Ledsen och förtvivlad

Idag känns allt hopplöst igen. Vet inte hur jag ska fortsätta orka kämpa. Inte så att jag saknar ihjäl mig efter exet. Jag känner mig så förbannat trött och sliten. Vill bara dra något gammalt över mig och ruttna bort. Känns som att det fysiska kommer ikapp mig nu. Att kroppen säger ifrån. Det psykiska också såklart. Är så rädd för att krascha totalt, att inte orka ta mig upp ur sängen. Men det tjänar väl inget till att ha dessa katastroftankar. Än så länge funkar jag ju trots allt.

1 gillning

Är där du är, vill bara lägga mig ner, blunda och inte vara medveten längre. Känner mig oönskad och oälskad av den man jag älskar mest i hela världen.

1 gillning

Ja, det är verkligen en fruktansvärd känsla. Kram.

2 gillningar

Stor kram till dig med. Hoppas våra brustna hjärtan läker snarr

1 gillning

Idag har jag haft fullt upp igen. Har varit och sökt lite jobb och ska på intervju nästa vecka. Jag hoppas att jag får jobbet.
Exet sms:ade i morse angående lite gemensamma räkningar vi har kvar. Jag är så glad att jag lyckades hålla en helt neutral ton hela vår konversation. Saklig och trevlig, inga frågor om hur han mår eller berätta om hur jag mår osv. Framsteg!
Jag funderar mycket på vad han ska hitta på nu under påskhelgen. Har han någon hos sig eller är han hos någon… Jag försöker dock trycka bort tankarna.
Själv åker jag till min bror med familj imorgon. Det är en körning på runt 5-6 timmar. Så långt har jag inte kört själv på väldigt många år. Lite nervöst faktiskt.
Får se om jag uppdaterar här imorgon. Denna tråden har blivit lite av en skilsmässodagbok för mig.

4 gillningar

Fortsätt att skriva, både för dig och oss!

Ja fortsätt skriva. En sån biltur är ju perfekt för att mata poddar eller musik.

Ja, nu är jag hos min bror. Körningen hit gick okej. Fick panikkänningar i slutet. Jag var tvungen att stanna och andas. Just då kände jag mig ensammast i världen.
Här firas det påsk för fullt. På finskt vis. Alla vuxna är fulla. Själv dricker jag inte alkohol, så jag har sådär skoj.
En gift vän till min bror stöter för fullt på mig. Känns så jäkla sunkigt på alla sätt. Så jag smet undan en stund. Min bror har noterat hans beteende och sagt till honom några gånger. Men det hindrar inte honom.
Positivt idag, jag körde ensam i nästan sex timmar och jag tänkte väldigt lite på exet. Däremot när han dyker upp i hjärnan blir jag ledsen och nedstämd. Är rädd att det är så mycket som händer nu i och med ett helt nytt liv på grund av flytten till Finland att jag inte riktigt hinner bearbeta min skilsmässa ordentligt. Jag hinner inte riktigt reflektera känner jag. Men det kanske löser sig.
Önskar alla en Glad Påsk!

2 gillningar

Tänk att man kan känna sig så ensam bland en massa folk. Jag känner mig mindre ensam när jag är själv. Trevligt att träffa bror med familj, men det ska bli skönt att åka tillbaka till lilla hålan imorgon. Hoppas jag slipper panikkänningar när jag kör.

4 gillningar

Jag är vaken, alla andra i huset sover. Egentligen skulle jag vilja sätta mig i bilen och börja köra norrut igen men det hade inte varit schysst att bara dra.
Igår när vi var på en krog i Helsingfors och åt middag så tänkte jag på hur mycket mitt liv har förändrats. Det känns som jag träffat mer folk sen jag flyttade hit för snart två veckor sedan än jag gjort på två år. På riktigt. Med min exman levde jag ett väldigt inrutat liv. Jag åkte till jobbet, sen direkt hem till skogen. Sen höll jag mig helst där tills det var dags att åka till jobbet igen. Under dom här veckorna i Finland har jag träffat så mycket människor, både släkt och helt nya bekantskaper.
Det är både roligt och lite jobbigt. Eftersom jag är så ovan, så blir jag ganska trött av allt umgänge. Och den här ensamhetskänslan bland folk är konstig. Samtidigt som jag tror att det är nyttigt för mig att vara omgiven av människor som faktiskt är nyfikna på mig och vill mig väl. Det sista året med exet kände jag mig oftast mest i vägen så fort han var hemma. Jämfört med det är detta bättre.

