Idag är det lördag och det borde vara lördagsmys, men det är det inte. Imorgon är det farsdag men det blir inget firande. Varför inte? Jo, i Söndags fick jag reda på att den kvinna jag älskat har varit otrogen och dessutom vill hon leva med den nya istället.
Visst har relationer svårigheter vissa perioder, så även våran. Men borde man inte fått en varning eller en chans innan man blir bedragen? För två veckor sedan satt hon och pratade om oss, familjen, inför mig och döttrarna och sen två dagar senare så är allt slut. Jag känner mig arg, sviken, bedragen och så ledsen. Hur kan man göra så här? Särskilt när man har gjort allt för henne, verkligen allt.
Jag vet att jag måste resa mig och gå vidare, men vet inte hur. Hur ska man orka? Hur ska man hitta tillbaka till en glad och lycklig person igen?
Säg inte att man ska umgås med vänner, för de flesta visste vad som skett men inte berättat. Och orkar inte med ”Tinderträsk” eller liknande.
Önskar allt kunde vara bra.
Tråkigt att höra! Välkommen till en plats ingen önskar behövde finnas… Skriv av dig, läs på denna sida och var snäll med dig själv. Vi är många som går igenom det du gör eller liknande situationer. Stressa inte fram något, ditt mående kommer troligtvis vara kasst ett bra dag, låt det vara så. Smärtan måste genomlevas och bearbetas för att du ska kunna må bättre! Tiden är din bästa vän. Tillåt dig att vara på den plats du befinner dig och ta en timme i taget som kommer bli till en dag…plötsligt en dag kommer en liten stund utan smärta och kanske till och med med små stunder av glädje. Korta stunder som blir allt längre och allt fler… Och under tiden finns vi här för dig!
Usch vad tungt! Vilken chock!
Jag blev själv lämnad för ett par veckor sedan. Har inget svar annat än att det bara måste gå. Jag tror också att du ska tillåta alla känslor även om det är vidrigt att vara mitt uppe i allt. Med det sagt, agera inte på dem förstås. Det blir inget bättre av. Att man måste samarbeta som föräldrar för barnens skull det gör det ju inte lättare heller.
Verkligen inte lätt. Men försök att klara av en dag i taget. Och försök att ha tillit till att du en vacker dag kommer att må bra igen. Om du inte har någon att prata med så skulle jag kontakta psykolog. Jag går hos en, och vet inte hur mycket det hjälper men hon har träffat så många i liknande situation och bekräftar mina känslor och reaktioner, förklarar kris-processen, och påminner mig om att det BLIR bättre, hur vidrigt det än känns att vara mitt i skiten. Det ger tröst.
Varje kväll när jag går och lägger mig tänker jag ”vad skönt, nu har jag i alla fall klarat av en dag till.” Man tror inte man ska klara av det, men det gör man. Vi kommer att ta oss igenom det här, och komma ut på andra sidan. Styrkekram!
Fy fan alltså. Min tankar går till dig ikväll. Vi finns här allihop. Oavsett vad 
Det har inte gått en vecka än. Du kan inte resa dig förrän du sörjt färdigt.
Om någon dör, så tar det tid. Man blir inte glad och harmonisk bara så där efter några dagar. Samma sak gäller när man blir lurad, sviken och bedragen. Då ska man handskas med alla de känslorna samtidigt som man sörjer över den där familjen som inte längre finns. Alla planer som spricker och drömmar som går upp i rök.
Kasta dig inte ut och jaga någon ny! Ge dig själv tid att sörja och läka.
Precis som @Leaf sa!
Ha inga förväntningar nu på att gå vidare. Det kommer inte kännas som om du har rest dig på lång tid än.
Men ha tilltro till att du ändå går vidare, sakta men säkert, trots att det inte alls märks i början. En dag är du en glad och lycklig person igen, men forcera inte det. Just nu är du en ledsen, arg och bedrövad person vilket är helt i sin ordning eftersom hela ditt liv har fallit ihop.
Livet kommer byggas upp igen. Ta de små steg du orkar. Dit hör verkligen inte Tinder just nu. Lägg energin på att få ihop en ny vardag. Det kommer vara fullt tillräckligt.
Det är en väldigt jobbig situation du hamnat i. Här har vi alla liknande situationer så skriv av dig när det är som värst. Ta det lugnt och gör en sak i taget och låt tiden gå. Det är nog det bästa rådet. För mig är det snart ett år sen och allt är inte bra men jag har bättre dagar. Har också genomgått otrohets aspekten och är fortfarande fruktansvärt arg på min x och som det känns kommer det nog inte försvinna. Kan däremot hantera det nu efter snart ett år. Ta det lugnt för det blir bättre även om det inte blir som man tänkt💕kram till dig
Vilka jävla vänner! Förlåt språket, men det där är nästan lika illa som partnerns otrohet.
Jag håller med om att det inte är fair game att vara otrogen och avsluta en relation istället för att bearbeta eventuella problem tillsammans med partnern. Om man trots att man har gjort ett ärligt försök att lösa problem tillsammans med partnern väljer att gå skilda vägar hanterar man naturligtvis avslutet snyggt innan man börjar dejta igen
Men det är i den perfekta världen, och som du kan läsa många gånger om här så finns det tyvärr alltför många exempel på svek och svåra uppbrott.
Men du har kommit till helt rätt ställe. Detta forum är en livlina för många av oss, och skriva av sig och läsa andras erfarenheter är en effektiv terapi.
Tack alla ni som läst och skrivit!
Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen, det som hänt har hänt och jag kan inte göra något åt händelsen eller händelserna. Men det är tungt, så tungt och alla känslor man fått. Ena stunden känns det ok och i nästa faller allt igen, så är dagarna. Känner mig just nu så sårad. Så vad skriver man egentligen? Ingen kan trycka på en knapp och allt blir bra, utan det är bara att försöka uthärda detta och hoppas man orkar resa sig. Det gör jag säkert men det känns inte alltid så nu.
Kommer få svårt att lita på folk i ens omgivning och det känns inte bra för det är ju det man behöver nu. Nu vet man ju vilka som är en riktiga vänner o inte, men hård väg att få reda på det.
Tack för att ni stöttar!
Ja vad är det man skriver… jag har skrivit om allt. Här är du anonym å det finns ingen som kan säga att man ältar eller inte har tid att lyssna. Här är den platsen där det alltid finns någon som läser, svarar eller bara ger ett hjärta. Vänner som man vet är vänner efter en sån här grej kanske inte vill älta allt tusen gånger vilket man behöver. Att bearbeta och omforma sitt liv tar tid och här finns den möjligheten. Annars är en terapeut ett alternativ. Jag går till en vv. Svek på den här nivån skadar och man behöver hjälp för att komma över det å bli hel igen. Vill du så kan du alltid skicka ett pm till mig
Tråkigt att höra vad du går igenom! Det finns en bok som heter Skiljas utan att förlora sig själv av Michael Larsen, vilket jag varmt kan rekommendera! Låt det ta tid att sörja, men under tiden hitta rutiner förutom jobb och barnen, försök att sätta upp rutiner för träning, städning, handling, var aktiv! Vet inte om du tränar något men annars börja! Träning, motion och god hälsa ger mycket god energi! Skriv av dig i massor, prata med någon som genuint lyssnar på dig, inte vännerna som redan svikit dig! Vi finns för dig här! Och du tinderträsket tror jag du ska vänta med! Hitta dig själv och bli stark och när du vet hur du vill ha ditt liv i framtiden kommer du att få det bättre än någonsin! Kram och lycka till💚
Instämmer, har lyssnat på Michaels Larsens ljubok “Att skiljas utan att förlora sig själv” mycket bra och rekomemderas. Han är väldigt kunnig i ämnet och etbjuder även samtalsterapi. Har haft några sessioner och det har hjälpt mig att se separtionen ur ett annat perspektiv.
Nu har det gått några dagar till…
Ibland får jag ta en timme i taget i bland mindre.
Just nu känns det ensamt övertiden men det är nog så jag måste lära mig att det är framöver en tid. Sakta sjunker det in att det är som det är.
När sorgen kommer och lamslår så är det urjobbigt. Hoppas den perioden släpper. Vill inte ha dom stunderna för jag vill inte vara den personen som är som ett offer utan vill ju ”skaka av mig” detta och gå vidare även om man behöver sorgen oxå.
Ska absolut kolla på boktipset! Det kan ju vara bra med massa tips:)
Svårt med rutiner känner jag, ibland funkar det och ibland inte alls. Just nu inte alls, för pendlar mellan att vara lite hungrig till inte alls hungrig, från att inte kunna sova till att somna så fort man kommer hem osv.
Försöker få reda på varför det hände men det svaret kommer jag nog aldrig få tyvärr. Kanske bäst att försöka släppa den tanken.
Ibland kommer även arghet och avundsjukan att hon har en ny väg redan och allt är jättebra och sen sitter jag med allt det här. Det ska säkert va så men egentligen tjänar det ju inget att jag känner så.
Ja, det är svårt med ofrivilliga tankar.
Tack alla som bryr er!
Usch. Jag är i precis samma läge.
Vet att det kommer att bli bättre, men också att det kommer att ta tid. Försöker bara uthärda. Vissa dagar är värre än andra. Önskar ju ingen detta helvete, men det ger ändå lite tröst att läsa här att vi är flera som är i samma situation just nu. Ta hand om er! 
Idag är ingen bra dag, eller natten va inte bra iaf. Drömt om exet och den nya. Hur de umgås i huset och hur de har sina dagar och nätter. Usch! Vill inte se detta! Jag vill inte ha henne tillbaka men jobbigt att få såna tankar iaf. Hoppas de tankarna försvinner! Hur får man dom att försvinna? Ska man bara acceptera att dom kommer och hoppas det lägger sig? Det gör dom säkert men jag vill inte tänka på det iaf.
Låter vidrigt. Jag sov också dåligt inatt och undrade vad exet gör…
Min psykolog tycker att jag ska tillåta mig att sörja och släppa ut känslorna. Men när jag märker att tankarna liksom bara maler och jag mår dåligt av dem så ska jag försöka uppmärksamma att ”oj, nu tänker jag på exet igen. Nu flyttar jag fokus till mig istället.” och göra vad jag kan för att bryta tankarna. Tex genom att sysselsätta mig med något, flytta tankarna till vad jag ska göra de närmaste minuterna, timmarna eller dagarna, eller något annat som känns någorlunda hanterbart. Liksom avbryta processen innan tankarna på exet leder till panikattack eller jättekraftig ångest. Det är ju lite av en balansgång såklart, för man ska ju inte undvika känslorna men samtidigt mår man ju inte bättre av att älta självplågande tankar. Vet inte om det bara blev förvirrande eller om du kan ha hjälp av synsättet. Inte lätt att styra sina tankar men jag jobbar på med den här metoden och tycker väl att det funkar någorlunda även om jag såklart mår piss ändå… 
Tack för ditt tips! Ja det gäller ju att balansera tillåtelsen att sörja och att tänka på annat. Det är precis som du säger att ibland får man försöka koncentrera sig på saker som sker just nu. svårt bara när tankarna tränger sig på att bli av med dom.
Dom ligger liksom kvar och gnager i huvudet. Och det vill jag ju inte. Hoppas det blir bättre.