Ledsen och förtvivlad

Jag känner så här. Han är helt klart intresserad av mig mer än bara som nätkompis. Jag känner mig inte redo för något sånt alls. Så det vore inte schysst mot honom att träffas, det skulle kunna ge fel intryck. Att han tror att intresse finns hos mig också.

Så jag skrev till honom igår kväll att jag varken vill eller är redo att inleda något, därför finns heller ingen anledning att träffas. Jag fortsätter gärna att skriva med honom, men endast på kompisnivå. Han har inte skrivit tillbaka.

3 gillningar

Klokt.

Hmmm skulle du vara positiv till att en tänkbar kandidat började rota i dina gamla relationer :grimacing:

EDIT: Missförstå mig rätt, det är en tunn gräns mellan att uppfattas vara försiktig och psyko kontrollfreak :slight_smile: eller är det jag som är ute och cyklar?

1 gillning

Svar ja. Övertar jag någon annans ex tar jag över dennes problem. Som jag behandlat mitt ex kan jag komma att behandla min nya. Kan jag förvänta mig bättre behandling än det dens x fick? Om jag har en affär med en gift kvinna som ljuger för sin man om var hon är och gör, kan jag då lita på henne om vi blir ett par? Svar nej. Dä får jag räkna med att jag kan bli utsatt för samma sak. Så jag hoppas att om en ev. ny vill ha mer kött på benen om hur jag fungerar i en relation att hon tar kontakt med mitt ex.

Ok @Rulle, själv skulle jag för allt i världen inte vilja använda X som referens i en ny relation. Inte för att jag är rädd för dåligt omdöme. Utan för att jag vill visa vem och hur jag är genom handling och i umgänge med den nya. Och skulle hon börja rota, skulle jag dumpa henne illa kvickt.

2 gillningar

Problemet är att en person kan verka hur trevlig och charmerande, rar och omtänksam som helst på ytan men när de fått någon i sitt grepp visa sig vara kontrollerande, svartsjuk och t o m våldsam eller lättfotad och opålitlig. Der finns många som åkt på en blåsning när de trott sig vara den ende, den rätte för just dem men sedan har det visat sig att det inte var deras x som var problemet, det var de själva och så tar de med sig samma beteendemönster in i nästa relation.

Samtidigt som olika personer kan skapa olika kemi. Jag umgicks med min nuvarande sambo och hans x innan de skilde sig. Under skilsmässan fick jag höra hennes variant av felen på honom. Det är väl bara bra att ha hört men det är ju ändå samspelet som gör det. Mitt x till exempel tyckte att jag var manipulerande, men det beror ju på att han var så dålig på att argumentera och kände sig överkörd så fort man inte höll med. Min nuvarande kan argumentera och vi kommer ofta fram till nya bättre lösningar genom att diskutera en stund. Jag och min nuvarande har inte alls samma dynamik som han och hans x, vi kan som sagt diskutera om vi inte är överens. Jag går aldrig och surar i flera dagar först som hans x och då blir hans respons en helt annan.

Psykopater, misshandlare och sexmissbrukare m.fl. personlighetsfel är ju inget som påverkas så lätt dock.

2 gillningar

Visst är det så. Vissa plockar fram det sämsta ur en, andra lockar fram det bästa. Sedan finns de manipulativa, de narcisstiska, de psykopatiska, de bekräftelsesökande de som jagar nya sensationer, de som vet vad de ska säga, vilka knappar de ska trycka på för att få det de vill.

1 gillning

Jag har funderat mycket sista dagarna. Jag blockerade exet ett tag för jag orkade inte lyssna på honom. Jag förberedde mig på att säga att vi ska sluta ha kontakt. Så en dag bestämde jag mig för att upphäva blockeringen och se hur han uppförde sig vid nästa samtal. Om det skulle vara samma som det varit det sista hade jag bestämt att säga att vi inte ska ha kontakt på ett tag.

Han ringde samma dag. Han pratade om allt möjligt. Jag kom på mig själv att inte alltid lyssna på honom, vilket är väldigt olikt mig. Jag fick skärpa mig flera gånger och verkligen lyssna. Han funderar på att sälja vårt hus nu. Han känner att han inte orkar med det själv. Det är inte samma sak att bo där ensam. Kostar mycket också. Han berättade även att han och en (manlig) kollega skulle åka på en solsemester denna veckan.

Han märkte att jag inte var så uppmärksam som vanligt för han frågade hur det var med mig. Jag lät inte som jag brukar. Jag sa att jag var trött, vilket stämde, och kanske inte så sugen på att prata. Då sa han att vi inte ska prata mer, att han ringer när han är tillbaka från semestern.

Han ringde redan två dagar efteråt. Ha ville höra hur det var med mig, att jag inte var mig själv sist vi pratade. Jag försäkrade honom om att jag var okej och vi pratade om allt möjligt i en timme.

Men vad jag har funderat på är att jag känner sån stor sorg över huset. Jag älskade verkligen att bo på den platsen. Det kändes så hemma för mig. Det var lika underbart att komma hem varje gång. Att kliva ur bilen och höra tystnaden, se dom vackra omgivningarna. Det gav mig en sån tillfredsställelse. Att inte få bo kvar där är en stor sorg. Men inte exet. Det är så konstigt att jag inte saknar honom ett dugg längre.14 år ihop och jag känner att jag redan är över honom. Är det möjligt?

