Manlig och kvinnlig kommunikation

[ikaros]

Finns det skillnader i hur män och kvinnor resonerar kring relationer och problem i allmänhet? Hur kan man i så fall förstå dessa skillnader så att man kan minska risken att bli missförstådd?

Eftersom jag är en man så tycker jag den här filmsnutten fångar en viktig aspekt av skillnaden men jag är öppen för att det inte är hela sanningen och att vi kan få till en lång tråd av spännande skillnader som vi kan alla lära oss av inför nästa relation:

Titel: It’s not about the nail.

It's Not About The Nail

Män letar kärnan på ett problem som löser upp en knut, fixar en felaktig vinkel, rätar upp en lutande flaggstång. Finns det ingen kärna så fortsätter de leta ändå tills de vänt upp och ner på allt som brukade fungera innan de började leta.

Kvinnor försöker förstå helheten, känslan av problembilden, relationerna till problemet. Är relationerna inte så meningsfulla så skapar de några nya istället.

[Lisa0987]

jo, lite sant är det nog. Ibland behöver man bara älta, och att någon lyssnar, utan att lösa problemet som sådant.

Men riktigt så här illa är det inte.

[Largo]

Något jag har upptäckt är att jag blivit matad med fördomar hela mitt liv.

Dessa fördomar gick ut på att män kommunicerar tydligt, ärligt och rakt på sak - STÄMMER INTE.

Kvinnor förväntar sig att motparten ska vara tankeläsare och bara förstå. Kvinnor är därför mindre direkta i sin kommunikation - STÄMMER INTE.

Med det sagt så bemöter jag numera individ för individ. Jag har gett upp det här med “kvinnor är si och män är så”.

Visst finns det (väldigt) generella skillnader i hur manliga hjärnor fungerar och hur kvinnliga hjärnor fungerar. Men i mitt dagliga liv har jag ingen användning för dylik fakta.

[Noomi]

Trista svaret… och ändå har jag inget emot generaliseringar i största allmänhet. Men jag tror ju att det iaf lika ofta beror på personligheten som det beror på könet.

Jag är kvinna, men en typisk “fixare” som oftast vill hitta en lösning utan att det ska dras i långbänk gång efter gång. Iaf i de uppenbara fallen där det finns tämligen självklara alternativ att lösa saker och ting på. Eller, lika gärna inte lösa det på om man nu vill det… men då får man ju lov att bestämma sig någon gång annars tappar iaf jag lätt tålamodet. Om hela grejen bara består av ett oändligt behov av rundpratande i never ending cirklar. För att bara sitta och i det oändliga prata om hur allting känns och samtidigt slå ifrån sig de möjliga problemlösningarna är rätt påfrestande tycker jag.

Men det finns ju även motsatsen i form av många svårartade situationer, omständigheter osv där det faktiskt inte finns några enkla lösningar på svåra problem, eller enkla svar på svåra frågor… där är ju diskussionen och samtalet om hur det “känns” det som allt eftersom förhoppningsvis kan resultera i någon form av progress. De situationerna är lättare och mer givande att tackla från ett “låt oss prata om hur det känns”-scenario.

[Lisa0987]

Ni har säkert rätt, det är väldigt individuellt. Jag är också en fixare, men jag är också en känslomänniska och har ibland behov av att ”älta” saker, de kan liksom ”mogna” i ältandet.

Allt är ju inte svart eller vitt, man är väl en blandning och det beror väldigt mycket på vad det gäller.

[mordillo]

Jag är nog också en ohelig allians av ältare och fixare, kanske mer en fixare när det kommer till andras problem och ältare vad gäller mina egna.

[ikaros]

Jag måste nog erkänna att jag känner viss trygghet i att luta mot kända stereotyper för att förstå skillnader och konflikter. Sedan tror jag män och kvinnor existerar på ett flerdimensionellt spektrum av egenskaper så det är ju allmänt fel att generalisera utan att ta hänsyn till just den individ man har att göra med.

