Hem | Så här skiljer du dig | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Man lever ju bara en gång....eller?

Nu äntligen vågar jag registrera mig och ta ett stag närmare det jag innerst inne vet är ofrånkomligt. Jag vågar skriva ”jag vill inte längre”. Jag har inte sagt det högt till någon inte ens till mig själv. Jag är gift med min man sedan 17 år. Tillsammans i ca 30 år!! Två barn 16 och 20, fint hus, ordnat liv men jag har inte varit mig själv på många många år. Jag har anpassat mig efter honom så långt att jag inte längre minns vem jag egentligen är. Jag får hela tiden tänka på vad jag säger, hur jag säger det och vid vilket tillfälle jag säger något. Min man är en elitistisk, arrogant och egoistisk människa med väldigt dålig självkänsla . En människa som, för att må bra själv gärna trycker ner mig. Han har aldrig varit fysiskt våldsam men efter alla dessa år har det gått upp för mig att det jag är utsatt för är psykisk misshandel. Jag är på jobbet en glad, öppen, positiv, ambitiös och omtyckt medarbetare. Får mycket bra feedback och har en erfarenhet som uppskattas av både kollegor och chefer. Hemma är jag kuvad, undfallande och absolut inte älskad för den jag är som människa. Varje gång jag glömmer bort mig och blir spontan på något sätt, säger något som faller mig in eller är mig själv får jag en direkt påminnelse om att jag måste tänka på vad jag säger. Han tar allt personligt och har absolut ingen självironi. Jag säger ibland något som är menat kärleksfullt, men han lyckas alltid vända det emot mig. Sista tiden har han börjat snäsa av mig inför vänner och familj. När jag då blir ledsen och han frågar ”vad är det med dig?!” har jag sedan länge slutat att berätta anledningen. Han har ALDRIG bett IM ursäkt utan förklarar för mig å det bestämdaste att det är mitt eget fel och att han är trött på att jag ”alltid ska säga emot honom”. Till saken hör att för honom är det samma sak som att jag inte håller med om alla hans åsikter. Han är övertygad om att endast hans åsikter är rätt och dee har också resulterat i att vi knappt har några vänner kvar. Det är svårt att i ett första inlägg få fram en tydlig bild men sammanfattningsvis handlar det om att de egenskaper jag uppskattar mest hos en människa - empati, snällhet, humor, ärlighet och att bry sig om andra människor - är just de egenskaper han inte besitter alls längre! När han hjälper andra människor gör han det utifrån det sätt som passar honom, han tänker inte en sekund på vad den andre skulle tycka om. Jag skriver dagbok då jag vill att mina döttrar en dag ska gå läsa mina tankar och lära känna mig ännu bättre. Han är helt ointresserad av min sida av familjen (ännu mer än vad han är av sin egen, förutom våra två döttrar). Han blir ofta sur och går iväg och tjurar som ett barn. Ett typiskt exempel om hur han är kan vara; vi äter en trevlig middag med familjen. Han börjar berätta om något han sett på Facebook. Dottern säger med glimten i ögat ”va, du är väl aldrig på Facebook?”. Jag säger då; ”han äe nog mer på Facebook än vad vi tror men läser nog mest och gör inte så många inlägg”. Jag sa det med värme och skojade som man ofta gör med människor man tycker om. Då snäser han direkt, ”varför måste du alltid säga så”? Han blir störtsur och går från bordet= kvällen är förstörd för nu surar han. Dottern tittar på mig och skakar på huvudet och det sköna är att hon läser honom helt rätt och säger numera ifrån när han håller på såhär. Då säger han att det är jag som fått honom att framstå som ”the bad Guy”. Han gör det jobbet väldigt bra själv…Detta får räcka som första inlägg någonsin men skriver gärna igen. Vad jag vill? Jag vill leva och njuta av livet utan att alltid tänka på vad jag säger och jag är. Jag vill bli älskad för den jag är som person utan att förställa mig. Jag har förställt mig så till den grad att jag inte längre vet vem jag ör. Spelar en roll. Har nästan inga vänner kvar och absolut ingen att prata med. Mitt sociala liv är med kollegorna på jobbet och jag är så tacksam för det. Må så gott alla!

14 gillningar

Bra att du har bestämt dig! Nu har du det svåra steget att göra slag i saken kvar. I ditt fall skulle jag nog rekommendera att förbereda ditt utträde och ställa honom inför fullbordat faktum. Prata med barnen precis innan och låt dem välja. Även om de kanske stannar hos honom först så tror jag att du ändå har en grundmurad relatkon med dem.

2 gillningar

@Man lever bara en gång.

Skitstöveln du är med, var en gång en “skitstövel” som du älskade o fick barn med, tycker att du, i motsats till vad “Restenavlivet” tycker, ska sätta dej ner och lägga alla dina tankar på bordet, tala om att du har nått vägs ände.

