Mallans Inn - Puben där du kan ställa sorgen utanför dörren om du vill... Kom in.. även du som tar den med dej

Jag känner igen dig från tidigare och min historia finns här om du skulle få ork att repetera :joy:

Jag skulle gissa på att jag var här tidigast april, maj 2018 eller kanske senare. Nästan så man inte vågar läsa sina gamla trådar. Jag måste säga att jag blivit väldigt stark sen dess tack och lov

1 gillning

Ja, en otrolig tung och tuff process men oerhört stärkande. Dock så kommer nog alltid vissa saker sitta kvar och man är nog också mottaglig för olika saker på ett annat sätt. Men som vanligt går livet upp och ner och det som var är nu inte de största bekymren i livet. Även om jag inte vill känna som jag gjorde då så kan jag ärligt säga att jag ändå känner en viss tacksamhet över vad man gått igenom. Saker som befäst sina egna värderingar och vad som är viktigt i livet, synen på mig själ en ec framtida partner och relation.

Haha japp ögnade snabbt igenom den och kom ihåg den då, och namnet som var i den tråden :slight_smile:

1 gillning

Det här är så himla bra sagt och jag hade inte kunnat skriva det bättre själv. Är precis så jag också känner det!

Ja, jag tror att det är oerhört lätt att se tillbaka och enbart minnas det mörker, den förtvivlan och hopplöshet man kände. Samtidigt så fann man en styrka, en insikt över en själv, sitt eget beteende, sin fd partners beteende och relationen som man ofrivilligt lämnade.
Precis lika lätt som det var att peka på vad som inte var bra, vad man önskade osv så kunde man sedan vända på det och då också se hur man inte ville ha det i en relation dvs vad man defakto önskar av en relation. Vad man saknade med sin partner och då naturligtvis vad man vill ha från en framtida partner. Man lärde sig att granska sig själv och sitt eget sätt och beteende och då se hur man faktiskt vill vara som människa, man och som en framtida partner.

Även om jag alltid trott och tyckt att den kommunikation vi hade var bra så inser jag hur viktig den defakto är, vikten av att aktivt lyssna och verkligen försöka förstå och sätta sig in hos den andra personen.

Ja mycket man har lärt sig och ständigt lär sig.

Ja, säkert lätt att man underskattar detta och tror att man har en bra kommunikation fast man egentligen inte har det. Det här är något man behöver jobba på hela tiden

Det var jag som startade tråden för ett antal år sedan, mest för jag märkte att jag blev så stillasittande. Var simmare en gång i tiden och hållit på med cykel på motionsnivå, så ville bli som vanligt igen.

Sen som jag skrev i början så är det viktigaste att komma ut, bli lite svettig och andfådd. Jag själv har lätt att få låga serotoninnivåer i kroppen och behöver det för att må bra, och för mig är det minst 2 ggr i veckan och 30 minuter som behövs.

Nu har jag cyklingen kvar i rätt stor omfattning. Ligger på 27km/h i medeltal igen. När jag var som bäst hade jag 30, var nere på 25 ett tag.
Men någon “kroppsbyggare” kommer jag aldrig bli. Jag gör det för det är roligt.

Tar och sätter mig på puben och lyssnar på lite musik. Blickar ut och ser de vackra färgskiftningarna på trädens blad. Gröna, gula, röda, orange och brun, en fantastisk mix att titta ut över. Men saknar just nu helt inspiration till något. Får nog bli ett träningspass om en stund om jag nu kan motivera mig till det.

Lyssnar också - du är inte ensam i detta sinnelag…just nu @Martor

Jadu @Mamma79

Är väl bara det att ibland känns vissa saker så meningslösa, särskilt när man har en inre bild av något annat, något som man känner djupt inom sig. Något man vet verkligen skulle bli bra med alla sina sammantagna erfarenheter, rädslor, logik, och reflektioner.
Är väl bara att just nu finns det en annan plats jag önskade att jag var på, mer än något annat.

Så när dessa tankar rusar inom en, så är det ganska skönt att sätta sig på det gamla haket och försvinna in i musikens värld.

Jaja
Vad är det Forrest Gump säger.
”Life is lika a box of chocolate, you never know what you gonna get”

Eller var väl eg hans mamma som sa

Haha problemet är när man vet precis vilken chokladbit man vill ha, för att den är så oerhört fin, tilltalande och oerhört innehållsrik. Ett oerhört djup i innehåll, varierade smakkomponenter som gör att upplevelsen är obeskrivbar. :blush::crazy_face:

Får nog bli ett tungt pass idag och med några ronder mot boxningssäcken. :stuck_out_tongue_winking_eye:

Försöker också hitta Fröken Motivation till att byta om till ett träningspass (som jag dessutom har bokat med PT, så jag MÅSTE dit)…och istället sladdar jag in på puben för ett glas.
Eller OK, då…en skål med yoghurt och blåbär :grinning:

Haha
Perfekt uppladdning inför träningen :ok_hand:t4::blush:

Märkligt ändå hur mycket jobbigare det är att träna med PT mot när jag tränar själv.
Hörde jag ögontjänare, någon?