Manliga och kvinnliga hjärnor har tydliga skillnader, men min erfarenhet av människor som har någon form av könsdysfori gör mig ödmjuk inför det faktum att den allmänna bilden av man och kvinna är en komplicerad mix av biologi och sociala konstruktioner.

Det finns människor som ser ut som kvinnor och identifierar sig som män, män som identifierar sig med kvinnor, män som identifierar sig med manligare män och kvinnor som identifierar sig med kvinnligare kvinnor. Att vara ur fas med sin identitet är ett fasligt lidande.

En sak som jag tror ligger i det manliga spektrumet är våldets språk. Pojkar leker krig och de slutar aldrig. När de blir män fortsätter de leka krig. Vi kan inte sluta utan blir frustrerade om vi gör det.
Två män kan slåss intensivt med varandra för att bara minuten efteråt ta en glass och prata om hur de slagits. Att slåss på “rätt” sätt är en typiskt manlig sak att fundera på. Jag känner inte många kvinnor som tänker på sådant, men det förekommer så klart. Vad är “rätt” sätt? Det är svårt att säga, och det är något män funderar på genom hela livet just genom att leka krig.
Det ska också sägas att inte alla män leker krig och en del leker krig men kallar det för ishockey.

[Largo]

@ikaros

En sak som jag tror ligger i det manliga spektrumet är våldets språk. Pojkar leker krig och de slutar aldrig. När de blir män fortsätter de leka krig. Vi kan inte sluta utan blir frustrerade om vi gör det.
Två män kan slåss intensivt med varandra för att bara minuten efteråt ta en glass och prata om hur de slagits. Att slåss på “rätt” sätt är en typiskt manlig sak att fundera på. Jag känner inte många kvinnor som tänker på sådant, men det förekommer så klart. Vad är “rätt” sätt? Det är svårt att säga, och det är något män funderar på genom hela livet just genom att leka krig.
Det ska också sägas att inte alla män leker krig och en del leker krig men kallar det för ishockey.

Går män och funderar på att slåss på rätt sätt? Syftar du då på att de tränar olika kampsporter för att kunna slåss på rätt sätt? Eller är “slåss” symbolspråk för ishockey, fotboll, boxning, MMA osv? Eller menar du faktiska krig och konflikter? (Tror dock inte de sitter och äter glass efter dessa)

Vad jag däremot märkt är att många män, inte alla, men en hel del män tävlar. Alltid genom hela livet. Vem som har störst penis, vem som har snabbast bil, vem som har mest pengar, störst hus, snyggast fru, störst muskler, är bäst på att grilla, om de får för sig att städa så ska de städa bäst av alla, vem som får flest ligg, dyraste klockan, jobbar mest/bäst, osv osv i all oändlighet.

Men när jag tänker efter så ter sig kvinnor lika tävlingsinriktade. Inom skola och universitet, vem som är den bästa mamman, bästa vännen, hinner med mest, har den bästa mannen, snyggaste hemmet, osv osv i all oändlighet.

Vilket egentligen bara berättar hur jäkla ytliga många av oss är. Men sen finns det, tack o lov, många som inte är såhär, både kvinnor och män.

En killkompis sambo satt seriöst och fyllde sina status uppdateringar på Facebook med allt hon gjort på dagarna. “Steg upp kl 5 bakade bröd, putsade fönsterna, bakade tårtor, skjutsade barnen till skola/fritidsaktiviteter, skjutsade älsklingen till firmafesten, städade hela huset, hämtade älsklingen från firmafesten” och ett jävla hjärta på slutet.

[nuggen]

Håller med dig @Largo i din analys, klockrent.

Dessa " likes " som skapligt många försöker fixa till idag, dom räknar upp en helvetes massa dom fixat innan dom kommer till jobbet.

Själv har jag inte tävlat utåt om min status, jag skiter bildligt i detta, har en bil som är 22år gammal, visst fan får jag lägga pengar på den, men den rymmer nästan en halv lägenhet, kan lasta hur jävla mycket jag vill å orkar.
Försöker att se proper ut, inte med 22års gamla kläder precis.

