Den 2 januari släppte han bomben, jag vill skiljas. I Juli förra året flyttade vi in i vårt nya hus (mitt barndomshem)och renoverade totalt från grunden. Vi byggde vår dröm. Vi bestämde tillsammans att försöka vara färdiga till jul. Så blev det. Vi hade julfest med min mans familj och stor nyårsfest för min familj och vänner. Den 2 januari vill han skiljas. En chock som krossade mig. Han säger att han tänkt på det under hösten, han tyckte inte vi var snälla mot varandra. Jag fattar ingenting. Inte ett ljud kvar han sagt, jag vet att han är konflikträdd men detta är det viktigaste som finns. Jag vet att jag kan gå på vårt och är extremt lösningsfokuserad. Vi har gått i rådgivning tillsammans men jag upplever det som det blev fokus på skilsmässan och inte äktenskapet, jag gick där ifrån. Vi har två fina provrörsbarn 3 och 7 år gamla. 7 åringen drog vi upp från hans skola förra sommaren och nu ska vi göra det igen, utan kamp? Vår dotter ska byta förskola nu… I slutet av januari blev jag varslad och kommer inte få ha kvar mitt jobb. Jag är sjukskriven nu och kommer inte vidare, jag går fullständigt sönder. När jag säger att vi måste ge detta en chans så säger han att vi gjort det, att vi har pratat men jag känner inte att jag varit med. Jag känner inte igen min älskade fina man, vän och pappa till mina barn. Jag vet att jag inte alltid har varit den bästa men utan samtal är det svårt att veta vad man gjort. Jag krisar!
Jag förstår att det är jobbigt nu. Jag är ganska lik dig vad det gäller kommunikation, då är det väldigt jobbigt när den andre inte kommunicerar på samma sätt. I ditt fall har du inte uppfattat att din man tyckte att ni hade det dåligt. I mitt fall tyckte mitt x att jag manipulerade honom hela tiden medan jag tyckte att jag inte fick säga vad jag ville.
En annan likhet vi har är att det var efter genomförandet av ett stort livsprojekt, byta hem och liv, det var då allting ställdes på sin spets. Jag hade haft denna gemensamma dröm som ett mål som gjorde att jag stod ut trots att jag inte var nöjd med livet och förhållandet. Men när vi väl var där fanns inte drömmen kvar, inget hjälpte till att skyla förhållandets brister. Det fanns inte längre någon gemensam dröm (dessutom visade det sig att vi inte hade samma uppfattning om hur vi skulle leva detta nya liv…)
Mina råd till dig är dessa:
För att nå honom måste du kommunicera på ett annat sätt. Jag tror att frågor, öppna och icke anklagande för att förstå hur han tänker är ett sätt för dig att förstå och kanske kunna förändra. Frågor som " Hur länge har du känt såhär?", “Kan du ge ett exempel på vad du menar med ‘inte snäll’, jag förstår inte.” osv. Sedan måste du ge honom tid att svara. Kanske ställa någon följdfråga.
Nästa råd är att du bör fundera. Vem är din man egentligen? Han verkar varit fast i en roll som han inte trivs med. Hur skulle han vara utan denna roll? Skulle du trivas med denne man? Att inte vara snälla mot varandra är en stark varningssignal enligt mig.
Jag fråga så många gånger innan vi startade projektet om han verkligen ville, det kommer vara slitigt. Absolut så han och har pratat mycket om huset innan. Det var det han som ville köpa det. Jag känner inte igen detta med att vi inte varit snälla mot varandra. Han kan heller inte riktigt förklara. Jag vill så gärna att vi tillsammans ska ge varandra en chans för jag ska förstå, kunna ge min syn och kärlek. Jag börjar förstå att det inte kommer bli så och det gör så galet ont. Han förlorade sin psykiskt sjuka mamma för ett årsedan. Det tog snyggt och tyckte jag var rationell och inte känslosam. Jag kan också se det idag… Tyvärr. Tack för ditt svar. Forum är min räddning just nu.
Vad intressant! Inte ofta man inser något nytt - efter alla år här. Precis så måste det ha varit för oss med. Vi hade en gemensam dröm att flytta över hela landet, till Skåne och ut på landet. Det flöt på medans vi renoverade och allt var nytt. Sen blev drömmen till verklighet och X hade nog inte förstått vad det innebar.
Eller i alla fall hade ni inte samma dröm.
I mitt fall var det väldigt tydligt att vi inte hade samma dröm. Vi hade också en liten gård. Jag var intresserad av djuren och odlingen, x:et av skogen. Hans projekt skulle alltid prioriteras högre. Minns sista våren, i ett ytterligare försök att göra omstart hade vi kommit överens om att vi skulle bygga stängsel i april (han skulle hjälpa mig med “mitt” projekt alltså). Istället beställde han en massa skogsplantor som skulle sättas då. Jag fick bygga stängslet själv. Det var ytterligare en spik i kistan. Men fåren kom i alla fall ut i nya hagen i slutet på april som planerat. Så var det hela tiden, hans tid var viktigast.
Det är ju inte ovanligt att par håller ihop genom stora motgångar, men när de är över och det borde vara lugn segling så sjunker istället båten.
Jag tror nog att hon delade den drömmen - i alla fall i teorin. Synd att man inte var medveten om detta, då hade man ju lanserat en ny “gemensam” dröm när den första realiserades och fått ha kvar familjen lite till.
Faktiskt tror jag att det hade fungerat med en ny dröm. Men det är kanske inte så “bara”, det gäller ju att hitta något som båda lockas av. Ett råd till andra i liknande situation kanske?