1 gillning

Haha, ja. Jag föredrar att träna med någon om jag ska vara ärlig. Lättare att pusha varandra. Höll ofta mina soldater och officerares fysiska träning och att träna individuellt men i grupp tycker jag nog är lättare. Dock så kör jag mest själv, just nu.

Haha lätt att man hamnar i modet, när någon står vid sidan av och försöker pusha att man i tanken skriker. “Träna själv då din jävel” :laughing: :joy: :joy:

Andra sidan har man någon som pushar på ett bra sätt så brukar man kunna ta i det där lilla extra.
Samtidigt efter ett tag så börjar man märka själv när man fuskar, då får man belöna sig med några situps eller armhävningar extra haha

Hoppas att passet gick bra och att du börjar känna av den där härliga känslan i kroppen att man tog i dagen innan :slight_smile:

Wohoo! Härligt att Mallans har lunchöppet så här på fredagen!

Dagens motion för mig har hittills varit att dra runt dammsugaren här hemma på lunchrasten. Men ska ge mig på lite mer konditionsträning senare idag för att mota rastlösheten på flykten.

Haha, bästa med denna puben att den är öppen 24/7, den är verkligen som en gammal vän :slight_smile:
Haha att dammsuga kan vara nog så jobbigt, ofta innebär det ju ett skapligt plockande av sonens saker som ligger spridda.
Involverar ju då både benböj, knäböj och lyftmoment. Ganska repitiva med varierade vikter :joy:.

Ja, blir ett tungt pass om några timmar för att försöka hålla rastlöshet och tankar i schack…
Visst var det i helgen ni skulle träffas i GBG?
Funderar på om man kanske skulle försöka ta sig dit, tror att man nog skulle behöva det.

5 gillningar

Japp @Martor, på söndag kl 13 ses några av oss i Trädgårdsföreningen! Klart du ska komma! :slight_smile:

2 gillningar

Kan ju bara nämna att på vårt kontor i Köpenhamn har de Fredagspub…just saying :grinning:

Väntar med spänning på morgondagens känsla i kroppen…två dagar efter brukar vara värst för mig.
Men förra PT-passet jag hade för ett par veckor sedan satte sig redan direkt efter träningen i armarna…höll på att knappt få av mig den svettiga tränings-BH:n. Hade det funnits någon annan i omklädningsrummet hade jag bett att få ett hjälpande litet finger som bara liksom lyfte upp den på traven.

Jag gillar pushandet MEN det beror på vem som gör det. Annars är risken att jag muttrar sammanbitet “Träna själv…” :rofl:
Vet att jag försökte pusha mina tjejer på det där bra sättet när vi var ute och sprang i skogen. Jag väntade in dem ovanför en backe och hejade på dem.
Vi kan väl säga att det var ingen succé! Äldsta läxade upp mig med att mitt hejjande gav exakt motsatt effekt. Får väl hoppas att de iallafall inte tänkte just “Jävel…” i sitt muttrande :grinning:

Inte fel med fredags pub, vi körde ofta när jag var på huvudkontoret i Sthlm, tisdags öl till lunchen.

Haha ja, det är en underbar känsla när man knappt får av sig kläderna efter ett pass för att det värker i musklerna. Samtidigt så svär man efter sin dumhet haha. Men håller med, två dagar efter passet brukar vara det värsta.
Är därför jag växeldrar muskelgrupperna när jag tränar, haha. Dock så känner man ständigt av att man tränat :laughing:
Måndag: Rygg+ Biceps
Tisdag: Ben
Onsdag: Bröst+Triceps
Torsdag: Axlar+Mage
Fredag: Puls
Lördag: Helkropp
Söndag: Vila
Allt föregås av 45min-1h på crosstrainer innan själva passet :relaxed:

Har fuskat en del nu, men börjat komma tillbaka, sådan skillnad i hur man mår när man tränar har jag märkt på mig själv. Blir nästan terapeutiskt för att få ur mig känslor.

Fick ofta med sonen till gymmet, men han var måttligt imponerad, så han körde/kör mest gång på löpband eller cykel. Men han har sin karate, så det är mest skönt att han ändå följer med till gymmet så man får sällskap.
Haha, sonen använde väl inte “jävel”, men nog muttrade han, gör det själv gubbe!
:stuck_out_tongue_closed_eyes: :sweat_smile:.

Känns härligt att höra när man är 40 och ung haha.

1 gillning

Ursäkta, men jag får sådana konstiga tankar hur det gick till?!
Var det månne kondis-träning? :rofl:
images

3 gillningar