[Largo]

Kan bara förklara den här innerliga önskan efter bekräftelse och validation med låg självkänsla och svag identitet.

“Vem är jag?”

[Lisa0987]

Själv är jag så dömande att jag klassar alla duktiga skrytmånsar och de som måste kärleksförklara via fb som ganska olyckliga och förmodligen med mycket dålig daglig kommunikation eftersom de måste basunera ut det för världen istället för att göra det lite lågmält och mysigt direkt till sin partner.

Personer under en viss (relativt låg) ålder undantas dock från min hårda bedömning

[Noomi]

@ikaros

Manliga och kvinnliga hjärnor har tydliga skillnader, men min erfarenhet av människor som har någon form av könsdysfori gör mig ödmjuk inför det faktum att den allmänna bilden av man och kvinna är en komplicerad mix av biologi och sociala konstruktioner.

Det finns absolut generella skillnader mellan könen… men man ska för den skull inte glömma att de individuella skillnaderna mellan individer av samma kön många gånger är väsentligt mycket större.

@ikaros

En sak som jag tror ligger i det manliga spektrumet är våldets språk. Pojkar leker krig och de slutar aldrig. När de blir män fortsätter de leka krig. Vi kan inte sluta utan blir frustrerade om vi gör det.
Två män kan slåss intensivt med varandra för att bara minuten efteråt ta en glass och prata om hur de slagits. Att slåss på “rätt” sätt är en typiskt manlig sak att fundera på. Jag känner inte många kvinnor som tänker på sådant,

Semantik kanske… men “våld”, som i aggressiv fysisk maktutövning, kan förmodligen i högre grad tillskrivas vissa män och deras “testosteron” (eller what ever det nu är)… medan däremot tävlan ur ett generellt perspektiv förekommer i jämförbar utsträckning hos kvinnor. Där är det nog mer medel och tillvägagångssätt, än ambitionsnivå på könsbasis, som skiljer sig åt.

Tror iaf jag.

[ikaros]

Går män och funderar på att slåss på rätt sätt? Syftar du då på att de tränar olika kampsporter för att kunna slåss på rätt sätt? Eller är “slåss” symbolspråk för ishockey, fotboll, boxning, MMA osv? Eller menar du faktiska krig och konflikter? (Tror dock inte de sitter och äter glass efter dessa)

Krig så klart. De främsta anledningarna till att män får större muskler än kvinnor är att de ska jaga och kriga. Som jag skrev ovan så är många sporter ett substitut för krigslekar, men allt eftersom esport blir mer populärt så är krigsaspekterna mer uttalade. Annars märks det tydligt i vem som köper brädspel och konfliktspel - eller om du faktiskt är intresserad av krig så är det mycket mer sannolikt att du träffar en man som vill prata med dig än en kvinna.

Och det är fascinerande att du tror att män inte äter glass efter en konflikt. Glass är gott och har man slagits så kyler det lite också. Jag talar av erfarenhet och i egenskap av man.

Vad jag däremot märkt är att många män, inte alla, men en hel del män tävlar .

Hmm, tävlingsaspekten är så klart väldigt intimt förknippad med krig men män är i allmänhet flockdjur och vi etablerar en hierarki för att vi ska fungera som en grupp. Det är ok att förlora om man förlorar mot någon som bryr sig om flocken.

Jag tror kvinnor är tävlingsinriktade också, men jag upplever inte att deras tävlan konvergerar mot stabila hierarkier. Jag hör ofta av andra kvinnor hur de blir “huggna i ryggen” eller hur de spelas ut i social dominans på ett sätt som är totalt främmande för mig som man.

Vilket egentligen bara berättar hur jäkla ytliga många av oss är.

Det är ett sätt att se på det - ett annat är att vissa beteenden är biologiskt grundande och resultat av miljoner år av evolution. Vi delar gener med många primitiva organismer.

och ett jävla hjärta på slutet

…och här tror jag skillnaden mellan det manliga ögat och det kvinnliga är att män kan känna respekt för styrkeuppvisningar.

