Hej!
Jag gjorde detsamma, men det är väl bra att visa att man verkligen vill försöka och inte ge upp. Jag tycker att det är en styrka att våga visa vad man känner. Var inte för hård mot dig själv❤️!
2 gillningar
Lifechange Jag ska försöka kämpa. Emellanåt orkar jag bara ett andetag i taget, men då får jag nöja mig med det för stunden.Tack för peppen!
Mea Tack! Skönt att inte vara ensam om att vara sån här. Så desperat. Men jag måste försöka släppa hoppet nu. I övermorgon bor jag i Finland och mitt ex åker tillbaka hit till Sverige, utan mig.
2 gillningar
Hej… har läst alla dina inlägg du gjort… och fy…vad jag känner med dig. Jag är i en separation jag med. Och känner så igen mig i alla dina tankar. Hopplöshet o förtvivlan. Och den ständiga frågan Varför. Smärtan som genomtränger allt … och ensamheten som blir.
Hur går det för dig… Hur gick resan… Kram
1 gillning
Det är väl egentligen inte så konstigt?
I början så är ju allt ett stort kaos! Hjärnan fattar inte och hänger inte med! Man vill inte förstå att livet som man känner det är över och att kräla i leran känns som ett litet pris att betala!
Försök att tänka lite längre fram. Vill du leva med någon som inte älskar dig längre?
1 gillning
Tack snälla ni för era kommentarer! Ni ska veta att dom värmer och jag tar till mig det ni skriver.
Nu är jag i Finland och exet åkte igår. Nu är vi skilda åt på riktigt. Vi befinner oss ens inte i samma land längre.
Under resan hit hann jag få panik några gånger. Bönade och bad om att vi skulle vända tillbaka. Men exet gick inte att rubba, såklart. Igår morse innan exet åkte bad jag om att åtminstone få åka tillbaka med till Sverige. Hade sån panik över att vara här. Kände att jag får åka tillbaka och ordna upp mitt liv i Sverige istället. Men exet sa att det är separationsångesten som talar och han hade kanske rätt.
Jag har ju vår hund. Så vi bestämde att jag skulle ta ut honom så han slapp se när husse åkte.
Pappa berättade att exet hade brutit ihop efter att vi gått. Pappa hade frågat om han inte borde tänkt igenom det här mer ordentligt. På det hade exet svarat ja. Det gör mig så förvirrad! Han har ju varit så bestämd hela tiden. Jag får nog försöka inse att det bara var själva avskedet som fick exet att bryta ihop. Inte att han faktiskt ångrat sig. Tyvärr så hoppas jag fortfarande. Drömmer om att få komma tillbaka “hem” igen. Jag måste försöka släppa dom tankarna. Måste ge mitt nya liv en chans. Men det gör så förbannat ont.
1 gillning
Skickar dig varma tankar!
Satsa på dig nu, det som gör dig och hunden glada. Häng inte kvar i tanken på x:et. Kanske dyker han upp en dag. Kanske vill du inte ha honom längre då.
Ungefär det hände mig, men en som jag betraktade som mannen i mitt liv. Den dag han hörde av sig och förklarade den verkliga orsaken till att han gjorde slut och önskade att det kunde varit annorlunda, så ville jag inte ha honom längre.
2 gillningar
Tack för dina ord Restenavlivet.
Jag kämpar mig igenom dagarna. Verkligen kämpar. Det som håller mig uppe är hoppet om att exet ska ångra sig. Jag tror ju verkligen inte att han kommer göra det, men jag hoppas. Jag känner mig så dum och patetisk som känner så.
Som tur är har jag massor att ordna med här i Finland. Springer en massa ärenden för att “komma in i systemet” här. Det är massa blanketter som ska fyllas, myndigheter att besöka osv. Alla jag möter är så otroligt vänliga och tillmötesgående. Vänligheten kan ibland få mig att nästan börja gråta. Gråten finns där under ytan hela tiden. Mamma berättade något roligt vid middagen idag. Jag började skratta, men det var så nära att skrattet förbyttes till gråt. Men jag lyckades hejda mig tack och lov. Jag orkar inte gråta inför andra.
Det är bara att kämpa på. Så massa styrkekramar till alla andra här som också kämpar med sitt.
4 gillningar
Å, jag känner igen det där med att skrattet kan brytas till gråt när som helst.
Jag har tipsat om det flera gånger här i forumet, det finns en blogg som heter 365 dagar som handlar om sorgen efter att bli lämnad som är jättebra. Läs den!
1 gillning
Tack för länken, den bloggen ska jag läsa.
Igår kväll ringde exet, vi pratade en timme. Han pratar med mig på ett så annorlunda sätt nu. Helt klart lite avståndstagande. Inte otrevlig på något sätt, han vill nog bara markera lite avstånd. Känns inte så kul.
Han sa att det känns tomt i huset nu när han är där själv. Men att han nog skulle vänja sig. När vi pratade om vår hund började han gråta. Han älskar verkligen vår hund och jag visste att det skulle blir jobbigt för honom. Jag har sagt flera gånger att hunden borde stanna hos honom. Men exet tycker att han har det bättre hos mig som har mer tid. Att jag och hunden behöver varandra. Och ja, jag är glad att han finns hos mig.
Nu ska jag försöka ta mig igenom en dag till.
2 gillningar
Fy vad tungt det är med vetskapen att den jag älskar inte vill ha mig längre. Att det kan göra så ont.
Jag var och handlade med min mamma idag. En bekant ringer mamma och jag är så nära att jag hör vad båda säger. Hon frågar min mamma hur jag mår. Mamma säger glatt att jag mår bra. Vilket jävla skämt!
