Lämnad efter 10 år

Hej igen… ännu en sak har hänt som skapar så mycket ilska och sorg i mig. Hon har för en vecka sedan lagt upp bilder på sin nya kille. Jag har själv inga sociala medier så fick reda på detta från en familjemedlem. Mina vänner hade också sett det men ville inte såra mig genom att säga något. Jag själv ville heller inte veta men när min syster yppade det så kände jag att plåstret behövde dras av. Verkar vara någon från hennes jobb som för det första ser mer vältränad ut och verkar ha sitt liv ”put together”. Jag är bara mänsklig och såklart jämför mig själv med honom. Han verkar äldre och helt olik mig.
Jag är ingen ilsken person och har i princip aldrig gjort en fluga för narr men när jag idag fick reda på detta slog jag näven honom min egen badrumsdörr :cold_sweat: jag känner mig så sviken och är ganska säker på att detta är en person från hennes jobb. Så det här med att de just träffats kallar jag skitsnack rent ut sagt. Känner att min tillit är på 0% och undrar om jag någonsin kan lita på någon igen. Hon lovade mig när det tog slut att hon inte skulle träffa någon annnan nu, men tror som sagt att det var för att jag skulle hålla mig på banan tills hon fått sin halva miljon efter bodelningen samt en massa skit som låg i källaren till mitt hus. Känner så starkt att hon inte varit med bara mig det senaste året.
Hon lade aldrig ut bilder på mig de senaste åren och de bilder som fanns förr raderades för mer än 4 år sedan. Är det fortfarande jag som ska klandras till att förhållandet tog slut?
Jag drömmer om barn, fru, familj men känns som att jag kan lägga det bakom mig nu. Vet som sagt inte om det är mig det är fel på. Vill inte tro det för jag gör allt för människor och det sista jag skulle göra är att såra någon, varken en vän eller partner. Såklart vet jag att det finns kvinnor som är fantastiska men jag tror inte längre att det finns någon för mig. Jag är trasig.

3 gillningar

Känner igen mej i det du skriver, frun lämnar mej nu efter 18 år tillsammans, vill jagvha henne kvar för att inte vara ensam? Ja så är det livrädd och en jobbig ångest uppstår när jag vet ändå att jag måste va själv

2 gillningar

Jag förstår precis vad du menar. Ensamheten blir till en början väldigt påtaglig, även om man sysselsätter sig under dagarna och träffar vänner så är det alla de andra små små stunderna när man är hemma som allt bara är tomt. Och för din skull tänker jag först och främst att du ska låta dig själv känna allt det jobbiga, även om det känns som att du håller på att gå under. Jag fick så många råd av olika människor när mitt förhållande tog slut men i slutet på dagen så har man bara sig själv och när det gäller en kris som vi båda går igenom så är det fruktansvärt svårt att inte låta känslorna styra! Bara du vet precis hur det känns för dig just nu, så mitt råd är att rid ut stormen, det blir lättare. Skäms aldrig för att prata med vänner eller någon annan person om det, även om känns som att man är jobbig till sist då man bara ältar och ältar så krävs det en tid framöver. Du kommer bli förvånad över att det kommer kännas bättre i framtiden. Jag mår lite bättre redan men har fått så många bakslag, och är extra känslig för det just nu med, vilket är okej.

2 gillningar