[ikaros]

de individuella skillnaderna mellan individer av samma kön många gånger är väsentligt mycket större.

Om du fick dra slumpmässigt från mängden av män som identifierar sig som man och kvinnor som identifierar sig som kvinna så kommer du i 100% av fallen aldrig att tveka på vad de identifierar sig som och jag tror det är det som utgör basen för vår referensram här - om orden alls ska ha någon mening.

Semantik kanske… men “ våld ”, som i aggressiv fysisk maktutövning, kan förmodligen i högre grad tillskrivas vissa män och deras “testosteron” (eller what ever det nu är)…

Många trodde länge att testosteron gjorde män mer aggressiva men senare forskning verkar indikera att det snarare gör män lugnare, men mer måna om sin sociala status. Det är vidare inte aggressiv fysisk maktutövning jag pratar om utan lek. Män använder våld som kommunikation och som lek för att bli bra på att avgöra vem som är bäst på att leda flocken. Män som missbrukar sitt mandat blir sällan långlivade.

medan däremot tävlan ur ett generellt perspektiv förekommer i jämförbar utsträckning hos kvinnor.

Jag delar din uppfattning. Att tävla är något annat även om det förekommer element av tävling när män leker krig också. Det viktiga är dock inte alltid att vinna utan att lära sig.

Jag tror generellt att kvinnor har extremt svårt att förstå den här sidan av manlighet, men det visar sig i forskning att de dras till män med kapacitet för våld samtidigt som de skyr aggressiva män vilket speglar mäns ambitioner ganska väl (och hur testosteron förefaller påverka oss).

[ikaros]

Kan bara förklara den här innerliga önskan efter bekräftelse och validation med låg självkänsla och svag identitet.

“Vem är jag?”

Det kan förvisso stämma ibland men jag vi får inte glömma att det faktiskt fungerar också. Människor som ser framgångsrika ut blir ofta mer framgångsrika. Vi klär upp och sminkar oss av en anledning - inte för att visa vårt “sanna jag” utan för att ge en illusion av något åtråvärt. Syns du i tidningen, eller om ditt CV ser imponerande ut så kommer du bli prioriterad. Människor flyttar till Stockholm med förhoppningen att glitter kommer trilla från maktens tallrikar. Syns du inte i sällskap och på de klubbar som räknas så är du per definition inte där det räknas. Det är bara så vi fungerar. Ytligt? Tja. Det fungerar. De få som väljer att staka ut en egen väg är väldigt få och de betraktas som kufar fram till den punkt då de lyckas visa upp att de blev rika. Då blir de istället extremt eftertraktade. Konformism och konflikträdsla helt enkelt. Varför skulle vi annars betala de hutlösa priser som gäller för en patetisk etta i Stockholm när vi kan få ett palats i inlandet?

[Noomi]

@ikaros

Män använder våld som kommunikation och som lek för at bli bra på det och för att avgöra vem som är bäst på att leda flocken. Män som missbrukar sitt mandat blir sällan långlivade.

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det här annat än att jag förmodligen är hyfsat okunnig på området… och iaf jag trodde att en hel del av idéerna om det som du beskriver i termer av ren biologi hade falnat och att man numera börjat se det som minst lika mycket effekten av sociala konstruktioner, som en rent könsbaserad genetisk predisponering.

@ikaros

det visar sig i forskning att de dras till män med kapacitet för våld samtidigt som de skyr aggressiva män

Hur detekterar och selekterar kvinnor fram männen “med kapacitet för våld” enligt dig? Mha. titel, lön, status… etc.?

[Largo]

Krig så klart. De främsta anledningarna till att män får större muskler än kvinnor är att de ska jaga och kriga. Som jag skrev ovan så är många sporter ett substitut för krigslekar, men allt eftersom esport blir mer populärt så är krigsaspekterna mer uttalade. Annars märks det tydligt i vem som köper brädspel och konfliktspel - eller om du faktiskt är intresserad av krig så är det mycket mer sannolikt att du träffar en man som vill prata med dig än en kvinna.