Igår var första dagen jag och exet inte haft någon som helst kontakt på 14 år. Jag ska försöka att inte ta kontakt om jag verkligen inte måste. Måste ge honom friheten han önskade.
Ja det gör så fruktansvärt ont, är trött på att alla säger att det kommer gå bra. Det kommer bli en lång resa med två steg feam ett steg bak.
2 gillningar
Äsch, det gick sådär med att inte ta kontakt. Jag tog en sån fin bild på hunden som jag skickade utan att tänka mig för. Gick av gammal vana. 
Ja, just nu är det svårt att tro att det kommer bli bra igen. Det enda vi kan göra är att kämpa på.
1 gillning
Det är jobbigt nu. Enligt exet har han ingen annan. Jag har trott honom. Men jag har ändå haft en liten liten magkänsla att han kanske kunde ha någon på gång. Och magkänslan har till och med haft en gissning på vem. Det är en tjej som jobbat på samma ställe som min man. Hon slutade där i höstas. Nu jobbar hon på samma företag, men annan avdelning. Hon är väldigt duktig på inredning och jag har kollat in hennes Pinterest ibland. Hon är en riktig stadstjej och har aldrig bilder på något som har med trädgård att göra. Nu i dagarna hade hon gjort en “anslagstavla” med bara trädgård. Mitt ex bor i " vårt"'hus med stor trädgård. Är det en slump? Är jag paranoid? Men vi har ju skilt oss och jag har ju inget att göra om mitt ex träffar denna tjejen eller inte. Men tanken bränner hål i magen på mig.
Vad kan jag säga… magkänslan har ofta rätt.
Sedan är det svårt att veta hur långt det gått innan er separation.
Kanske hjälper det dig att tänka honom som en skitstövel som har bedragit dig? Kanske lättare då än att sätta honom på piedestal.
Bara försök låta bli att titta.
Ja, för mig sitter han verkligen på en piedestal. För hittills har han inte gjort något fel vad jag vet. Han har slutat älska mig, men sånt kan man ju inte rå för. Men skulle det visa sig att han har haft en annan vid sidan av kanske han skulle trilla ner därifrån.
Du har rätt, jag måste försöka låta bli att snoka runt… Inget gott i det.
Hej @pikkusisko
Beklagar att se dig här men hälsar dig varmt välkommen.
Finns som du redan sätt många varma människor som stöttar och finns där i när man är som mest nere.
Vi är ju alla olika men många av oss satte våra X på piedestalen. För mig var ett av de första stegen i bearbetning att ta ner henne därifrån. Inte genom att kasta skit, utan genom reflektioner av relationen och oss som personer.
Precis som du skriver så kan känslor ta slut.
Men samtidigt så är man ju två om att hålla känslorna vid liv.
Även om relationen kanske har varit dålig så är man ju även där två om det.
Har man varit tillsammans länge, och också gifta, så anser jag att man har en skyldighet att ta upp och kommunicera kring att något är fel. Det finns ju många hjälpmedel att ta.
Mitt ex, valde efter 19år att bestämma sig för att skiljas. Detta utan någon förvarning, ej heller vilja försöka hitta en lösning som att gå till parterapeut eller liknande.
Hon har heller inte kunnat precisera på ett förståeligt sätt varför.
Men ju mer jag tänkte/reflekterade kring detta, desto mer sjunk hon från piedestalen. Jag inser också att vi möjligtvis hade gått isär senare, då jag nu kan se olikheterna hos oss i ett annat ljus.
Men att inse att personen valde att exkludera vi:et i beslutet och valde att fokusera på jag:et tycker jag är en startpunkt i reflektionen kring personen/ex:et.
En tuff tid ligger framför dig, skönt att du kommer ha släkten omkring dig.
Önskar dig lycka till och även om det inte känns så, så kommer du komma ut starkare på andra sidan.
Använd din tråd att skriva alla tankar du har, bolla med alla fantastiska människor här inne.
Finns inga för små eller stora tankar.
Ta hand om dig.
4 gillningar
Tack för att du tog dig tid att skriva till mig!
Jag är så ledsen över just det att exet inte ens ville försöka reparera vårt äktenskap. Vi har haft det dåligt ett tag, men jag tror ändå vi hade kunnat få det bättre igen om vi hade kämpat. Men han ville verkligen inte det. Han trodde inte på oss längre. Jag var beredd att göra precis allt, men han var färdig med oss.
Drygt en månad innan beslutet så pratade vi om att vi måste göra något åt vår situation. Jag frågade då om han trodde att vi skulle fixa det, då sa han att han gjorde det. Hur kunde det vända så fort, som på några veckor? Jag har frågat honom det flera gånger men han kan inte ge mig något tydligt svar.
Vi hörs av ibland och han hjälper mig med lite praktiska grejer. Men jag märker att jag mår sämre efter varje gång vi pratat. Jag vill ändå inte bryta kontakten. Är det inte konstigt? Jag har svårt att vara “neutral” när vi pratar. Han däremot har inga problem med det.
Nu känner jag att jag är lite svamlig igen. Det är så mycket som snurrar i skallen nu så jag har svårt att fokusera till 100%. Men jag är jättetacksam för dina ord. Jag tar dom verkligen till mig.
1 gillning
Idag har hittills varit en lite mindre jobbig dag. Har inte varit nere i det allra djupaste mörkret. Har i och för sig varit upptagen större delen av dagen så det har nog gjort sitt. Idag har jag för första gången på flera veckor känt ett litet litet hopp inför framtiden. Exet har inte funnits i mina tankar konstant, vilket jag ser som positivt. Jag hoppas jag så småningom kan släppa taget.
3 gillningar