5 gillningar

Det gick jättebra att köra tillbaka idag. Jag kom på mig själv att sitta och sjunga med i låtarna på radion emellanåt. Inga som helst ångestkänningar. Exet har inte hört av sig på flera dagar och inte jag till honom heller. Och just i detta nu känns det bara bra. Vi kommer säkert att höras av någon gång ibland, men just nu känns det inte alls lika viktigt som innan. Märkligt ändå, att sånt bara kan vända så fort. Kanske är det en tillfällig känsla.

8 gillningar

Idag ringde exet. Vi pratade bara lite allmänt om ditt och datt. Efter en stund var jag tvungen att avbryta samtalet eftersom jag skulle äta middag. Exet lät väldigt snopen över att det var jag som sa att jag inte kunde prata längre. Känns jobbigt om han blev ledsen.

3 gillningar

Hjelpe meg, er ikke dette en voksen mann? Og så skal han bli lei seg for at du må legge på fordi du skal spise middag?? Og du synes det er slitsomt at han ble lei seg?? Og så blir han lei seg for at du ble lei deg? Og du blir lei deg for at han ble lei seg for at du ble lei deg for at :roll_eyes::roll_eyes:

Håper virkelig dette ordner seg for deg/dere etterhvert :pray::pray:

Jag tycker det låter som om du är på god väg! Du har gjort massor med framsteg! Att vara den som avbröt samtalet var ett av dem.
Han får dock ta ansvar för sina känslor själv. Det är nog ett problem många har (kanske mer kvinnor) att inte vilja göra andra ledsna och istället begår övervåld på sig själv.

Heja dig!

3 gillningar

Det tog verkligen emot att vara den som avbröt samtalet. Jag hatar att göra människor ledsna. Men idag känns det faktiskt bra. Jag har tänkt mycket på detta och kommit ihåg att det faktiskt var han som främst ville det här och drev fram allt. Så nu när jag har ett annat liv så kan han inte vara nummer ett längre.

Tack för din uppmuntran!

2 gillningar

Man saknar inte kon förrän den är ute ur båset!

2 gillningar

Idag och igår har jag varit och provjobbat. Trodde jag skulle få besked idag om jag skulle få jobba kvar. Istället frågade dom om jag vill komma imorgon också. Jag tackade givetvis ja, det borde ju vara positivt om dom vill ha mig där.

Helgen är helt uppbokad. Det är radhusvisning, rundtur i staden för nyinflyttade, ett kusinbarn fyller år så jag ska på kalas och jag ska även iväg och träffa min morbrors fru på fika.

Hur mår jag? Ganska okej. Jag hoppas stenhårt på att få jobb för då känns det bättre att köpa eller hyra eget boende, längtar verkligen tills jag hittar eget. Tänk, ett alldeles eget hem. Det ser jag fram emot!

6 gillningar

Det kommer säkert att vara en berg och dalbana ett tag till, men det låter som om du har kommit ur kraftfältet från ditt x.

Jag kände att när man var ett par så valde man att förstärka de positiva och gemensamma sakerna för en själv och på samma gång pressa undan det negativa. Hela ens jag var inställd på den andra personen. När man väl bestämt sig för att separera så löstes dessa band, för att ett tag vara rakt motsatta, som två magneter vända åt fel håll som stöter bort varandra. Jag tror det är där du är nu. Snart kommer avståndet mellan er att vara så stort att du inte känner kraften längre.

Lycka till med jobbet!

1 gillning

Kloka ord. Det kan mycket väl stämma det du skriver. Jag tycker dock att det känns konstigt att det går så fort. Jag trodde inte jag processade skilsmässan så mycket så länge vi fortfarande bodde ihop. Jag trodde jag fortfarande hade hoppet uppe om att han skulle ändra sig och säga att vi ska försöka igen. Så därför har jag trott att sorgearbetet skulle börja när jag kom till Finland och vi skildes åt på riktigt.
Jag skulle säga att jag försöker orientera mig i mitt nya liv istället för att sörja. På sätt och vis är set skönt. Men det känns också ganska underligt. Jag trodde jag skulle bryta ihop helt och hållet. Det blir inte alltid som man tänker sig.
Jag hoppas nu att jag fortsätter orka se framåt och inte tänker så mycket på det som varit. Att det här inte bara är någon tillfällig “allt- är nytt-energi”.
Men, jag tar en dag i taget så får jag se vad som händer.

Jisses vilken resa du har blivit tvingad att göra på nolltid, på fler än ett plan. Blir lite ledsen varenda gång jag läser om någon ny som ska igenom samma helvetesresa. Det är tufft och det gör ont och det kommer många bakslag, men du kommer att fixa det. Enbart för att det är det enda valet du just nu har.

1 gillning