Och det är fascinerande att du tror att män inte äter glass efter en konflikt. Glass är gott och har man slagits så kyler det lite också. Jag talar av erfarenhet och i egenskap av man.

Glass ÄR jättegott och har man suttit och spelat krigsspel några timmar kan jag tänka mig att glass sitter fint. Och ja, männens större muskler kommer troligen från att de ska slåss och kriga mot andra män. Jaga och samla mat däremot tror jag båda könen gjorde. Homo sapiens sapiens ägnade sig åt uthållighetsjakt och där är kvinnor och män lika uthålliga. Skulle ännu större bytesdjur jagas så jagade hela (människo)flocken. Är iallafall min amatöranalys, det hittas hela tiden nya fragment från tiden då vi var samlare/nomader. Och allt blir ju kvalificerade gissningar/spekulationer/teorier.

Hmm, tävlingsaspekten är så klart väldigt intimt förknippad med krig men män är i allmänhet flockdjur och vi etablerar en hierarki för att vi ska fungera som en grupp. Det är ok att förlora om man förlorar mot någon som bryr sig om flocken.

Det är detta som jag aldrig kommer förstå som kvinna. Hur man kan inrätta sig i en hierarki, blint lyda order, utan att ifrågasätta. Varje generation tex amerikanska män har nu haft sitt krig. Lär de sig aldrig? Meningslösa krig som handlar om pengar och resurstömning av de länder de blir skickade till. Eller kommunistskräck eller “flickors skolgång” i Afghanistan.

Jag tror kvinnor är tävlingsinriktade också, men jag upplever inte att deras tävlan konvergerar mot stabila hierarkier. Jag hör ofta av andra kvinnor hur de blir “huggna i ryggen” eller hur de spelas ut i social dominans på ett sätt som är totalt främmande för mig som man.

Det här kan jag inte uttala mig om eftersom jag aldrig blivit “huggen i ryggen” av en kvinna, isåfall har jag inte märkt det, hände säkert i tonåren, men det är längesen nu. Den enda som huggit mig i ryggen hittills är faktiskt en man. Jag tror också att kvinnor tävlar mycket mer mot sig själva hence utbrändheten bland unga kvinnor på universitet osv. Det är så mycket kvinnor vänder inåt. Biverkningarna blir självskadebeteende, självsvält, substansberoende med mera.

Det är ett sätt att se på det - ett annat är att vissa beteenden är biologiskt grundande och resultat av miljoner år av evolution. Vi delar gener med många primitiva organismer.

Sant, men det är också viktigt att komma ihåg att våra hjärnor förändrats sedan vi var människoliknande apor som levde under helt andra betingelser.

…och här tror jag skillnaden mellan det manliga ögat och det kvinnliga är att män kan känna respekt för styrkeuppvisningar.

I så fall har du och jag helt olika syn på vad “styrkeuppvisningar” är.

[ikaros]

Hur man kan inrätta sig i en hierarki, blint lyda order, utan att ifrågasätta. Varje generation tex amerikanska män har nu haft sitt krig. Lär de sig aldrig? Meningslösa krig som handlar om pengar och resurstömning av de länder de blir skickade till. Eller kommunistskräck eller “flickors skolgång” i Afghanistan.

Fast det är inte utan ifrågasättande. Det är ju därför vi har de här krigslekarna. Och lär vi oss aldrig? Hmm… Hur ska jag svara på det. Jag tror så här: Föreställ dig en fantastiskt fin värld som bara består av ödmjuka, fluffiga krambjörnar. De slåss aldrig. De bråkar aldrig. De har inga klor och kan egentligen bara kramas. Föreställ dig sedan mig erövra den världen och ta allt som är deras för de hade de inte väntat sig alls. Du kan tycka att jag är en skurk, och vi är nog helt överens om att krambjörnarna tycker det. Än sen? Historien skriv av den som vinner. Nu skulle jag nog personligen bli för glad av krambjörnar för att göra dem illa, men du ser säkert logiken i resonemanget. I en värld med begränsade resurser finns alltid risken att någon tar det som är ditt. Det är därför vi har poliser.

