Jag har faktiskt funderat lite på detta idag. När vi pratar så berättar han mycket om vad han gör och planerar att göra. Han skickar bilder till mig på mat han har gjort, han berättar att han ska resa iväg med en arbetskamrat till Grekland i sommar, han berättar vilka nya intressen han ska prova osv. Jag lyssnar och är uppmuntrande. När jag berättar vad jag har gjort eller tänker göra låter han ganska ointresserad. Men så har det nog alltid varit när jag tänker efter. Han har aldrig, eller åtminstone sällan verkligen lyssnat på mig. Varit särskilt intresserad av mig och mina tankar. Men han börjar också gråta ibland när vi pratar. Vilket känns så ovant. Han kan plötsligt bara brista ut i gråt. Det känns så svårt att hantera via telefon.
Lite svammel igen ser jag, men det är lite funderingar jag haft idag.
Visst är det lite magiskt? Hur man kan ompröva en annan person när man kommit på säkert avstånd. Sådant som man inte tänkte så noga på när man var ett par.
Mitt x grät för övrigt också efter att vi hade separerat, det var jag som gick men när han insåg vad i hans beteende som fått mig att gå ångrade han det bittert. Det var dock för sent då.
Undrar om han ska komma till samma insikt om sin relation till sin mamma och sin dotter?
Derfor sender han deg bilder, derfor ringer han og forteller om alt det fine han skal oppleve, uten deg. Og så gråter han en skvett og vet at da har han lagt inn aksjer så han kan ringe deg neste gang han får lyst. Og sende deg bilder og få oppmuntrende ord. Og så videre, og så videre. Gjeeeesp. Setter ikke du ned foten så får du innfinne deg med å sette deg i en posisjon du selv synes er vanskelig. Dette velger du selv.
Jo, så är det. Man får ett annat perspektiv på saker och ting. Jag upplever att han positiva sidor har förstärkts nu när vi inte är gifta längre. Men också att hans sämre sidor blir tydligare. Och fler.
Jag måste ventilera lite. Exet ringde. Han pratar med en psykolog nu. En vecka hade psykologen gett honom en uppgift. Att jag skulle skriva ner positiva egenskaper hos honom. Eftersom han kände sig som en dålig människa. Jag gjorde så.
Det senaste vi har pratat har han nästan alltid börjat gråta. Nu när han ringde sa han att han pratat med psykologen om detta. Dom hade tillsammans kommit fram till att det beror på att han har skuldkänslor gentemot mig, eftersom han lämnat mig och inte “finns där längre” för mig. Jag sa att han inte ska känna så. Jag har ansvar för mitt eget liv. Det hade varit så mycket värre om han om 10 år hade sagt till mig att han varit tillsammans med mig, bara för min skull. Jag menar verkligen det. Det hade varit fruktansvärt. Jag tycker inte att man ska stanna i ett äktenskap om man inte trivs. Han blev ledsen igen och började gråta och sa att han är så ledsen som gjort mig illa.
Och nu är jag så jävla ledsen. Vet inte varför egentligen. Jag har inte gråtit på länge, men nu forsar tårarna. Orkar inte just nu.
Snälla bryt denna destruktiva kontakt. Ni har inga gemensamma barn och du har flyttat till ett annat land och fått möjlighet att börja om. Varför låter du honom plåga dig psykiskt? Låt honom bearbeta sitt. Tycker även terapeuten är helt fel ute som blandar in dig i hans hemläxa. Jag skulle aldrig sitta och skriva ner mitt ex goda egenskaper allra helst inte om det hade varit han som lämnat. Det är ju helt galet från början till slut!!
