Jag har en vän som är en väldigt god människokännare.
Nu har inte dessa träffats, men det är ändå lustigt hur väl han beskrev det.
Jag pratade med honom tidigt i relationen om att jag tror hon menar allvar eftersom jag fick träffa hennes son.
Han sa då att det mer låter som att hon ljuger för sig själv, hon vill ligga, och använder sin son som ett alibi, typ “han har träffat min son så det är på allvar”.
Kanske är det så det är, kanske är det något mer genuint.
Hon pratar bra engelska, svenskan är ok.
Men det är tydligt att engelskan hon pratar är konversationsengelska och affärsengelska.
Precis som hon säger saknar hon kulturassociationerna.
De som kommer genom att titta på/läsa/uppleva gemensamma saker, så man kan skämta om dem, referera till dem etc.
Hon har bott många år i Sverige men umgås i princip enbart med landsmän. På arbetet är det nog något liknande då hon arbetar med de asiatiska delarna till stor del.
Så prata, det har vi gjort.
Och vid några tillfällen har hon skrivit väldigt fina saker som fått mig att fastna för henne.
Sen har väl min fantasi förstärkt det hela.
Jag har fått tillräcklig respons för att tro att vi ändå var på rätt väg. Visst, en reserverad respons, men ändå en respons.
Att den varit reserverad har jag tänkt beror på kulturen och personligheten.
Jag har förälskat mig i både hennes person och i drömmen om en framtid tillsammans.
Vi har ändå setts i över fyra månader.
Men det är klart att jag sett saker i henne som antagligen inte funnits där.
Kyssar som för mig betyder kärlek.
Ord som för mig betyder kärlek.
Hon har träffat mina vänner och mina föräldrar, något som för mig är väldigt speciellt.
Sånt som helt enkelt betyder kärlek för mig.
Vid några tillfällen har vi umgåtts lite längre, med övernattning, ett par gånger där bådas barn träffats.
Sen har det varvats med oklara undvikanden, men jag har trott på det hon sagt och tolkat hennes beteende utifrån det.
Och nä, bjudit på sig själv har hon väl egentligen inte. Skrattat mycket har vi inte heller, det har inte hunnits med.
Lite dubbelt med hennes son med.
Hon sa att jag interagerar för lite med honom, vilket jag själv inte tycker. Och nu tänker jag att hon egentligen inte vill ha interaktion mellan mig och honom.
Nu under julledigheten fick jag flera gånger spontana kramar av honom, och det är klart att det kanske i hennes ögon är dåligt, om hon nu egentligen ser mig som en kk.
Kanske därför hon inte vill jag kommer på kvällarna längre, just för att jag har en bra relation med honom.
Just nu känns det ok, men det är ju inte omöjligt att jag bryter samman om/när det skiter sig.
Jag vet inte.
På ett sätt hade jag ju kunnat vara ok med en mer “kk-aktig” relation, om det varit uttalat från början.
Jag kan inte riktigt se att det kommer kunna ske nu.
Jag har känslor, bara det omöjliggör det hela, och jag tror inte hon kan komma nu och säga att hon vill ha en sån relation.
Hon har hela tiden sagt att hon söker en seriös relation, att hon inte är nöjd med sporadiska träffar.
Fast kanske jag förstår nu varför hon var tillsammans i flera år med sitt senaste ex, där de träffades någon gång i månaden.
Jag har ändå bestämt mig för att se vad som händer närmsta veckorna.