Tack snälla för era svar. Jag läser och tar till mig. Ni har så rätt i det ni skriver. Jag uppskattar er verkligen!
Jag har nu blockat hans nummer. Det ska vara blockat tills jag har förberett mig mentalt att berätta för honom att vi inte ska ha kontakt längre. Jag vill även kunna bestämma om det ska vara för ett tag eller för alltid. Sen får jag fundera ut om jag ska höra av mig till honom. Eller vänta tills han ringer och ta det då. Men just nu känns det bra att han inte kan nå mig.
Nu något helt annat.
En man vill bjuda ut mig på middag.
Min bror övertalade mig att skaffa ett FB-konto för några veckor sedan. En bekant till min bror hittade mig där och vi började prata via Messenger och WhatsApp. Han är trevlig, rolig, lite försiktig och verkar vettig. Igår undrade han om jag kunde tänka mig att gå på middag med honom. Han är alltså beredd att köra över 50 mil hit för att ta mig ut på middag. Vi har aldrig träffats. Inte ens pratat. Bara skrivit en del.
Hade vi bott närmare varann hade jag kanske kunnat tänka mig gå ut och äta. Men det känns som en sån stor grej att han ska köra ända hit.
Jag är dessutom inte sugen på inleda något nu. Är rädd att ge honom falska förhoppningar. Det är också något vi skrivit om. Han känner till min situation. Han själv är skild sedan snart fyra år. Så jag misstänker att han är ganska redo för något nytt.
Magkänsla säger stopp. Att han inte ska komma. Men jag måste erkänna att jag är lite smickrad och nyfiken på en man som är beredd att köra så långt för min skull. Så jag vet inte vad jag ska svara. Mest troligt blir det ett snällt nej tack, jag är inte redo.
Säj som det är till honom, det som du har skrivit här. Men fortsätt för all del att prata, det är nog bra för er båda.
Bra gjort en bit på väg åt rätt håll
Ja, pratar med honom gör jag gärna. Och nästa gång jag åker till min bror kan jag tänka mig ta en fika med honom, när jag ändå är där. Det skulle inte kännas lika jobbigt eller kravfyllt.
Angående magkänsla.
Hur vet man skillnaden mellan ett pirr av fjärilar och… en fis som behöver släppas? 
Om du kan ventilera det tvivlet med honom, och han kan ta det med en viss humor, så är det bra.
Han kan vara fel och desperat.
Men han kan oxå vara… rätt 
Men hjälp, vad är det du skriver. Det sista alltså. Så har jag inte ens vågat tänka. Nu blev jag nästan lite nervös.
Han är lätt att prata med. Vi har lite olika åsikter om en del saker, vilket jag tycker är intressant. Då blir det diskussioner. Han är väldigt intresserad av att ses.Han ser det inte som ett problem att köra över 50 mil för att träffas. Men jag är verkligen tveksam till det. En sak att snacka över nätet, en helt annan att faktiskt att ses live. Jag är nog inte mogen för det.
Han ringde mig i förrgår kväll. Vi hade bara skrivit till varann innan. Två timmar försvann utan att jag förstod hur det gick till. Hans skratt fick mig att bli varm i magen… Äsch, jag kan inte snurra in mig i nåt nu. Punkt.
Tror du att det finns en “större tanke” bakom det här? Dvs, att din bror har matchat er redan innan ni förstått det själva, att någon annan förstod att du behövde skaffa fb-konto nu, för att du och en annan viss person skulle passa bra ihop?
Jag vet att det kommer lite väl snabbt.
Men om du har en omgivning som vill dig så väl, så är det jättefint - bara det.
Så har jag inte tänkt. Det hade i och för sig inte varit helt omöjligt. Med tanke på att min bror gärna vill att jag flyttar närmare honom. Och den här mannen bor inte ens 1 mil från min brors hus.
