Bläddrar bland trådar jag med. Kommer nog inte ha svårt att somna när det väl e dags. Slö glor på film i sängen på plattan. Netflix is the shit.
Kollar även hus på och hem på hemnet.
Orkar inte ens fokusera på Netflix längre. Men surfar och kollar inredning på Ikea. Flyttar på måndag och måste inhandla massa saker, packa osv. Praktiska saker som ändå gör att sorgen skjuts undan lite
1 gillning
Håller tummarna för dig och sänder styrkande tankar till dig!
Kikar in här lite.
Var i Stockholm på konferens torsdag-fredag, träffade en manlig vän som blev den person som sov i det som var min och exets säng. Vi kommer inte att bli ett par men det var befriande att någon annan än exet sov där. Det kanske låter konstigt men för mig var det väldigt bra eftersom jag är den som tagit över huset och det har varit skönt att ha en annan man här. Nu är det mitt hus och inte mitt och exets hus.
1 gillning
Bra att hålla på med praktiska saker, det distraherar. Så tog jag mig igenom mitt första år som skild.
1 gillning
Tack
Ja dett skönt att tänka på praktiska saker, att plocka fram känslorna lite i taget bara
1 gillning
Smiter in här på puben en sväng, länge sen sist. Däremot ingen alkohol ikväll, det blir kaffe… helst Zoega
Hej där, hur är det med dig? Var ett tag sedan 
Hej på dig. Jodå, det är bra, för det mesta iallafall . Hur har du det själv?
Jodå, man lever. Men ganska ok .
Tänkte säga same old same old
det var en bra sammanfattning tycker jag. Fast för egen del så har jag börjat skratta igen. Kan skratta högt för mig själv till och med när jag ser eller läser nått jag tycker är kul. Det var minsann på tiden tycker jag.
Haha, ja absolut. Jag skrattar nog ganska mkt nu förtiden och känner mig ganska väl som mitt ”gamla” jag. Eller nya, haha beror på hur man ser det.
Är på många sätt mer tillfreds med mig själv nu än innan, men finns en saknad inom mig.
Vet ju också vad jag saknar med livet just nu, men men.
Så allt som allt så är jag ganska tillfreds
Hade utvecklingssamtal med sonen idag, man ska inte vara skadeglad men, Xet satte sig vid bordet medan vi väntade på sonen och läraren.
Jag satte mig på andra sidan, var ett ganska stort bord, med flera sittplatser.
När sonen kom in tittade han upp och gick raka vägen och satte sig på en stol jämte mig. Inte en tvekan vart han skulle sätta sig. Inte första gången det sker, eller skulle nog säga att 99 fall av 100 sätter han sig hos mig utan att blinka istället för hos X.
Ser hur ont det gör i henne och tycker förvisso synd om henne, men jag kan ärligt säga att det värmer i mitt hjärta att han så självklart sätter sig hos mig.
Förstår att det värmer ditt föräldra hjärta trots att det gör ont i det andra föräldra hjärtat. Tycker det är bra du reflekterar över det, att liksom inte ta förgivet. Däremot att få vara stolt över att ditt barn känner tillit tycker jag du är väl förunnat.
Ja vi har alltid haft ett starkt band och tror på många sätt att det har stärkts ytterligare genom allt detta. Genom att alltid ha hans bästa för ögonen genom att lyssna och känna in.
Men ja nog värmer det lika mkt som det kan beklämmande mig att se hur ont det gör hos X. Samtidigt hoppas jag att hon kan reflektera lite över varför etc. Samtidigt så vet jag ju vilken bra mamma hon är, men vi agerar på olika sätt och har alltid gjort. Någon som nog också bidragit till hur det är.
Hur går det i wordfeud för dig? Spelar du fortfarande?
Det är roligt att höra ni har sån bra kontakt du och sonen, det skapas inte av sig självt. Ja, jag spelar WF. Jag liksom bytte ut forumet här mot wordfeud. Nu när ensamheten blir tung så spelar jag lite, det funkar väl sådär… 
Ja, jag är inte riktigt lika aktiv nu som innan. Läser ganska mkt men skriver inte riktigt lika mkt.
Men ganska skönt att komma tillbaka till, läsa reflektera och fundera. Inse att relationer är komplicerade men samtidigt inse hur värdefulle de är och viktiga de är. Eller iaf för mig som inser mer och mer att jag fungerar bäst i en relation. Hmm eller fungerar bäst är kanske fel, men jag trivs bäst av och både få ge och få. Men det jag nog saknar mest är att få uppmärksamma en annan person.
Haha vad det säger om mig vet i tusan men har alltid levt efter devisen att den största belöningen är att få ge.
Jag förstår precis hur du menar gällande uppmärksamhet och omtanke. Det är också det jag saknar. Nästan så att jag kan säga att jag har lite brist. Det har blivit svårare för mig att ge eftersom jag inte får påfyllning själv. Det skrämmer mig lite.