Finns det en risk att människor krigar över meningslösa saker eller krigar på grund av missförstånd (eller över kvinnor): Ja.

Vad är alternativet? Att vi skulle vara begåvande med perfekt kommunikationsförmåga och oändliga resurser? Det är inte ens ett mänskligt fenomen. Naturens krig är brutalt otäckt. Katter är raffinerade mördare och de övar på sin skicklighet varje dag genom smygattacker från skuggan. Till och med på mikronivå pågår ett ständigt krig i ditt blodomlopp där olika organismer hela tiden tävlar om vilken ordning som ska gälla. Krig är det mest naturliga tillståndet som finns. Bara genom att bli otroligt bra på att försvara oss kan vi skapa en liten ö av civilisation.

Det är så mycket kvinnor vänder inåt. Biverkningarna blir självskadebeteende, självsvält, substansberoende med mera.

Jag tror många av de självskadebeteenden eller psykiskt illamående vi ser i samhället idag är för att det mänskliga tillståndet förändras snabbt i takt med teknologisk utveckling och de krafter som tidigare kanske hjälpte oss att hitta och acceptera en identitet fungerar inte längre som tidigare. På gott och ont. Jag tror vi är mer än man eller kvinna som jag skrev tidigare. Jag tror att i framtiden kan vi vara mer ändå.

@Largo

Sant, men det är också viktigt att komma ihåg att våra hjärnor förändrats sedan vi var människoliknande apor som levde under helt andra betingelser.

Vi behöver inte gå så lång tillbaka som ap-stadiet. Det räcker att begrunda medeltiden. Annars tror jag inte hjärnan har ändrats så mycket på 6000 år. Framför allt inte sedan ångmaskinen.

I så fall har du och jag helt olika syn på vad “styrkeuppvisningar” är.

Självklart. Du är kvinna och jag är man.

[Largo]

[quote=“ikaros, post:18, topic:18563”]
Fast det är inte utan ifrågasättande. Det är ju därför vi har de här krigslekarna. Och lär vi oss aldrig? Hmm… Hur ska jag svara på det. Jag tror så här: Föreställ dig en fantastiskt fin värld som bara består av ödmjuka, fluffiga krambjörnar. De slåss aldrig. De bråkar aldrig. De har inga klor och kan egentligen bara kramas. Föreställ dig sedan mig erövra den världen och ta allt som är deras för de hade de inte väntat sig alls. Du kan tycka att jag är en skurk, och vi är nog helt överens om att krambjörnarna tycker det. Än sen? Historien skriv av den som vinner. Nu skulle jag nog personligen bli för glad av krambjörnar för att göra dem illa, men du ser säkert logiken i resonemanget. I en värld med begränsade resurser finns alltid risken att någon tar det som är ditt. Det är därför vi har poliser.

Finns det en risk att människor krigar över meningslösa saker eller krigar på grund av missförstånd (eller över kvinnor): Ja.

Vad är alternativet? Att vi skulle vara begåvande med perfekt kommunikationsförmåga och oändliga resurser? Det är inte ens ett mänskligt fenomen. Naturens krig är brutalt otäckt. Katter är raffinerade mördare och de övar på sin skicklighet varje dag genom smygattacker från skuggan. Till och med på mikronivå pågår ett ständigt krig i ditt blodomlopp där olika organismer hela tiden tävlar om vilken ordning som ska gälla. Krig är det mest naturliga tillståndet som finns. Bara genom att bli otroligt bra på att försvara oss kan vi skapa en liten ö av civilisation.

Jag delar inte din krigsromantik. Det var längesen vi krigade om kvinnor eller begränsade resurser. Vi lever i ett överflöd av resurser, men en liten klick människor vill alltid ha mer. Om resten av världen brinner kommer vi också att brinna hur civiliserade vi än är. Det största hotet just nu och för lång tid framöver är väl miljöförstöringen och den kommer att drabba oss alla i form av sjukdomar, näringsbrister, konflikter, svält, missväxtår, extremväder osv.

