För mig funkar den här låten lite som omvänd psykologi. Den får mig att känna att det inte är så himla farligt att bli dumpad av en trist snubbe som föredrar jobbet framför mig. Det är trots allt ingen katastrof.
Sting sjunger The Empty Chair, tillägnad journalisten James Foley som tillfångatogs och mördades av IS. Den är hjärtskärande med anspelningarna på stolen som står tom vid matbordet. Raden om att han alltid kom sent till middag…
Alla som har en son som man har fått tjata på att komma och äta innan maten kallnar kan sätta sig in i hur det skulle vara om han aldrig mer kom hem till middag. Det är ohyggligt, men det ger mig ett välbehövligt perspektiv. Skit i exet - jag har ju mina ungar hos mig!
Som veteran på forumet vet jag att det finns en gammal tråd i ungefär samma tema med flera bra rekommendationer, det är verkligen så läkande med musik.
Själv lyssnade jag väldigt mycket på den här låten en period. Märker tyvärr att jag fortfarande kan relatera till den såhär fyra år efter ett mycket hastigt uppbrott med mycket svek både innan, under och efter…
En annan liten pärla till text har jag tidigare länkat i forumet, men gör det igen:
eller den här texten:
Detta är tips från mina lite mer arga perioder märker jag, men de har fyllt sitt syfte när mottagaren inte funnits inom räckhåll för ett mer konstruktivt samtal
Vad svarar man, ibland är livet undflyende och inte helt lätt.
Lycka är väldigt subjektivt och på många sätt har jag upplevt lycka, sett det på nära håll och hoppades och såg att det låg inom räckhåll.
Man får inse att livet ibland är oerhört komplicerat men ändå väldigt lätt. Beror på hur man väljer att se på saker. Ibland krånglar vi till det, ibland med rätta ibland för att vi kanske inte vågar se det på något annat sätt.
Mitt problem är väl att när jag har öppnat mitt hjärta så flödar det och jag älskar villkorslöst, vilket jag iof tycker att det ska vara, men… hjärtat är då också fullt öppet.
Men som jag alltid skrivit.
Jag känner, alltså lever jag…
Så utifrån mitt sätt att se det så måste jag leva till fullo just nu…