Jag är skild men ändå kan vi inte bryta utan lever i s k symbios och ingen närhet längre alls… Allt det där är över för länge sedan. Min ex kontrollerar och är aggressiv från och till och jag har ingen kraft att bryta upp helt efter 40 år och känner mig f gammal att börja ett liv i ensamhet men jsg jag har egen lägenhet men känner mig halv och otrygg där så det blir att jag söker upp mitt ex eller han ber mig komma. Vet det är destruktivt men ser ingen utväg… Vi har gått i familjerådgivning men inget blev bättre, för han började prata om sin uppväxt som om vi inte var ett par där!? Jag har blivit passiviserad och trött och dragit mig undan vännet och sammanhang… Jag lider av psykisk ohälsa så det gör inte saken bättre o rädd exet dör när jag inte är där han bor. … Detta är helt galet men jag sitter fast trots mångårig terapi!!! "
Det du beskriver är inte symbios - det är parasitism.
Vad betyder det? 
Tacksam för svar //
Symbios = organismerna drar nytta av varandra, ett ömsesidigt flöde som båda tjänar på och ingen far illa av.
Parasit: en organism som suger ut och bryter ner sitt värddjur/ växt, ett ensidigt flöde som slukar energi och på sikt förstör den/ det som parasiten lever av.
Hej igen! Är det verkligen så illa… Då kommer jag dö i förtid…
Tja, tar relationen mer energi från dig än den ger förbrukas din livsglädje, din energi, självkänsla o s v om du inte får påfyllnad från annat håll.
Jag hänger på där @Rulle avslutar: du behöver påfyllning från annat håll! Och då tänker jag inte på att skaffa sig en ny relation, utan att få ett fint liv för dig själv, som singel.
Jag tänker att alla äktenskap, all tvåsamhet har ett slut och övergår i att vara ensamstående. Antingen genom att den ena avlider eller genom skilsmässa. Nu blev det skilsmässa för er. Men oavsett så måste man hitta ett liv, en vardag för sig själv. Nu är det dags för dig!
Tack! Det kändes bra att läsa och ta till mig… Svårigheten är att jag lider av så svår övergivenhet och separationsångest att jag har en rädsla att bli sjuk?