Midsommarångest

Tagit bort inlägget - raderat.

Ja, försöka kan man alltid. Gjorde det igår när vi i byalaget firade midsommar med alla familjer i byn. Ingen höjdare när kompisar och barnens kompisar studsade omkring. Får bli eget firande i år.

2 gillningar

Jag vill önska alla en riktig trevlig midsommar oavsett hur det blir, så hoppas jag att vi på något sätt kan få lite roligt💖

Styrke kramar till er alla💖

1 gillning

Tackdetsamma :heart:

Lösningen är nog en rejäl sovmorgon, sen en tallrik sill med några stadiga (vi pratar minst 6:or). Sen en siesta mellan 14-18 med lite inledande egen kärlek och efter det lite grill med ett sexpack innan man somnar till en serie på Netflix. Hux flux är det lördag :smile:

3 gillningar

Låter Nice ändå…:yum::yum::joy: @Johan40

1 gillning

Precis så känner jag.

Förstår dig precis. Just midsommar är en sådan där “parhelg” som jag inte orkar uppleva i år. Blev bjuden på en stor fest där jag är den enda som är singel. För två år sedan var jag på den festen och även då var jag den enda som var singel. Det året kändes det bra faktiskt och jag kände mig “fredad” för jag ville verkligen inte bli uppvaktad och långt ifrån redo för en relation. Men som sagt, i år är det annorlunda och de senaste månaderna har jag tyckt det varit så himla jobbigt att se, höra och läsa om alla lyckliga par. Skrollar förbi dem på FB och har som sagt tackat nej till festen. Firar med barn och barnbarn istället så jag slipper vara ensam och det är precis lagom.

2 gillningar

Min första midsommar efter separationen från barnens far firade jag med barnen på samma sätt som tidigare år på en camping med flera andra familjer. Värsta skillsmässodiket med facit i hand. Jag upplevde inte mig själv vara omgiven av lyckliga par, tvärtom så var det jag som hade det bäst med mina barn. Inget tjafs om vem som skulle göra vad, ingen fylla, ingen irritation. En enorm frihetskänsla. Livet behöver inte bli sämre efter en separation tvärtom utan kompromisser.
Mina barn har fått stor variation under sina uppväxtår. Vi är inte bundna till traditioner och måsten alla gör vad de känner för.

2 gillningar

Det där med att vara omgiven av lyckliga par köper jag inte. Vad är det som säger att alla par är lyckliga, lär nog vara tvärtom, att dom flesta har problem av varierande grad. Förlåt, men jag har blivit väldigt cynisk av både min egen skilsmässa och alla andra bekanta som gått isär genom åren. Och en efter en har även deras nya förhållanden kraschat. Så nej, alla par är inte lyckliga och gräset är inte grönare.
Får man inte ihop den familj man har lär det inte precis bli lättare med en ny komplicerad konstellation.

9 gillningar

Huvudet på spiken

1 gillning

Nej alla är inte lyckliga djupt inne i relationerna. Men det kunde inte spela mindre roll för mig. Bara att få vara med ens familj är allt för mig. Så är det tungt att se andra familjer oavsett status.

2 gillningar

Här blir det ångest med ångest på … har försökt med nytt förhållande , men inser at jag måste göra slut, mår inte bra, men är livrädd för tomheten och TRÅKIGheten :frowning: :frowning: :frowning:

Vad tråkigt att höra.
Mår inte bra pga av det nya förhållandet eller det gamla?
Klart att en relation ska ge energi och vara en källa för glädje och livslust, även om ett nytt naturligtvis kan gå upp och ner även det.
Likväl som att det gamla kan och kommer att finnas med i bakgrunden.
Oavsett är det tråkigt.

1 gillning

Håller helt med oavsett, tycker fortfarande det är tungt se alla par och kompletta familjer. Saknar mitt ex nått enormt. Blir inte lättare av att hon tycks gå vidare som om inget hänt.

Jag dealar med att skilja på nya och gamla. Reagerat med stark ångest i situationer med den nya och intalat mej att det beror på att jag har ngn sorts ptsd, vilket nog delvis är sant. Men nu tror jag att jag rotat in mig i ngn ny sorts besvärlig man. Oavsett orsak, så har jag jättesvårt att stå ut med tvära kast i folks humör - är nog helt enkelt inte lämpad för förhållanden just nu :frowning:

Har du gått i terapi efter skilsmässan? För annars är det väl just ovanstående som är den största risken. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att undvika att göra mer eller mindre omedvetna och tyvärr likartade val om man inte medvetandegör sig själv och frontar det man har inom sig som gör att man fastnar för den typen av personer.

Jag tror ju personligen inte så värst mycket på varken slumpen, ödet eller Amors pilar i det fallet… :wink: :+1:

Tack för svaret! Känner mig verkligen förtvivlad just nu
Jag har fått beviljat samtal på enheten för ”vold i nära relationer” men har väntat länge på tid. Ska dit i morgon på första samtalet faktiskt. Har under tiden, dumt, liksom tagit stöd av den nya mannen som en ”räddare i nöden”, en som skulle vara snäll där den andre varit elak. Har haft i bakhuvudet att det kan vara en fälla jag lurat mig själv in i, men har oxå suktat efter kramar och tröst, och nu betalar jag priset

Vilket är det du känner dig så förtvivlad över, att du har en pågående relation med den här mannen, eller att det är över?

Att jag längtat så efter trygghet och trott mig kanske hittat det, fast jag vet att man måste hitta den inom sej själv först etc, så har jag hoppats på denna relation och försökt tillskriva alla varningstecken som ptsd orsakad av barndom och tidigare relationer. Men nu tycker jag han (den nuvarande) betett sej så knäppt att jag inte vet vilket ben jag ska stå på