raderat
Ja, hur vet man det… man måste väl ge det en chans isf men så länge han inte vill börja om med dig så är det ju totalt chanslöst.
Så jag tänker att du ska undvika att ge honom bekräftelsen med att sova i samma säng, klänga fast vid varandra etc. samtidigt som han säger rakt ut det han säger till dig.
Varför låta honom tanka hos dig och köra med henne?
Har varit där du är nu. Delade min man med hans nya ( 13 år sedan) Vi umgicks då han hade vår yngsta son och då sonen var hos mig var han hos sin nya. Hon visste inget om det som pågick på hans barnvecka.
Detta höll på i 2 år… till slut fick jag nog och berättade till hans nya allting. Hon kastade ut honom och han kom hem igen… ( denna historia , mycket kortfattat)
Sedan hade vi många bra år tills han gjorde samma sak igen…Hittade en ny… Nu har vi varit separerade sedan 2,5 år … Jaa, en liten miss hade jag förra hösten då han sov här i 3 nätter… men… men…
Med facit i hand så tar det livet av dig.
Vi hade varit 36 år ihop så det är oerhört svårt att lämna helt och det tar tid…
Men jag skäms och kan inte idag förstår varför jag gick med på allting. ( då första ggr)
Ville bara rädda vår familj till priset av ALLT.
Gå inte i samma fälla som jag. Är inte värt det!
Det kan vara så att din man har rätt. Sveket kan vara för stort. Han har svikit dig stort.
Hade jag varit som du hade jag dragit mig undan en längre tid och funderat och känt efter. Gärna med så lite kontakt med honom som möjligt under den tiden. Så länge man är nära varandra påverkar man varandra och det kan vara svårt att se/känna klart.
Kommer du då fram till att du älskar honom och vill fortsätta leva med honom, ja då kan du slappna av för då vet du att det är genuint.
Men TACK… SÅ har ju jag också… fast ingen av oss har någon ny
Men vi kan käka mat ihop, handla, jag hjälper henne med diverse saker… jag vet inte om jag “inbillar” mig att bättre att vara sams än ovänner.och jag är ibland osäker om jag saknat henne eller tryggheten.,fast ju löngre jag är ifrån så är jag säker det är tryggheten
Men jag har skitsvårt att veta vad som är vad.
Sen verkar han ju dela med sig väldigt mkt av sina nya med dig??
Vill du veta sånt, eller gör han det ändå?
Har han en fot kvar med dig och "dansar"med den andra???
Rota ner i ditt innersta och se om du kan hitta vad DU känner.
raderat
raderat
Ja jag vet att han kan ha rätt. Men jag skulle inte kunna leva med mig själv om vi bara lever åtskilda för att vi antar en massa saker. Att vi mår dåligt på var sitt håll när vi kan må bra tillsammans
Då har du väl iom det egentligen redan svarat på din egen initiala fråga, iaf från DIN sida sett… hur det är med honom är ju däremot högst oklart.
Så då blir ju frågan om du tror att du driver honom närmare dig genom att du fortsätter som du gör nu med korta stunder här och där… och längre ifrån om du istället indirekt tvingar honom att välja, genom att inte ställa upp på att han kan äta kakan och ha den kvar?
Samt inte minst vad det kommer göra med dig, om det till sist ändå visar sig att det han sagt hela tiden är vad som blir resultatet, dvs att han inte ser någon vilja att ni ska bli tillsammans (öppet) igen… om du då blir helt knäckt och besviken, eller känner dig nöjd och tacksam för att du iaf fick de halvstulna stunderna av upplevd närhet som han gav dig.
Omöjligt att som utomstående veta, den enda som kan bidra till att lösa gåtan är väl han som jag ser det… gäller det han säger att han inte ser någon framtid för er, eller vad vill han egentligen?
Men han har ju två kvinnor som uppenbart vill ha honom och han tillåter sig att fortsätta vimsa omkring som en riktig åsna mellan båda väntande hötappar…och inte minst så tillåter “hötapparna” det, om den nya nu ens vet om vad som pågår när ni träffas
[EDIT] Ett tips är att du läser både @Trott’s och @mamma_mu’s trådar, där har du liknande historier där mannens beteende repeterar sig livet igenom
Det är lugnt. Sitt lugnt i båten, så småningom kommer allt utkristalliseras. Och när du kommit ut på andra sidan oavsett hur det blir så kommer du kunna dra lärdomar och självkännedom ur det.
Du har redan fått många bra svar. Jag reagerar på att han är så beroende av att ha någon, han vågar inte göra slut med den nya ifall du nu inte skulle kunna förlåta på djupet och fortsätta med honom. Vad är det för mesig stil? Gör slut med den nya om du nu tycker att hon är så dominant. Och känn sedan efter vad du egentligen vill. Hade jag haft lust att säga till din man/X. Jag föraktar verkligen den typen av mansbebisar, som måste ha en ny för att våga ta steget.
Oj. Din historia påminner extremt mycket om min. Det är två år sedan nu, hela första året sedan han lämnat mig och flyttat ihop med sin nya kvinna trodde jag verkligen att det egentligen var vi, att han menade allt han sa, och att han skulle komma tillbaka.
Istället kom han med skilsmässopapprena. Två veckor efter att han bedyrat mig evig kärlek, typ.
Ytterligare ett år senare är han fortfarande tillsammans med sin “nya”, och har fortfarande perioder när “det skulle ju vara du och jag”, “vår relation var ju så fantastisk, hur kunde vi förstöra det” etc etc.
Skillnaden är kanske att jag inte tror på honom längre.
Vad rädd om ditt hjärta! Du anar inte hur många gånger det kan blir krossat av en och samma man.