Tack för ditt svar. Jag tror du har rätt. Jag frågade faktiskt idag om det vore bättre om vi inte hade kontakt på ett tag. Kanske höras om ett halvår igen, tidigast. Men han vill inte det av någon anledning. Jag vet att han skulle respektera mitt beslut om jag sa att jag ville att vi skulle sluta höras. Men jag hade önskat att vi var överens om beslutet. Jag vill att vi ska fortsätta vara vänner. Varför vet jag inte egentligen. Vi ska ju inte bli ihop igen. Det vet jag. Det är nog jag som är så mesig, som vanligt.
Jag ska ta en funderare på varför det är så viktigt för mig att behålla kontakten. Jag borde nog själv gå och prata med någon. Det svåra är att min finska inte riktigt är fullständig. Och det är finska som gäller här.
@pikkusisko, Men snälla någon, varför i hela friden ska du skriva positiva saker om ditt ex på uppdrag av någon (suspekt) psykolog? Det gör mig riktigt upprörd att du blir så utnyttjad. Ditt ex får alldeles för mycket ljus på sig. Han ska naturligtvis själv kunna lista sina positiva egenskaper och inte behöva bli bekräftad utifrån. Att vara det förstående och tröstande exet gör dig en björntjänst, även om det för stunden säkert känns skönt att tro du betyder något. Men han projicerar ju bara ut sitt på dig. Nu är du ledsen och gråter. Jag kan lova dig att han är lite mer lättad, men det dröjer nog inte länge tills han är i behov av din tröst igen…För det gör oftast väldigt ont att separera, vare sig man lämnar eller blir lämnad.
Lyssna på vad han säger. Det är inga av dina nuvarande behov som han pratar om, utan endast sina egna. I alla fall inte i det du skriver. Han spelar offerollen så att han snart får en Oscar och tyvärr leds du in i fokuset kring honom och hur synd det är om honom för att han lämnat dig. Det är DIG det är synd om om det är någon. Punkt. Bryt kontakten så att han får ta hand om sig själv och lära sig ta ansvar för sitt eget mående. Och “psykologen” lär sig något och kan genomskåda och hjälpa honom på riktigt.
Har också ett ex som har lätt att inta offeroll, är nog därför jag går igång så . En sak som hjälpte mig mycket var insikten om att mitt ex aldrig frågade hur jag mådde och hur han kunde underlätta för mig och tog sig tid att lyssna på de svar han skulle fått om han frågade. Inte en enda gång har han gjort detta. Det han sa var ungefär som ditt ex. Att det var synd om honom för att han gjort mig så illa. Så @pikkusisko, om ditt ex är genuint intresserad av dig och ditt mående om han nu känner skuld för det, så bör han ställa frågan: Hur mår du och hur kan jag underlätta för dig? Och sedan visa att han lyssnat i handling. Har han gjort det?
Jag är övertygad om att detta är nyckeln för att den som känner skuld ska sluta projicera ut det på exet och på så sätt kunna behålla en sund vänskapsrelation även efter separation. Men en del har verkligen svårt att hitta rätt då de istället fastnar i sitt ego.
Mitt x kom också dragandes med en ”hemläxa” från psykologen. Det var ett brev han skrivit, där han bad om ursäkt för allt ont han gjort i och med otroheten. När jag inte godtog hans ursäkt så tog det hus i helvete.
Nä, låt drummeln göra sin egen hemläxa.
Jag tycker psykologerna ger konstiga hemläxor som måste utövas mot den fd partnern, jag har då aldrig fått någon sådan hemläxa när jag gick till psykolog
Ni skriver så klokt. Exet är verkligen väldigt fixerad vid sitt nu.Han frågar aldrig hur jag mår. Däremot hur hunden (som bor hos en släkting för närvarande) mår. Jag har funderat mycket på det här och känner nog att det är en belastning just nu att stötta honom. Kanske behöver jag sätta vår relation på paus ett tag. Så får vi se om vi någonsin tar upp kontakten igen. Jag har fullt upp med att komma underfund med vad jag ska ta vägen i mitt liv. Det känns rätt övermäktigt emellanåt bara det.
