Min man slängde ringen för en månad sedan. Mår fruktansvärt dåligt. Sover inte på nätterna och har svårt att äta. Nu ska huset säljas. Var ska man bo??
Smärtan är nästintill outhärdlig. Hur ska livet bli? Sämre boende o sämre ekonomi. Känner Ni på samma sätt? Arg på mig själv att boendemiljön betyder så mycket för mig, men kan inte hjälpa det så är det bara. Vill verkligen inte bli av med mitt hus o sätta mig i en liten lägenhet.
1 gillning
Förstår dig så väl 
️ Är där själv. Vart ska jag bo? Kommer ekonomin hålla…så jobbigt med allt som måste fixas och samtidigt försöka hålla i hop som människa för att klara av vardagen. Många kramar till dig ️ Vi ska tusan fixa detta!
1 gillning
@Nicole,
Det är trevligt med fint boende. Men om det känns som enda anledning till ha leva med en person som inte älskar en tillbaka, då blir huset ett fängelse.
Ta hand om dig
1 gillning
All styrka & kram till Dig också❣
Vi kommer att klara det, jag vet. Jag har genomgått separationer tidigare och mått lika dåligt som idag. Man tror att man aldrig kommer upp till ytan igen.
Men det gör man. Tar bara tid o är enormt jobbigt medan det pågår. 
2 gillningar
Hej fina du, vi är så många som går igenom detta. Du är inte ensam !
Men jobbigt är det, och inga genvägar finns det. Man måste bara igenom det. Min man vill skiljas och det kom som en blixt från klar himmel. Jag har alltid trott att jag varit hans livs kärlek och att det skulle vara vi för alltid. Men nu har han ingen ork att ens försöka kämpa för oss. Jag har inte ekonomi att bo kvar i huset så han ska bo kvar och jag ska flytta till en trea, där ska jag få plats med tre barn varannan vecka. Jag vill inte heller flytta från huset till en liten lägenhet. Så mkt kärlek och jobb som vi lagt ner på detta. Känns så otroligt sorgligt. Och det är jobbigt att inte få välja själv-han har valt åt mig och hela livet vänds upp och ner med ekonomi, boende och skilsmässa. Känns som jag blir undanskuffad i en lägenhet långt bort i ingenstans och där ska jag sitta…Ångest för att flytta och lämna vårt fina hus, ångest för att bli ensam, ångest för att bara få ha barnen varannan vecka, ångest för att han ska träffa någon annan…så jag förstår dig mkt väl. Just nu är allt jobbigt men det kommer stunder då det känns lite bättre och jag känner mig stark. Hoppas att dessa stunder kommer bli fler och längre snart…vi kämpar på…vi är många som går igenom detta och på detta forumet finns mycket stöd att få. Kram ! @Nicole
2 gillningar
Tack snälla för Ditt svar❣Det är som en mardröm.
Igår tog jag en tablett för att få sova. Det tog timmar innan jag äntligen kunde slumra till någon timme. Utan sömnen blir man ännu sämre på att tackla situationen, absolut ett vrak.
Vad jag skulle önska att vi som befinner oss i detta helvete kunde träffas i verkligen och stötta varandra! Det skulle betyda så mycket. Någon som tycket detsamma? Jag bor i Stockholm. Stor varm kram
Det är en forumträff i Stockholm i morgon - kl 16, tror jag