Lite fortsättning om mig…

Ni som följt mig…
Pappan vägrar ju prata med mig. Jag har vänt mig till ”allt som finns” för att få hjälp. För ett år sedan insåg jag att man faktiskt inte kan göra något. Vill den ena föräldern inte ha med den andra att göra (varken ekonomiskt eller socialt kring de gemensamma barnen) så finns inget att göra.
Jag accepterade det och drabbades av depression då
dottern valde att bo hos pappan på heltid. Anledningen är att hon där får göra som hon vill.
Dotterns närvaro sjönk stadigt. Från att ha haft riktigt bra betyg har hon nu F i mer än hälften av dem. Hon går i 8:an. Hon är aldrig i skolan.
Skolan gjorde en orosanmälan, men socialtjänsten lade ner den utan att ens kontakta varken mentorn eller mig.
Jag har i ett halvår frågat pappan om han, jag och dottern kan träffas och tala om att det är viktigt att gå till skolan och att vi tillsammans kan stå enade framför dottern. Men han vägrar.
Jag har inte längre insyn i min dotters liv och mående.
Skolan har nu bett mig att också göra en orosanmälan eftersom de står handfallna.

Kram :hugs:

2 gillningar

Å herre gud @Mamma17
.
Det är vi som ska ge Dig kramar.
.
Vilket åbäcke å skitstövel till X du har, så synd att Dottern inte fattar att utan någolunda schyssta betyg så är dörrarna stängda och vill hon senare så går det ju att läsa in men åren blir ju förlorade.

3 gillningar

Åh, så ledsamt! Ta hand om dig, och ge inte upp om din dotter! Men kanske försöka att ha ett långsiktigt perspektiv, och nu först och främst ta hand om dig själv. Om hon vänder sig ifrån dig och inte alls vill träffas så tror jag inte att ett allvarsamtal om skolgången är prio ett. Jag tycker att du ska satsa på att mycket lugnt och kravlöst få igång dialogen mellan er två, som mor och dotter, igen. När min dotter drog sig undan en period så var det förstås förfärligt. Efter den värsta chocken så försökte jag se det som en slag ofrivillig paus, där det gäller att samla kraft och njuta av sitt eget liv. En paus man aldrig vet hur länge den varar. Men en dag tar den slut, och då är det lika bra att vara rustad att ta emot sitt barn, på det sätt som barnet behöver just då.

Jag försökte också att hålla kontakten med min dotter, men inte via pappan, utan direkt med henne. Det var ganska krävande att bli avvisad, eller att möjligen få ett ”ok” som svar när man skriver ett personligt sms. Därför så sänkte jag kraven på mig själv, och gjorde något kontaktförsök per vecka, inte mer men ibland mindre. Det var vad jag mäktade med, utan att dras ner av hela situationen. Och bara sånt som jag trodde att jag skulle stå ut med att bli avvisad kring. (T ex en chokladkalender vid jul, som jag gav till henne utanför hennes skola. Hon tittade knappt upp men tog emot den. Det blev i alla fall ett möte) Till sist gav det resultat och vi har nu återfått kontakten.

Stäm av med skolan om hur de informerar om elevernas skolgång, finns det en skolplattform där man kan logga in och följa lite basfakta om resultat? Nöj dig med den nivån just nu i så fall! Ser du ngt hon klarat, så skicka ett sms om att du sett det och ge lite beröm. Säg inget om alla brister just nu, vänta tills hon lyssnar på dig. Säkert finns nåt digitalt frånvarosystem som du kan hålla koll på. Signalera till skolan att du är intresserad av info. Jag valde att inte gå på gemensamt utvecklingssamtal (men berättade för min dotter att jag pratat med läraren och att jag håller mig informerad) för att ge skolan en chans att låta samtalet handla om just skolan, och inte lägga fokus på konflikten mellan mig och pappan, eller att dottern skulle kunna lägga fokus på vår relation.

Det är verkligen inte bra att tappa så mycket i årskurs åtta, men det låter faktiskt inte som att du kan stoppa det. Däremot så finns det vägar tillbaka! Lite krångligare, beroende på när hon kommer ta sitt förnuft tillfånga. Men det går! Fokusera på att den dagen kommer du att finnas där och stötta henne! Kram!

6 gillningar

Åh så svårt för dig!
Som @Uppochner skriver, finns det ljus i tunneln. Min bästa vän hade det precis som du beskriver det. Långsamt och med vad hen mäktade med att ta emot höll hen kontakten, utan att kravställa. Det tog väldigt lång tid men bar frukt och idag har de väldigt fin kontakt.

Ett tips är att tillsammans med skolan göra orosanmälan, den får då lite mer kraft. Skolan måste göra skolpiktsanmälan vid hög frånvaro och den följer med ytterligare orosanmälan.

Att ditt ärke till x inte kommunicerar kring dottern skall du ta med i orosanmälan.

Ska fundera lite på fler saker du skulle kunna dra i, och återkommer.

Håll i och håll ut, styrkekramar till dig!

4 gillningar

Lade man ner anmälan utan att ha haft ett första samtal med er vårdnadshavare?
Ta kontakt med socialtjänsten och fråga varför. En orosanmälan ska följas upp med en kontakt med föräldrarna INNAN den läggs ner!

3 gillningar

Jag beklagar verkligen det du går igenom och hoppas att din exman vaknar till liv fort som fan.

Men gör inte skolan mer? EHT, rektor, SYV måste ju ta ett möte och tala om för pappan vad som kommer hända härnäst om hon inte får upp betygen? Det blir ju IM på gymnasiet? Om du inte når fram så måste väl framförallt REKTOR försöka kontakta pappan. Kan inte skolan kalla till det där mötet som du själv föreslog när ni alla 3 + skolan sitter ner tillsammans?

Men skolan kanske inte heller lyckats nå fram?

2 gillningar

Det tänkte jag också. Det låter konstigt.
Jag tänkte också att en orosanmälan från dig har samma värde som den från skolan, möjligen kan det bidra till andra prioriteringar om det kommer in två anmälningar. Följ Stark1s råd.

Jättesorgligt med dålig kontakt med dottern. Du fick fina råd från @Uppochner men det är så sorgligt. Och största förloraren i detta är din dotter. Pratar ni? Tyvärr måste ju dottern vilja prata och förstå sitt bästa. Sedan är det ju väldigt jobbigt att vara just 14 år, men tiden hjälper och de mognar.

Otroligt osjälviskt och klokt:

Jag har vänner som valt att byta klass eller skola, men det beror ju lite på vad som är din dotters problem med att gå till skolan. Det vet ju egentligen bara hon.

3 gillningar

Så smärtsamt och hopplöst!

Svarar dottern på några kontaktförsök, läser dina meddelanden eller blockar hon dig helt?