Tellix- Ja, det är verkligen en galen resa om jag börjar tänka efter. Jag vet inte hur många jag fått berätta för här i Finland varför jag är här. Nya människor som jag träffat och inte känner till min historia. Jag får nästa alltid ganska starka reaktioner, att jag gjort en sån enorm ändring i mitt liv. Jag får höra att jag är modig, men det är faktiskt det sista jag känner mig som. Jag tror mest att jag har handlat i någonslags chocktillstånd. Det har inget med mod att göra.
När jag berättar om mig själv för någon ny bekantskap så känns det som att jag berättar on någon annan. En god vän som genomgått en livsförändring. Det är som att det är för mycket att ta in när det handlar om mig själv.
Och precis som du skriver. Jag ska nog ta mig igenom det här. Jag har ju inget annat val.
Ganska sent igår kväll så dyker min kusin, hans fru och en vän till dom upp här och frågar om inte jag ska med och bowla. Jag hade planerat att gå lägga mig egentligen, men jag hakade på och vi hade jätteroligt. Vi hamnade på en krog efteråt och bara pratade. Det här är en liten stad så det dök upp en hel del bekanta till dom jag var med och jag blev presenterad för en massa nya människor. Ibland dök det upp någon släkting, en partner till en kusin, och en kvinna som min mamma varit barnvakt till som ung. Det här är verkligen en småstad. Känns som man har någonslags koppling till halva staden.
Åh, vad jobbigt det låter det du skriver. Otroligt frustrerande att vara sjuk och begränsad. Jag hoppas att du på något kan få hjälp ekonomiskt, att du känner att du inte behöver oroa dig så mycket över det.
Har du gamla vänner som du tappat kontakten med som du kan försöka nå igen?
Jag väntar inte längre på att exet ska höra av sig. Igår tänkte jag till och med att " hoppas han inte ringer idag, för jag är för trött för att prata". Jag pratar gärna med honom för att höra hur han mår, för jag bryr mig om honom. Men jag känner inte samma behov att jag måste höra ifrån honom. Och idag är det bara tre veckor sedan vi satte oss i bilen för att åka till Finland. Konstigt.
Idag ringde exet igen. Till en början pratade vi ganska lättsamt. Som två goda vänner. Men jag hörde hela tiden att det fanns något obekvämt i exets sätt att prata. Trots att försökte låta “käck”. Det kom fram att han känner sig ganska ensam. Jag hade ju berättat lite vad jag gjort den sista veckan. Det kändes som det påverkade honom negativt. Att det fick honom att känna sig mer ensam. Han sa att han inte har någon att umgås med utanför jobbet.
Jag vill att han ska må bra. Jag sa till honom att hitta på något med någon av sina arbetskamrater. Han skulle fundera på saken. Han lät så oerhört ledsen på rösten och jag blev såklart påverkad av det. Men jag vet inte vad jag kan göra åt det. Annat än att lyssna och stötta.
Jobbig dag idag. Inget känns bra. Jag känner mig lättirriterad, stressad och ledsen. Stark oro i kroppen. Allt på en gång.
Jag väntar på besked om jag ska få jobba kvar där jag provjobbade förra veckan. Men han ringer ju inte. Bådar inte gott såklart. Jag hoppas han ringer oavsett, så jag kan fråga vad jag gjorde för fel om jag inte få fortsätta. För jag vet att dom behöver personal. Och jag själv tycker det gick bra när jag jobbade.
Jag har varit och kollat på boenden. Ett radhus som inte var något att ha. Men lägenheten med inglasad balkong var inte så dum. Tror det hade kunnat bli fint där. Men har jag inget jobb så känns det förbannat osäkert att köpa något. Men jag trivs verkligen inte med att bo här hos mina föräldrar. Känns som jag inte kan börja mitt nya liv på riktigt så länge jag bor kvar här.
Nej, inget känns bra idag. Hoppas på en bättre dag imorgon.
Ett tips när du känner den där oron i kroppen ät att gå ut och motionera ordentligt. Ta med hunden på en lång skogspromenad, upp och nerför backar! Det är så bra på att få ut frustrationerna ur kroppen. Hugga ved är fint också.
Jag lydde ditt råd. Tog med hunden och gav mig av genom skogen till en skidbacke som jag gick uppför i rask takt. Dock räckte det med en gång för att jag skulle orka gå hem också. Var ute nästan två timmar. Sinnet känns något lättare nu faktiskt. Så tack för tipset!
Idag har jag fått jobb! Satt i intervju med två chefer i nästan en timme. Dom fick mig att känna mig bekväm och det var så lätt att prata trots min finska inte är helt perfekt. Jag fick dom att skratta flera gånger, jag kände att jag kunde skoja lite och det gick hem. Så på torsdag börjar jag mitt nya jobb. Både spännande och kul! Jag firade med att köpa mig en jättefin sommarklänning. Ska på bröllop i juli så jag behöver något fint att ha på mig då.
På grund av att jag fick jobb så är ju humöret lite bättre idag än igår. Däremot är det mycket tankar som poppar upp. Som gör mig ledsen och nedstämd. Trots att mycket nytt händer i mitt liv så jag mycket kvar att processa när det gäller skilsmässan. Det går inte att smita undan.
Tack! Jag kom på att jag jobbade min sista dag på mitt jobb i Sverige den 3 april. Jag börjar mitt nya jobb i Finland den 2 maj. Jag var arbetslös en månad.
@pikkusisko, bra jobbat!! Du kommer få det så bra, så bra ska du se. Visst kommer du också fortsatt ha dalar och toppar men dalarna blir grundare och grundare. Sinulla on Sisua!