Jag tror många av de självskadebeteenden eller psykiskt illamående vi ser i samhället idag är för att det mänskliga tillståndet förändras snabbt i takt med teknologisk utveckling och de krafter som tidigare kanske hjälpte oss att hitta och acceptera en identitet fungerar inte längre som tidigare. På gott och ont. Jag tror vi är mer än man eller kvinna som jag skrev tidigare. Jag tror att i framtiden kan vi vara mer ändå.

Ja håller med. Nätet och sociala medier har satt sina spår i våra hjärnor och förändrat dem.

Vi behöver inte gå så lång tillbaka som ap-stadiet. Det räcker att begrunda medeltiden. Annars tror jag inte hjärnan har ändrats så mycket på 6000 år. Framför allt inte sedan ångmaskinen.

Jag tror hjärnan har förändrats ganska mycket på 6000 år.

Självklart. Du är kvinna och jag är man.

Jag kommer aldrig tycka det är styrkeuppvisningar att varje dag berätta att man dammsugit, diskat, uträttat si och så, bakat, skiljt och dammat av persiennerna plastremsa för plastremsa osv. Har man haft en ovanligt produktiv dag, eller något roligt hände under dagen så absolut.

Tror helt enkelt att vi tolkar “styrkeuppvisningar” olika.

[ikaros]

Jag delar inte din krigsromantik. Det var längesen vi krigade om kvinnor eller begränsade resurser. Vi lever i ett överflöd av resurser, men en liten klick människor vill alltid ha mer. Om resten av världen brinner kommer vi också att brinna hur civiliserade vi än är. Det största hotet just nu och för lång tid framöver är väl miljöförstöringen och den kommer att drabba oss alla i form av sjukdomar, näringsbrister, konflikter, svält, missväxtår, extremväder osv.

Fast romantiskt tror jag inte det är på en fläck så det känns konstigt att du skriver så.
Det var vidare inte alls längesedan människor krigade om kvinnor och resurser. Det sker dagligen, varje sekund runt om på planeten. Hur tror du det här forumets män skulle reagera om de fick möta “den andre mannen” i ett otrohetsförhållande? Blod och död i de allra flesta fall.

Resurser? Varför tror du Putin har sex landsättningsfartyg utanför Kalmar? För att han vill kontrollera begränsade resurser. Hur krigar han? Han drar in gasen och vi får skyhöga elräkningar (begränsad resurs)

Miljöförstöring är också långt ifrån det största hotet mot mänskligheten (men det är så klart ett hot). Det finns forskning om det också - jag rekommenderar Future Of Humanity Institute i Oxford för det.

Nätet och sociala medier har satt sina spår i våra hjärnor och förändrat dem

Inte biologiskt, men kulturellt så klart.

Jag tror hjärnan har förändrats ganska mycket på 6000 år.

På ett sätt hoppas jag det. En av mina favvo-hypoteser är att vi för 2000 år sedan utvecklade ett sätt att samordna rösterna i huvudet till bara en inre röst där det brukade finnas flera och det skulle motivera konvergensen från naturreligioner till en religion med en gud. Dvs det naturliga tillståndet för tidiga människor var en slag schizofreni. Ok… spekulativ parantes. Jag tror det är etablerat att storleken på hjärnan har varierat väldigt mycket på kort tid (~100år) beroende på tillgänglig näring. Däremot har jag inte sett några studier på evolutionära avvikelser på kort tid. Har du någon ytterligare information så är här jag jättenyfiken på det!

Tror helt enkelt att vi tolkar “styrkeuppvisningar” olika.

Självklart. Du är kvinna och jag är man. Dessutom finns det individuella variationer. Statistiskt sätt så finns det dock mönster för populationen i stort som bland annat marknadsföretag tar fasta på för att tjäna pengar. Det är därför det är så lönsamt för Facebook - de hittar brand communities och hur medlemmarna kan vandra mellan dessa med rätt incitament och sedan säljer de den kunskapen.