från vind, var det inga problem för mig stt flytta in
Han:det där håller inte, jag sa ju från början, stt bara sannorlikheten för vind fans, så var det meningslöst stt spela. Den sortens diskutioner är för mig låtsasdiskussioner och jag flyr LÅNGT bort från människor som fungerar på det sättet. Om den diskutionen hänt första gången två människor träffades hadejag med det samma beslutat mej för stt aldrig träffa den personen igen. Liksom ”men jag TYCKTE ju jag lyssnade till dej, men det kom som blixt från en klar himmel att du inte ville sitta i centrum å fika pga risken att träffa ditt x” hör du inte stt det inte håller?
Jag: detta gör mig altså til en person som du vill springa långt frånoch aldrig se igen? Ok, jag erkänner stt jag hade svårt att förstå och respektera stt du tyckte det var meningslöst att spela ute, bara minsta risk för vind fans, första minuten vi avhandlade det
Han: ja, mentalt är jag på väg bort ifrån dej när sånna saker sker. Jag är givetvis nervös för stt dendynamik som visar sej, er ngt grundläggande som sticker fram sitt fula ansikte. Jag kan inte komma på ngt som skapar en sådan distans för mej, som en sådan diskussion om några värdelösa papperskort.
Jag: nej ”några värdelösa papperkort” trodde jag oxå, till en början, att man kunde förhandla lite om, i motsats till barns cykelhjälmar och x-partners, där har man liksom andra utgångslägen
Han:”det hade varit SÅ lät att förhandla om de där papperkorten, får jag föreslå ärlighet en annan gång ?..Det är ett sätt att diskutera som jag inte stämmer upp på, papperkort eller ej. Det är faktiskt det samma som händer JUST NU. Jag försöker igen och igen säga att det sättet stt diskutera på är meningslöst, men du hittar bara på nya sätt att slippa ta ansvar för det på. Jag tror jag sätter punkt för diskussionen här, jag säger tack för försöket.
Jag:” ok, det är så trist , men jag tror inte vi kommer kunna ha det bra tillsammans mera, eller hur?
Han: Det får du själv avgöra
Jag: Det verkar inte så
Han: ok!

@Magdalena har inte läst allt du skrivit nu, men… om det blir ett sånt rabalder för en skitgrej, att ni inte förstår varandras resonemang (oavsett vem som har ”rätt” eller ”fel”), hur kommer det då bli i längden? Nej, säg tack och adjö till den mannen, ni verkar inte vara kompatibla.

2 gillningar

Alltså vilket jävla tragglande…man tappar bort sig bara genom att försöka läsa hela litanian. Men tack gode gud för de sista styckena iaf. Jag höll på ge upp hoppet faktiskt :see_no_evil:

Men låt honom nu vara och svara inte mer, ge dig inte in i några diskussioner öht. Han är inte mottaglig märker du väl. Så sluta nu krusa honom genom att ta kontakt och försöka fråga dig blå om hur allt kunde bli som det blev och hur det kommer sig att solen går upp i öster och ner i väster osv.

Ge dig nu för guds skull snälla @Magdalena och släpp honom. För du har bara helt rätt, ni kommer ALDRIG att ha det bra tillsammans!!!

Ni passar inte ihop iaf. inte så länge som du inte lägger dig helt platt och blottar strupen förstås. Men det betyder ju inte heller att ni passar ihop, bara att du kapitulerar.

Släpp honom och stäng mobilen i en vecka minst så han märker att HAN är den som är dumpad, smartaste draget du kan göra i detta. Och sluta NU att jamsa och tramsa med honom :point_up:

2 gillningar

Förresten, hur gick det egentligen på upptaktssamtalet på våld-i-nära-relationer-enheten?

Vad snällt att du frågar, jo det var återigen ”kartläggning” , konstatera extremt hög ångest och stressnivå. Kommer bli hemuppgifter och så. Nu fick jag mest rådet att äta sova och promenera. Och ta hand om mej själv som jag skulle ta hand om min dotter, men det är tusan en tankevurpa som heter duga. Dottern är det som gör att jag känner att kag har en plats i livet, konstaterade dom, så är det och det är tungt, jag är så lost på många sätt

Varför är det en tankevurpa? Du ska ta hand om dig själv och värna dig själv som vore du den mest betydelsefulla person du har i ditt liv (vilket du ju faktiskt är, för utan dig -> inget liv)… som din dotter exempelvis.

Berättade du om den här senaste fridstöraren? Vad sa de till dig isf. rörande honom?

Jag nämnde honom, men de frågade bara om han var fysiskt voldsam, då måste de ju göra en riskbedömning eller så. Sen inget mer, det var jobbigt faktiskt

Kan det du börjat med kallas för terapi? Eller vad är det annars? Vilka olika sorters yrkesprofessioner är det som ingår och som du kommer att träffa och behandlas av?

Hon sa hon var kbt-inriktad
Ses 1 gång pr vecka

Och hur ser planen egentligen ut? Vad är det du ska träna dig på, eller bearbeta… eller vad du nu är som du ska göra?

Hur länge får du gå där, är det tidsbestämt eller kan det fortgå till dess du själv känner dig redo att avsluta?