Perfekt 
.
Hej hej, roligt att se er!
Tittar in och från lite ikväll.
Nästa resa vad jag vet är kl. 23.00. Sen så vete katten vad som händer där emellan.
Gjorde några semlor, och känns som jag åt lite för mycket. Skulle kunna bjuda på 6 st som är kvar.
Semlor mättar ju rätt ordentligt…
Men guuud så gott 
Måste vara bland det godaste bakverket, och det mest svenska, om man inte äter det alltför ofta 
Bakar du semmelbullarna själv?
1 gillning
@Noomi Jag gör dem med. Det blir ju på “riktigt” då. Sen så har jag vart lite smådeppig för att inte barnen är med. Känner så starkt för det med den sk. kärnfamiljen som inte finns längre. Det är så mycket tid som man aldrig får träffa dem.
@Lynxan Åt nog lite för mycket innan semlan också. Så får väl spara de andra om ingen annan kommer hit. Ring taxi så bjuder jag på semlor 
Jag är på väg österut. Jag tutat när jag närmar mej.
måste jag bikta mig kanske?! Gör inte riktig mandelmassa utan blandar varm mjölk bullinankråm malen mandel och socker till en smet att stoppa i.
Ja, då blir det på riktigt… vilken tur att det är länge till fettisdag så du hinner baka och göra smaskiga semlor många gånger med dina barn och de kommer att bli överlyckliga.
Jag längtar redan till jag ska kunna få tillfälle att baka och bjuda på semlor till mina tjejer (som flyttat hemifrån 
) för de verkligen äääälskar semlor…
Så inte för att förringa din känsla, men utan att man anar det så hips vips är man förutom separerad dessutom med utflyttade barn… DÅ är/blir det verkligen tufft.
Så om du inte tar illa upp… så njut av varannan vecka medan du kan för time flies…
Yes 
!
Ahhh… även jag blandar bullinkråmet med ovispad grädde och bottnar bullen med. Sedan mandelmassa mjukrörd med grädde och överst rejält med vispad grädde 
Jag kan tänka mig den känslan. Och just att då är man helt själv. Jag har ju ändå kvar mina barn och den känslan att vara till nytta fortfarande. Men det jag verkligen hatar nu är ju att varken jag eller barnen har valt detta med varannan vecka. Som att bli snuvad på hälften av tiden med mina barn när de är “små”. När de är här älskar jag det.
Har du börjat komma in i någon känsla som passar bra med att vara ensam?
Det låter som scones?!
Kikar också in här, ett glas rött blir det för mig lördagkvällen till ära
Välkommen! Skål 
.
Nja. Kanske.
Lite trolldeg😬
Det blev ena riktiga tegelstenar.
Körde i grahamsmjöl😂
Men de funkade utmärkt till chilin och Pico de Gallo!
Ale, London Pride till det. Inte sista gången!
1 gillning
Tack, å skål 
“Huvudet på spiken”, @skildkille81… inte för att det gör varannanveckaslivet så mkt lättare… men perspektiv är ändå till gagn. Även om det inte hjälper varje gång det känns tungt. Men jag förstår din känsla alltför väl, det ÄR utan minsta tvekan en stor sorg.
När det gäller att vara ensam så är det inte helt lätt att svara på, iaf. inte om man ska vara brutalt ärlig. För det är en känsla av sorg, försvagad och lite uppgiven, som inte är så lätt att förstå innan man är där.
Jag kan inte direkt säga att jag funnit mig helt till ro ännu… men jag har ändå insett (mkt tack vara berättelserna på det här forumet) att jag mkt hellre är “ensam” i ensamhet… än ensam i en desperat och destruktiv “tvåsamhet” vars enda försvar är att bemästra ensamhetskänsla och bekräftelsebehov.
Men såklart önsker även jag en ömsesidigt tillfredsställande och givande tvåsamhet på alla plan… men det är så låååångt mkt lättare sagt än gjort.
Skål! Igen😄
skål. Har gett upp whiskey prövandet, köpte tom en ny flaska men icke… håller mig till vinet.