Jag går igenom en skilsmässa just nu. Definitivt sen i september men det har varit pågång sen i våras.
Mitt ex var/“är” otrogen i ca 6 månader med en kollega men har hävdat och hävdar fortfarande att det inte är något mellan dem trots att jag vet. Hennes sms dök upp på en av barnens iPad och jag kunde tyvärr inte låta bli att läsa dessa, ett grovt övertramp men jag har intalat mig att jag inte hade något val för att få reda på sanningen.
Nu till saken, jag har blivit utvecklat en paranoid syn på allt och jag känner att jag inte litar på någon längre. Vad än folk säger åt mig, kollegor, exet, vänner så kan jag inte tro på dem, jag tror alltid att det finns en baktanke eller att de försöker lura mig på något sätt. Otroheten gjorde så ofantligt ont och är nog grunden till allt. Jag lyckades få till en och två dejter och pratar lite med en mycket trevlig tjej som faktiskt verkar tycka jag är trevlig och intressant. Men jag kan inte förmå mig att tro att hon är intresserad av mig.
Det är nog en av de akuta skadorna efter att ha blivit sviken och hamnat i skilsmässa. Se ena grejen är tid - du måste låta det ta tid att läka. Och dels så handlar din misstänksamhet på att du försöker skydda dig från att bli sårad igen. En reflex på smärtan. Att öppna sig för att lita på nån igen hänger på att lösgöra dig från rädslan att bli sårad eller sviken igen.
Personligen skulle jag rekommendera att lägga dejtandet på hyllan ett tag. Om jag förstått rätt så är du inte ens skild än, utan det är en pågående process. Du är helt enkelt inte läkt nog för det än. Risken är stor att du sårar någon, blir sårad själv, eller båda, om du inte är redo.
Jag känner detsamma - har satt ett spärr det här med tillit!
Ändå kan jag känna mig redo för en ny efter 1 1/2 år - men det tar lite längre tid att kunna känna en person.
Hur ska man göra det??
Nu ligger det tvivel på min bästa kompis - vet att hon inte ska välja mellan oss dvs mej och X.
Men lojaliteten och respekten fanns inte där häromdagen, har sån stark känsla för lojalitet och respekt.
Hur ska man ta sig igenom med tilliten förhuvudtaget?
Till att börja med.
Tillit är något som måste byggas upp under lång tid.
Den kan raseras i en grisblink.
Vissa går att lita på.
“Den fruktade rövare näven kan vara en riddarehand,
den listige och lömske räven är trogen till döden ibland” som Fröding skaldar i dikten “Vapenvila”.
Tyvärr visar väl livet ofta det motsatta:
“Den älskade riddarenäven kan vara en rövarehand
den som man trodde var trogen är full av svek och lögner ibland”
Det går inte att lita på någon.
Inte ens sig själv.
Ett tips är att den som är svekfull och ljuger i och om det lilla gör det också i det stora.
Hur är personen på att hålla löften som att komma i tid, ljuger de för andra när man själv lyssnar, ser de en i ögonen, håller de sina ord o s v.
Håller med @Rulle här. Man kan inte fullt ut lita på någon. Och om man kan det så är det nåt som tar tid att bygga upp. Däremot ska man inte behöva gå med en ständig oro över att bli sviken, då har man nog antingen mer att jobba på hos sig själv, eller är med fel person.
Det är svårt ! Jag tror att man verkligen behöver rannsaka sig själv och försöka bena ut vad som handlar om egna tidigare upplevda svek, verses vad som handar om att en annan person får dig att känna dig otrygg. Jag har själv gjort misstaget att stanna i en relation trots en ständigt gnagande oro över att bli sviken. Jag skyllde på mig själv, att jag reagerade för att jag tidigare blivit sviken. Men i efterhand blev det tydligt att det inte alls bara var det, utan också hans beteende som gjorde mig otrygg. Jag kommer själv ha den utmaningen inför en framtida relation, att sortera vad som är vad, så jag förstår dina funderingar.
Ett trick är att inte hänga upp hela sitt liv och sin lycka på en relation och/ eller sin partner.
Visst är det sött med “jag kan inte leva utan dig, utan dina andetag” men det kan vara förödande för relstionen och den andra parten.
Ett annat trick är att om en tänkbar partner verkar göra en själv till sin livsupogift, verkar lägga all sin lycka på relationen/ en själv eller börjar sluka en bit för bit tar man sin mats ur skolan och tackar för sig .
Ett tredje trick är att se om en verkar mer angelägen än den andra, om det finns en oblans i det begynnande förhållandet vad avser intresse. Vad vill man ha ut av en relation? Det är viktigt att diskutera och sedan gå på vad de gör och visar, inte vad de sägwr.
Jag befarade att jag inte skulle kunna lite på någon efter en historia som liknade den.
Intalade mig dock att det var ett undantag och försöker tro gott om människor. Det har funkat bra,men man är lite mer på sin vakt
För mig tog det 1,5 år innan jag ens tänkte tanken på att börja dejta. En gång i ungdomen har jag försökt laga mitt krossade hjärta genom att genast byta till en ny kille. Den relationen blev aldrig riktigt bra för mig. Hjärtat lagades inte heller. Tiden löste det.
Mitt X, barnens pappa, var otrogen och efter att ha processat det nu i tre år är jag helt säker: den enda personen i världen som jag inte litar på är han. Bara han. Han var/är ett stolpskott! Alla andra går det bra att lita på!
Underbart att du litar på människor igen trots allt vi som hänger här har upplevt själva och skrivit om. Jag tror ärligt talat att man aldrig kan vara helt säker på någon, men att man själv kan välja att lita på människor ändå. För att alternativet blir så tråkigt.