Dra inte in barnen o tvinga dom till att välja mellan er, dom är fortfarande unga, dom kommer nog att ha nog med sej själva när skilsmässan är ett faktum

3 gillningar

Vill läsa, men kan du redigera inlägget och dela upp det i stycken. Mina ögon klarar inte så mycket text ihopslaget. Konstigt för jag är bara 42 till skillnad från @Rola . Måste nog besöka optikern :slight_smile:

1 gillning

Bye bye! Han har gjort sitt. Bara för att man en gång valde varandra behöver inte det vara skrivet i sten resten av livet.
Vad vi vet så lever vi bara en gång så gör det bästa av det liv du har, det är du skyldig dig själv.
Lycka till!

4 gillningar

Både smärtsamtoch igenkännande. Det här med att passa in i mallen och inte bli älskad för den man är.
Så fort man rör sog ifrån eller tag ett steg åt en riktning som inte passar personen ifråga då brakar helvetet löst och narcissismens ansikte lyserstarkare än ngnsin. Jag jag jag jag jag jag jag jag jag. Usch!

3 gillningar

Hej fina du!

Din text berörde mig. Känner igen mig.
Jag är helt säker på att din man är en narcissist.
De är otroligt lättkränkta, man kan inte säga någonting som är ifrågasättande utan att de ska känna sig kränkta.
En av deras favoritsyssla de gör när de känner sig kränkta är att använder sig av” silent treatment”, ett beteende där de fryser ut den andra för att man ska känna att man själv har gjort fel, man börjar tvivla på sig själv, exakt det de vill.
Detta silent treatment kan pågå i veckor, när narcissisten känner att de gett ett ordentligt straff till den som ” sårat” dem.

I dem bor ett barn som blev sårat, ignorerat, kränkt.
Du är säkert en empath, en som bryr sig om andra och vill alla väl.
Du har kanske oxå råkat ut för jobbiga saker i din barndom, men du har rest dig, tagit lärdom av dina upplevelser och inte låtit tidigare händelser förstöra din framtid.
Du har växt som människa av tidigare upplevelser.
Narcissisten är kvar i sin sårade barndom, de är bittra , och kommer vara det resten av deras liv.
De mår bra av att såra andra, då mår de bättre själva.
Glöm inte bort, en narcissist väljer bara de bästa. De som är hela ,de som är starka.
Som har utstrålning, som älskar livet.
De vet vem dem ska välja, som passar in i deras mall , du är en av dem.
För du är allt det som dem anser har allt.

De vill ha den person som verkar ha allt, kan de sociala koderna, moderliga instinkter, som passar in på den ” perfekta frun”.
Väldigt vanligt att de här personerna isolerar den de lever med, får den andra att sluta träffa sina vänner och sin egen familj. Till slut träffar man bara narcissistens egen familj.
Vad har hänt tänker man, vem är jag?

Men de är ständigt avundsjuka.
Du påminner din man om vad han inte är, och han vill trycka ner dig, kränka dig, frysa ut dig, få dig att känna dig skyldig fast du inte gjort någonting, endast av den anledningen för att han ska känna sig överlägsen dig, att han är bättre.
De är ständigt avundsjuka på dem som de ser ”fungerar, är glada, sprudlande av glädje.

Du måste vara försiktig.Om du ska lämna honom , se till att du planerat allt. Han kommer säkert göra allt för att göra skit för dig i hämnd.
Se till att ordna med en advokat mm.
Han kanske fryser tillgångar, gör på olika sätt så du är beroende av honom.
Se till att ha allt klart först.
Öppna ett eget sparkonto som bara du har tillgång till, eller göm undan lite pengar så du har så du klarar dig i början.

Önskar vi kunde träffas och prata, hade gärna velat bli din vän : ).

Vet att det inte är lätt att göra, men tillåt dig inte att bli nertryckt, det är han det är fel på , inte du.
Försök att inte ta åt dig, det är hans bitterhet som talar.
De är mästare på att prata skit, berätta för andra hur hemsk den andra är.
Utåt sett verkar det vara narcissisten som är den trevliga, inte sällan det är narcissisten som vinner poäng och den som alla tror på.
Folk har ingen aning om de sidor de har mot sina närmsta , vad som försiggår inom hemmets fyra väggar.

Vet det är fruktansvärt jobbigt,
Lova mig, ta inte åt dig!

Du är en underbar människa, förtjänar att leva med en man som behandlar dig med respekt.
Och som älskar dig för den du är.
Tyvärr är det så att det är inte sällan empaths och narcissister dras till varandra .
De är ju så charmiga i början, man faller för det.
Och vi empaths är omhändertagande till naturen, tror vi kan bota deras mörker.
Om vi bara ger kärlek till dem så blir det bättre.
Konstigt nog blir det bara värre istället.