Men nej, min bror vet att jag har en hel del att bearbeta. Han är nästan lite överbeskyddande när det gäller mig. Ibland får jag påminna honom att jag faktiskt är en vuxen kvinna på 41 år, trots att jag är hans lillasyster.
Jag har tänkt lite på detta och känner att jag låtit tankarna skena iväg lite. Tror det är lätt hänt när man som jag blivit lämnad. Det är lätt att bli smickrad över lite uppmärksamhet. Jag har honom gärna kvar som nätkompis att ha intressanta diskussioner med. Men jag vill inte träffas.
Klok tjej du 
Var bara lika tydlig med din “nätkompis” att det är vad han är och inget annat. Det är att spela med öppna och schysta kort mot honom och det ger honom valmöjligheten om han vill fortsätta som en “nätkompis”… eller inte.
Jag har sagt till honom som det är. Han vill fortfarande ses… Börjar kännas liiite tjatigt faktiskt. Han måste respektera hur jag känner. När han är så här så vet jag inte ens om jag vill fortsatta skriva med honom.
Vaddå … du har sagt vad du känner så han vet hur du känner men vill ändå ses. Om han verkar trevlig o du kan tänka dig träffas o prata som vänner/vuxna är det bara att ses utan några förpliktelser.
Om du däremot inte tycker han är trevlig eller/och kan tänka dig träffa honom säger du nej.svårare än så är det inte🤗
Här börjar varningslampor blinka.
Du har sagt ifrån och han envisas?
Respekterar han inte ett nej så bryt.
Om du kan, ta reda på om och i så fall med vem han haft ett förhållande och be om referenser från henne. Kanske skulle det vara en del av hindersprövningen att vid omgifte måste den som varit gift förut förevisa ett betyg från sin f d.
Kul idé med betyg från X:et, risken är bara att det alltid är underkänt, eller i alla fall inte helt objektivt 
Abslout, på samma sätt som beskrivningen av ens ex för en ny kan vara färgat av ett visst egenrättfärdigande så sanningen hamnar väl ofta någonstans mitt emellan.
Helt klart. Men det vore ändå intressant att höra och så får man ju ta det med (minst) en nypa salt!
Tänk också på att intyget utfärdas åt båda hållen! 
Tjaaa, om jag förstått rätt så känner han inte dig och du känner inte honom och ni har aldrig ens talat i telefon med varandra. Nu har du alltså varit helt tydlig (?) och sagt att du inte vill träffa honom och du har sagt det utan tvetydigheter, dubbelbottnade undanflykter som indirekt kan tolkas som “kanske/eventuellt/ska tänka på saken/snart/om en tid/senare/låt mig tänka på saken/en annan gång…kanske” bla.bla.bla.?
Och ändå så needy att han fortsätter tjata… 
Då får du nog bara bita i det sura äpplet och inse att du inte kan både äta kakan och ha den/han kvar i form av någon sorts “nätkompis”.
Du måste nog bestämma dig här. Antingen avsluta helt och söka en annan “nätkompis”, eller vika ner dig och göra som han vill och pushar på för. Det finns nog inte så mycket annat att välja på tänker jag.
Men va fasen är det för galen idé @Rulle. Menar du allvar att hon ska luska fram gamla X och be om referenser? Är det så du gör om du träffar en ny kvinna?
Alla har väl bagage. Han är säkert en bra karl, bara lite osäker på hur han ska agera.
Man ska inte döma någon på grund av vad nån annan säger.
Nu har jag inte träffat någon ny kvinna. Skulle jag göra det skulle jag lägga märke till hur hon pratar om och behandlar andra, människor, djur, omgivning. Skulle jag inte kunna umgås med henne i vardagen och det skulle finnas något som jag känner mig osäker på men ändå fundera över att inleda en djupare relation skulle jag definitivt försöka få reda på mer om hennes tidigare relationer för att inte få ihop det med en narcisstisk psykopat som på ytan kan vara vacker och charmerande men förvandlas till något annat när de har en fast.