Och det med psykologen, har inte tänkt på det förut. Men det är ju rätt märkligt att be någons nylämnade ex att stolpa upp positiva egenskaper. Ganska knäppt när jag tänker efter…
Det är väldigt knäppt att du ska behöva skriva upp positiva saker med honom. (om du klarade det är du en större människa än vad jag är - jag skulle vägra om mitt ex bad mig om liknande, detta trots att han faktiskt har en hel massa positiva egenskaper)
Jag tror jag blev så förvånad över förfrågan att jag bara gjorde det utan att tänka så mycket. Ville ju hjälpa till, som alltid. Min grej det där. Men så här i efterhand har jag tänkt en del på det. Och det är verkligen knäppt. Vad är det för psykolog som ger en sån här uppgift till mig som det lämnade exet? Så knasigt att det nästan blir lite komiskt.
Okej, ni får bli trötta och arga på mig. Men jag skriver ändå.
Exet ringde idag. Han pratade bara om sig själv. Frågade inte en enda gång om hur jag mådde eller hur jag har det. Han har en slags “överlägsen” ton i sin röst när han pratar med mig. Vet inte riktigt hur jag ska förklara.
Han berättade att han har det jobbigt nu. Att han har känslorna utanför. Att när han lyssnar på musik kan den påverka honom mycket. Samma om han ser på tv och det är något jobbigt där påverkas han starkt.
Men fördelen med allt är att han börjat träna, tappat 15 kg i vikt. Fått snygg kropp. Varför berättar han detta för mig? Han nämnde även en tjej lite i förbifarten. En kollega till honom . Dom hade tydligen umgåtts i helgen . Jag kommenterade det inte med ett ord. För vet ni, det berörde mig inte.
Han sa också att han helt slutat äta “skit”. Där tog jag åt mig faktiskt. För när vi var gifta så älskade jag att baka. Och laga mat. Det var bara jag som lagade mat hos oss. Så den sved lite.
Vet inte vart jag vill komma med min text. Ville väl bara skriva lite.
Jag tror verkligen jag ska försöka samla mod och säga upp vår kontakt ett tag. Jag mår inte bra av den längre. Då är det bättre att pausa. Problemet är bara att jag är rätt mesig att säga ifrån och sätta gränser.
Om det är svårt att säga nej så skicka ett sms. Du är väldigt duktig på att skriva eller så låter du bara bli att svara. Du har inte den minsta skyldighet att stå till hans förfogande.
Han beter sig helt sjukt ju! Varenda en grej som han pratade med dig om är så jäkla gränsöverskridande! Hela grejen med att man avslutat en relation är ju att man inte längre vill eller har rätt att dela sitt liv och få moraliskt stöd och råd från den personen längre!
Ev kanske han är som mitt ex, att förklaringar och vädjande helt enkelt inte går in. Lägg inte för mycket energi på att få honom att förstå varför han inte kan göra så här. Att få allt förklarat är även det en rättighet han inte längre har. När han har valt att avsluta Jag håller därför med @Skyldig här. Sluta helt enkelt att svara! Spärra ev telefonnumret!
Jag tror att han försöker rättfärdiga sitt val, att hans beslut om att lämna relationen var det bästa…
Han smörjer nog sitt ego genom att ringa dig, skryter om hur bra det går, samtidigt har han en offerkofta på sig, så att du inte skall bli arg på honom.
Så var ego, lyssna till dig själv, för hur mår du av de här samtalen? Sluta ta ansvar för hans mående, han gjorde sitt val och får hantera sitt mående själv nu!
Kram
. En sak som hjälpte mig mycket var insikten om att mitt ex aldrig frågade hur jag mådde och hur han kunde underlätta för mig och tog sig tid att lyssna på de svar han skulle fått om han frågade. Inte en enda gång har han gjort detta. Det han sa var ungefär som ditt ex. Att det var synd om honom för att han gjort mig så illa. Så 