Vi empaths måste jobba med att lära oss att älska oss själva, vi blir inte hela av någon annan.
När vi börjar respektera oss själva, älska oss själva, inse att vi själva är den viktigaste personen som vi måste först ta hand om, då kommer vi välja bättre män med.
Vi kommer bli mer kräsna, vi kommer vara mer försiktiga med vem vi släpper in på livet.
Det är inte vårt jobb att göra dem hela.
Det är ett jobb som aldrig kommer att bli klart.

En av det viktigaste sakerna att göra i denna situation är att skaffa sig kunskap om narcissister.
Läs på.
Inte sällan är någon av narcissens egen förälder själv narcissist.

Finns ett forum som heter det tysta våldet.

På Instagram finns många du kan följa som är jättebra, många citat, många som råkat ut för en narcissist i nära relation som man kan följa.
Chockerande många som skriver att de har varit med om samma sak.
Ex är: narcissistrecovery, narcissistsurvivor, narc knowledge mm.
Sök på olika forum, skaffa dig kunskap, du kommer känna dig starkare av att veta vad det är han är.

Men, en sak, säg aldrig till en narcissist vad han är, kan bli farligt.

Du måste ta hand om dig själv nu, vara din egen bästa vän.
Måste vara ensamt och fruktansvärt jobbigt, men tänk på att i framtiden kommer du att träffa en underbar person som vet ditt värde och som älskar dig för den du är.
Ta hand om dig, ta dag för dag, gör något varje dag för dig själv som du mår bra av.
Ta ett bad och tänd lite ljus, köp en tidning,mm
Smörj in dig med en god bodylotion, ta hand om dig själv.
Ett ställe som man kan få hjälp på är kyrkan.
De brukar ha en diakonissa , en man kan gå och prata med.
De har tystnadsplikt och kan kanske hjälpa dig ur detta mörka hål.

Jag kommer tänka på dig, så när du känner dig ensam, tänk då på att jag tänker på dig.
Kramar Jessica

6 gillningar

Er det siden “Det osynliga våldet” du mener? Finner den, ikke “det tysta våldet” :confused:

1 gillning

Du har helt rätt, jag menade det osynliga våldet.
Tack för rättelsen,
Mvh / Jessica.

1 gillning

Du beskriver mitt äktenskap väldigt tydligt. Tack för tipset om den där sidan. Jag ska kolla upp den!

1 gillning

En bra sida att följa på Instagram heter:
Balance.psychologies.
Hon är helt fantastisk, hon känns som en varm storasyster.
Hon skriver av egna erfarenheter, ger tips och råd om hur man förhåller sig till narcissister för att själv må så bra som möjligt.
Egentligen är ” go no contact” det enda som gäller, att inte ens vara i närheten av dessa själlösa monster, men ibland så är det inte så lätt.

Kvinnan på instagramsidan balance.psychologies kommer nu i december göra tre kapitel live om hur man överlever julen med en narcissist.
Det första kapitlet är den 1:a dec.
Skulle man missa den, har hon även en youtubekanal som man kan se avsnittet på.
Hon har även en länk som man kan trycka på för att se den.
Hon är helt fantastisk, efter att ha sett några avsnitt så känns det som man känt henne hur länge som helst, åtminstone känner jag så.
Hon har många klipp, pratat om narcissister som kan finnas på arbetsplatser, Vara ens partner , svärföräldrar, eller tex ens föräldrar mm.

Narcissister hatar ju julen, eller rättare sagt traditioner överhuvudtaget , de är mästare på att förstöra högtider som är så viktiga för oss Empaths.

Men denna julen ska inte få förstöras, vi ska vara starka och ta kontrollen över vår glädje och inte låta någon få förstöra den.

Ha det bra alla, kramar.

1 gillning

Så underbart att läsa ditt och alla svar! Helt klart är han en narcissist. En olycklig kombination av otroligt dålig självkänsla och elitistisk personlighet. Jag hittade instagram kontot! Tack! Det är så sant allt du skriver och jag har helt slutat att ta åt mig och är inte längre ett dugg orolig för att han ska lämna mig. Tror att det i själva verket är HAN som är rädd för att bli lämnad! Jag har inte riktigt än bestämt mig men bara vetskapen om att jag klarar mig utan honom gör att det känns lättare.

Kram

1 gillning

Hej!
Ja, absolut,det är han som är den rädda.
Rädslan att tappa masken, rädslan att andra ska tro att det är hans fel att relationen inte höll.
Att han är en dålig man.
Många gånger lämnar narcissisten relationen när de börjar känna att förhållandet börjar gå utför , eller om de börjar misstänka att den andra har börjat förstå vad denne är; en narcissist.