Jag har inte återhämtat mig från livsomställningen. Där har jag mycket kvar att gå igenom och bestämma vad jag ska göra härnäst. Men jag skulle för allt i världen inte vilja ha tillbaka exet och vårt liv tillsammans. Är det konstigt?

2 gillningar

Jag tycker att jag ser det gång på gång på den här sidan, hur vissa kommer över sina x inom ett år och mår bra trots att man kan sakna tiden som varit.

Vissa andra verkar hänga kvar i förlusten och kan liksom inte lösgöra sig från bitterheten. Var glad för att du hör till den första kategorin.

3 gillningar

@Restenavlivet - det där var väl lite onödigt…

I vilket syfte formulerade du dig som du gjorde för?

Jag är jätteglad om @pikkusisko mår bättre - men det finns lika många olika skäl till att hänga kvar här länge som det finns öden. Hur en del här inne överlevt är för mig en gåta.

Att jämföra är ungefär som att säja ”wtf sörjer du din pappas död ff efter två år - jag sörjde inte min alkis-farsa som jag inte träffat på 10 år alls jag”

Det är ingen tävling o det finns ingen anledning what so ever att trycka till folk utifrån hur lång tid du tycker att det är ok att sörja/må dåligt.

Uttrycken ”fastna” och ”bitterhet” har nog många här inne fått höra. Jag föredrar ”bearbeta” och ”sorg”

7 gillningar

Syftet var helt enkelt att det är en observation jag tycker mig ha gjort. För mig ligger det ingen skuld i det, enbart ett konstaterande. Jag tror nog att det är olika personlighetstyper och troligen inget man styr över så mycket själv.

Jag undrar varför du tolkar det som du gör.

1 gillning

”Verkar hänga kvar” och ”kan” innebär för mig viljestyrt.

Därför min tolkning.

1 gillning

Valet av ordet “verkar” och “kan” var för att poängtera att det var min uppfattning av vad jag ser. Jag kan ju inte säkert veta, eller hur? Det enda jag vill uttala mig tvärsäkert är mina egna känslor och val.

1 gillning

Restenavlivet, svaret ditt kan så absolutt virke arrogant og at du utviser manglende forståelse for hva noen har gått gjennom. At da noen reagerer på det bør du respektere uten å kverulere på hvordan det du skrives oppfattes. Det kan være at du ikke mente det sånn, det er en ting, men det er ikke sånn det ble oppfattet. Punkt. Slut.

5 gillningar

Hon försöker bara provocera - sker gång efter gång. Hon är snabb att döma. Frågan är varför hon ens är här, verkar supernöjd med sin skilsmässa och verkar inte behöva stöd i någon form.

3 gillningar

Nu är “vårt” hus ute på Hemnet för försäljning. Exet som alltid fnyst åt homestyling har själv anlitat det för att göra huset attraktivare. Och ja, jäklar vad dom har fått det slitna renoveringsobjektet att se bra ut på bild, helt otroligt.

Jag var väldigt fäst vid stället, inte så mycket vid själva huset eftersom det var så galet mycket som hade behövt fixas. Men platsen, jag älskade platsen! Det var mitt ställe på denna jord. Jag hörde hemma där.

Så att se huset (platsen) ute för försäljning känns lite i hjärtat. Någon annan ska nu få ha det som sitt. På något vis har jag tänkt att så länge exet bor där finns ju en liten möjlighet att jag på nåt mystskt sätt skulle komma över så mycket pengar att jag kunnat köpa huset till mig själv. Jag vet, knäppt tänkt. Men platsen var mitt paradis.

Ja, jag ville väl bara skriva av mig lite igen.

5 gillningar

Du kommer att skapa dig ett nytt eget paradis själv där du kan bestämma allt själv, Är på väg från vårat paradis till det som kommer att bli mitt egna lilla paradis i lugn o ro . Det är jätte jobbigt förstår dig precis men det blir bättre med tiden .

1 gillning

Vilken bra tråd du har skapat, @pikkusisko! Det lyser igenom både styrka och livsglädje under det tunga! :slightly_smiling_face:

Ja, det är smärtsamt när ett älskat hem säljs… Jag har fortfarande lite svårt att åka förbi det hus där jag levde med min exmake, huset där våra två barn växte upp. Det bor en ny barnfamilj där nu sedan några år. Det ligger bara några kilometer bort, men jag undviker den gatan.

Så många känslor, minnen och drömmar man kopplar till en viss plats. Huset/platsen symboliserar ju en period i livet - kanske den bästa och viktigaste perioden.

2 gillningar

Oj, där era två barn växte upp. Då bodde ni där länge. Jag hann inte ens bo i huset i två år, men jag fäste mig så hårt vid platsen. Kan inte tänka mig hur det känns att ha bott länge och verkligen levt ett liv i ett hus och sen behöva flytta.Förstår verkligen att det är svårt att åka förbi där.