Jag dejtade en man i nästan fem månader. Jag var kär trodde jag. Tidigt började han skicka bilder på sin vardag, sina barn, ni vet efter att han tränat och så vidare. Han involverade mig i sitt liv. Jag visste allt om hans ex, (hon lämnade honom) och allt om bodelning och skilsmässa (det pågick fortfarande). Han skickade utsikter till huset han ville bygga och bil till mig.
Han ringde mig på morgonen och efter jobbet, men jag var en hemlighet för barnen. Jag saknar dem även om jag aldrig fick träffa dem. Jag körde alltid till honom och vi gick på promenader. Men jag kände mig aldrig prioriterad. Vi kunde bara träffas några gånger i veckan och aldrig över middag eftersom ett av hans barn bodde hos honom på heltid. Han drog in mig i hela sin inre värld och jag blev kär, han var rar och fin men gav egentligen inte så mycket.
Vi fick tre nätter tillsammans, jag gillade honom verkligen. Jag är en trevlig person som köpte små presenter till sina barn. Jag vet allt om barnen, hur skolan går, hur de mådde och så vidare fick massa massa bilder på dem. När han var upprörd över sitt ex lyssnade jag.
Och han har precis gjort slut med mig. Och jag fick reda på att han skrev på en FB-sida för singlar nästan hela tiden. Jag gav honom allt, men jag kände mig ensam mycket av tiden, jag har inga barn och trodde att jag kanske hade en chans att få ett.
Jag tror att han hade några narcissistiska spår som han gjorde mycket för att förbanna sitt ex för, bara för att komma till henne, och brände alla hennes bilder.
Jag hatar dejting, när kan jag lita på någon? Jag försökte säga att jag ville ha en mer vardag och sen gick han?!
Ett telefonsamtal på sex minuter sen ingenting och vi har talat var dag sedan i december förra året,
Jag vet att jag inte fick allt jag behövde men blev kär ändå, men jag försökte jag trodde vi var på väg mot en långvarig relation han frågade om min semester och så vidare. Kände mig känslomässigt fången.
Jag vill bara hitta en stabil vuxen att dela min vardag med.
Men nu gör det bara ont och jag vill ha en relation och bli kär.
Syster!
Ta dig till vara!
Jag gjorde det misstaget.
Mitt x också.
Vi sökte båda någon att bilda familj med.
Det sket sig totalt.
Det är bättre att vara ensam än att vara i en dålig relation.
Du ska inte vara tillsammans med någon för att du inte vill vara ensam.
Du ska vara tillsammans med någon du trivs med, som trivs med dig, som du kan leva i symbios med.
Annars lurar du bara dig själv och den andre.
Att vilja ha en relation, vara kär i någon - sak samma vem - är inte en stabil eller sund grund att bygga en relation på.
Ack, det där har hänt oss alla.
Alla som dejtar råkar ut för män (och kanske kvinnor också) som bjuder in, lovar en massa, pratar framtid - och sen slår över helt och avslutar utan ett ord till förklaring eller förvarning. Det är lika mycket regel som undantag.
Och hur ser det ut för mig idag? Lever jag i en lång, stabil relation? Nej, inte alls. Men det gör inget. Inger alls, faktiskt. För idag är jag glad, lycklig, trygg och fylld av energi. Eftersom jag är fri från dejting och relationer. Inga fler tomma löften. Inga fler hopplösa relationer. Inga fler tårar.
Så @Rulle har helt rätt. Fokusera på att må bra i ditt liv, oavsett om du delar det med någon eller ej. För en sak är säkert - stabila relationer behöver inte vara ett dugg bättre än dejting. Det enda som betyder något är att trivas med sig själv.
Jag känner nämligen igen mig i din berättelse. Efter alla hopplösa dejter längtade jag också efter en stabil relation. Men efter erfarenheter även av stabila relationer älskar jag nu mitt singelliv. Mer än vad jag älskat en man
Tack för ditt fina svar.
Jag är ny ute i dejtingvärlden, och jag har ett bra liv.
Ska vara singel ett tag nu, men tror ändå att jag gärna delar min vardag med någon.
Så nu får det bli lite KK och mina egna intressen som får styra.
Ska ta upp mitt måleri igen
Jag är jätteglad att du är trygg och mår bra bådar gott för framtiden
Lösre deta nu…det är kanske det största felet man gör… att man vill in i nösta trygghwt.
Jag har nyligen separerat och tycker det är skönt att vara själv… dejta sig själv.
Så hoppas du hittat ro.
Det låter som han använde dig som rebound och bollplank i sin skilsmässa. Jag tror inte han har någon diagnos eller nödvändigtvis ens menade illa, han kan nog ha trott att det skulle bli något med er på sikt, men han var alldeles uppenbarligen inte redo för en relation eller börja fundera på hus och barn med någon ny ännu.
Ett allmänt råd är väl helt enkelt att hålla dig borta från personer som är så pass nyskilda och uppenbarligen inte har bearbetat klart skilsmässan. Det är inte så bra chanser att få en långvarig stabil relation från det.
