jag som är busschaufför har ju megastora backspeglar jämfört med de som kör bil… Är det därför jag aldrig blir helt kvitt min skilsmässa? 
1 gillning
Jag vet inte om det helt hjälper.
Men kände det sorgligt länge efter skilsmässan och att man hade något visst hopp ändå.
Det hela började 2015 för oss, när hon sa att hon inte hade rätt känslor. Men ville försöka. Det med att försöka gav hon aldrig någon chans då hon ändå tittade åt andra håll efter boende och “vänner”… Så det gick inte i längden. februari 2017 så skildes vi.
I påskas, alltså två år efter, så tog känslorna slut på något konstigt sätt, den utopin som man ändå haft, och jag kunde börja se andra tjejer som vackra igen.
Men känner inte att jag MÅSTE in i något förhållande heller… Gillar rätt bra mitt liv, grannens hund, och barnen. Det jag fortfrande kan känna “hat” till är när man behöver lämna bort barnen och de bor varannan vecka, det har ju inte barnen valt.
2 gillningar
Ja det där hoppet är jobbigt. Tänker att det hade vart lättare att acceptera annars. Skönt ändå att det vänt, att veta att känslorna lägger sig tillslut. Två år är ändå en kort tid i ens liv även om två år också känns så långt . Ja det förstår jag, det vänjer man sig nog aldrig vid, det är bara en av de saker som känns förjävligt med separationen. Skönt med folk som inte måste stressa in i något nytt. Jag ska bli en ensam katttant tror jag 
kan inte ens tänka mig att börja träffa någon ny i framtiden
1 gillning
Det där med att “inte träffa någon ny” vågar jag inte säga längre.
Men förstår din tanke. Jag hade ju precis samma tanke för ett år sedan när någon kom på tal om att ut och träffa tjejer… blev nästan arg på det.
Men det ska vara långsamt att introducera barnen, och göra det när det verkligen är på riktigt att man blivit tillsammans med en ny.
Jag har fått så många barn som börjat prata med mig nu hur de har det och känner det, eftersom jag har kört skolbuss i samma runda i 6 år. Det jag kan sammanfatta är nog att det svåraste är inte skilsmässan utan när någon träffar någon ny och det går alldeles för fort.
1 gillning
Hmm. Men vindrutan e väl större den med?
1 gillning
Jamen skål på er då ungdomar. Ni har all tid i världen på er. Tänk på mig som är tidig 70-talist. 
Kattlivet väntar runt hörnet.
1 gillning
ska man titta däråt OCKSÅ? tycker det räcker med speglarna
Vågar du åka med mig?
1 gillning
Lätt!
Bring it on bara 
Jag kan sitta längst bak och spela gitarr 
Skål!
1 gillning
Du är inte så gammal du heller!
Jag var ju på en liten dejt eller vad man ska kalla det, med en 42 åring…
Men det med att alltid vara själv… Vet man ju inte. Jag träffade en väns mamma, som också är skild, hon är 67 år nu och hon skildes när hon var 42 och har levt ensam hela tiden, och trivs med det
Ja jag e 36 idag. Inte så ung jag heller längre.
Ja, man ska ju inte vara alltför åldershysterisk… Men själv är jag inte så pigg på att tänja på åldersgränserna av något skäl. Jag stormar mot 46! Men helt ärligt mår jag väldigt mycket bättre idag än för tio år sedan, så jag klagar inte.
1 gillning
Kan du känna som jag då?
Jag är glad, jag skrattar mycket och skämtar för fullt igen. Känner mig trygg i mitt boende och sover gott om nätterna. Har mina barn som jag älskar.
Men det känns ändå som något fattas… Lyckan.
1 gillning
Jag tillhör ju den där generationen som tycker att åttiotalisterna bör vara tonåringar fortfarande.
1 gillning
Skönt!
Det e du värd!
Tackar!
Hm, jo, jag är lycklig på det stora hela. Men jag känner mig ofta lite ensam ändå. Trots att jag har barn, jobb och släkt och vänner. Tvåsamheten saknas, det kommer jag inte ifrån.
2 gillningar
jag tror det är det som jag menar också.
För jag har ju vänner som gärna cyklar en sväng med mig.
Jag har lätt kunnat fylla almanackan på saker som andra vill ha med mig på. På det sättet säger jag nej ibland.
Men att känna att någon är hemma när man kommer hem trött en fredagskväll. jag tror det är det jag saknar. Men jag vet inte hur jag ska få till det ännu då jag har “små” barn.
Jag med?
Fast jag följde ofta med min storebror på saker och han är född 77. så har mer gemensamt med honom i musiksmak än andra som är födda 83.
Och min favoritserie var ju Solstollarna…
1 gillning
Kattlivet låter bättre än nattlivet 
2 gillningar