Du kommer gå vinnande ur det här, du förtjänar det bästa.

” A woman is unstoppable when she realizes she deserves more”…:kissing_heart::heart:️:two_hearts:

1 gillning

Så sant! Han har varit bortrest hela veckan och jag har känt ett inre lugn som jag inte varit medveten om att jag saknat. Vi har haft det så härligt jag och tjejerna hela veckan. Hämtade honom vid flyget idag och genast kom klumpen i magen tillbaka och jag är på min vakt och tänker på vad jag säger och hur jag säger saker. Så svårt att bara vara jag. Jag frågade i bilen om hur han haft det just för att jag är ärligt intresserad men insåg nu igen när vi kommit hem att han inte frågat mig hur jag (vi) haft det!

Han frågar aldrig mig något om hur jag mår eller vad jag gjort på dagarna.

Så skönt att du fick egentid med dina flickor❤️

Typiskt tecken på en narcissist, bryr sig bara om sig själv.
Man skulle bara vilja säga till honom att varför ska jag hämta dig på flygplatsen, du bryr dig inte ett dugg om mig!.

Narcissister lever inte med en för att de älskar en, de har valt en för att de har användning för den personen, dra nytta av, som ställer upp i ur och skur.
Som finns där vad som än händer.
Men om man aldrig får något tillbaks så blir man till sist helt dränerad på energi.

Jag hade frågat honom: vad är det med mig som du älskar?, titta honom i ögonen när du frågar och se om han avböjer blicken mm.
Skulle vara intressant att veta vad han svarat.

Min väninna är tillsammans med en narcissist.
Allt handlar om hans liv, hon har sagt att det känns som att hon är en statist i en pjäs där han har huvudrollen och att han även är regissören.

Han älskar dyra bilar och båtar , och hon får ofta hjälpa honom filma när de är ute och åker hans båt.
I somras såg jag på en Instagramvideo hur hon filmade och jag hörde henne säga: funkar det??
Hon måste hela tiden höra med honom om filmningen blir bra, om hon får med allt som han vill…
Hon äger ingenting , han vägrar gifta sig så att han slipper dela med sig.
Hon lever ett bra materialistiskt liv så länge hon håller sig till honom.
Huset är hans, företaget, båten , bilarna är hans.
Ingenting står på henne.
Dessutom jobbar hon i hans firma.
Hon säger att hon inte får med sig någonting om hon skulle lämna honom.

Hoppas att du en dag tar dig ur det här och träffar en empatisk och en omtänksam man.
Du är värd att ha någon som bryr sig lika mycket om dig❤️

En som jag oxå följer på Instagram som har blivit lite av en förebild för mig han heter sylvestermcnutt, helt underbar person med många kloka , varma tankar på hur man borde leva sitt liv.Hur man läker efter trauma, att inte nöja sig med lite från någon.

Han har skrivit många böcker med, jag har köpt dem på amazon, superbra böcker, känner att jag växt som människa efter att ha läst dem.
Men han gör oxå youtube klipp mm.
En mycket vis man.

Hoppas du får en trevlig helg , tänker på dig, kramar Jessica

1 gillning

Bara så du vet, jag går tillbaka och läser ditt långa , fantastiska svar lite då och då när jag behöver styrka och energi. En dag kommer jag att våga ta steget. Om inte annat så för att visa mina tjejer att man måste stå upp för sig och inte låta sig kuvas.
Ibland när jag ”ramlat ner i gropen” som jag kallar det så tar jag fram ditt svar och känner hur jag fylls av positiv energi och det är som att prata med en nära vän. Låter så klyschigt men så är det.
Ville bara att du skulle veta hur mycket det betytt för mig💕

6 gillningar

Hur går det för dig, @Mamman54?

Upp och ner. Så länge jag bara säger ”ja” till allt och inte framhäver min åsikt eller tar plats så är det bra. Inser att det är helt galet. En förövrigt trygg, glad , spontan och levnadsglad person som jag blir helt förändrad när han är hemma.
Han var i Sthlm ett par dagar och jag känner ett inre lugn och bara trivs.
Jag vill ju egentligen vara själv, men det känns så stort att ta steget.
Det märkliga är att när vi ”bara umgås” har vi ganska trevligt men det är hela tiden på hans villkor. Jag håller med, anpassar mig och sätter mig själv helt åt sidan.
Nästa år blir vår yngsta 18 år och då måste jag bestämma mig…

Är inne och läser lite gamla inlägg och slås av hur rätt du har. Jag har börjat inse mer och mer att gan ör en oempatisk narcissist. Har läst på och blivit lite stärkt i att det inte är mitt fel.
Snart kanske jag vågar ta steget.

1 gillning

Gör det. Nu.