Lämnad av narcissist

Jaha, då var jag här igen. I ännu en mardröm, i overklighetskänslor o lidande. Jag gifte mig med min stora kärlek för 15 år sedan. Varningstecknen fanns där sedan dag ett men jag förstod inte då. Allt gick mycket snabbt, stora ord, friade efter kort tid. Vi hade några fina år innan han började dra undan all kärlek, blev otillgänglig o personlighetsförändrad. Blev gravid med andra barnet o då uppdagas en 2 mån lång affär. Han lämnade mig på studs utan förklaringar eller empati. Från idealiserad till en påse med sopor, alla våra minnen betydde inget. Detta är det största traumat. När barnet föddes kom han tillbaks o skyllde sitt beteende på depression. Jag var svag o min förövare var den enda som kunde ta bort smärtan. Så han fick ännu en chans. Vi fick 6 fina år o jag är glad över detta då mitt yngsta barn fick en fin relation med sin pappa. Men då igen, började han nedvärdera mig, bli passivt aggressiv, verbal misshandel. Jag hittar att han har en affär med min vän. Blir helt tom o overkligherskänslorna, traumat vaknar upp igen. Han skyller på depression. Jag tar honom tillbaka då jag inte klarar av att genomleva traumat igen. Ett år senare hittar jag att han flirtat med okänd kvinna, säger att jag vill skiljas. Då hotar han att ta sitt liv. Senaste året har han varit hemsk. Han är passivt aggressiv, kör silent treatment, ignorerar mig o beter sig som om jag inte fanns. Jag har inte klarat av att lämna då han på något konstigt sätt lyckas vända allt till att det är mitt fel. Han är otroligt varm o omtyckt utanför hemmet, alla älskar honom. Detta försvagar mig ytterligare. Igår hittar jag ett kärleksfullt mail till hans kollega. Han förnekar trots att vi läser meningarna tillsammans. Jag går ut på promenad för att samla mig. När jag kommer hem sitter han med våra två barn o har berättat att vi ska skiljas. Utan min inblandning. Bara sådär. Hur har jag kunnat vara med denna mannen så länge? Orka med denna totala förnedring och ilska mot mig själv som tillåtit mig luras år ut o år in. Hur kan mannnen som sagt sig älska mig så djupt göra såhär mot mig? Det enda svar jag får är att han måste vara helt utan empati o samvete. En narcissist.

7 gillningar

Jag har också blivit lämnad av en man med väldigt starka narcissistiska drag.
När jag har läst om ”covert narcissism” så har allt stämt in på mitt ex.

Läs på om narcissism är mitt råd. Finns hur många sidor om det som helst på instagram som har hjälp mig väldigt mycket. Sök även på youtube.
Denna videon är väldigt bra.

Ju mer du lär dig om narcissism så kommer du se mönstret och att du faktiskt gjort allt du kunnat men man kan inte ha en sund relation med en sån människa tyvärr.

Och utåt sett är mitt ex perfekt. Alltså han är den mest omtyckta människan som finns. Han verkar va en fantastiskt pappa och underbar man.
Men det är en del av störningen, dem bryr sig mer om hur omvärlden ser på dem än att faktiskt behandla sin familj bra!

7 gillningar

Ni ska egentligen vara tacksamma över att narcissisten lämnar er. En narcissist är inte värd er tid eller energi. Jag har motsatt problem - blir inte av med henne. Jag jobbar på det, men det är jobbigt att lämna, när barnen har det svårt av olika andra skäl. Min svårt narcissistiska fru (dold/sårbar narcissist) använder mig som tjänstepersonal i hemmet och bankomat. Det är det enda jag betyder för henne. Hon vill också utnyttja mig för godhets/duktighets-bekräftelse, men sedan några år har jag bestämt mig för att hålla avstånd och jag vägrar ge henne det. Vilket resulterat i att hon är konstant missnöjd, nedlåtande, mästrande.

Ångestfylld och deprimerad. Knaprar piller och drar i sig en flaska vin om dagen för att dämpa sin ångest och depression. Blir aggresiv om man står upp för sig själv och sätter gränser. Att förklara för någon annan hur detta yttrar sig och hur det känns, det är nog omöjligt tror jag. Jag vill inte vistas i samma rum som henne ens i en minut. Men man får hålla avstånd på ett sätt som inte i sig väcker uppmärksamhet, i den mån det går.

Jag har varit i den “narcissistiska dimman” i flera år och inte förstått vad jag haft att göra med. Upptäckte av en slump detta med dold/sårbar narcissism för ca ett år sedan. Jag höll bokstavligt talat på att trilla av stolen. Det har varit omtumlande och samtidigt befriande att lära sig om detta, kunna sätta ord på vad man har att göra med och vad man blir utsatt för.

6 gillningar

Vilket h-e att leva i :cold_face:

Vad du än väljer att göra för dig själv och din skull, så se åtminstone till att rädda barnen undan en 24/7 tillvaro med ständigt medicin/alkoholpåverkad och psykiskt instabil förälder :muscle: :v:

Gör det NU och gör det för DINA BARNS skull :revolving_hearts:

3 gillningar

Jo, jag har börjat inse att det är ett helvete jag lever i, och har levt i under många år. Jobbigt att inse att 10+ år har gått då man varit i “dimman” och undrat vad som är fel, ifrågasatt sig själv osv. Men jag har startat en process nu som jag tror och hoppas ska leda till en ordnad skilsmässa. Svårt med barn som har svårigheter. Det troliga händelseförloppet jag ser framför mig är att jag kommer bli smutskastad, anklagad för att vara en dålig/olämplig förälder osv. MEn jag får försöka stålsätta mig och ta det. Jag är den stränga föräldern hemma som inte låter barnen ha skärn, som höjer röstan när de beter sig illa… Lilla pojken som inte har några större problem i skolan, han har då tyvärr också lite narcissistiska drag, vilket iofs inte är ovanligt med barn. Men om han beter sig illa, jag höjer rösten och säger ifrån, då försvarar min fru honom och anklagar mig. Ett exempel kan vara att han beter sig manipulativt, håller på med telefonen och drar medvetet ut på tiden när vi ska iväg till skolan, för att provocera. Han vet mycket väl att min fru ser/hör vad som händer. Då höjer jag rösten lite och säger ifrån, typ “nu får du skärpa dig, sluta dra benen efter dig och sätt fart”. Då börjar han planenligt gråta, går in i en offerroll, springer till mamma, “pappa stressar mig”. Hon kramar genast om honom, ger mig en arg blick, och ger honom bekräftelse på att “pappa är dum”… Att barn gör så är väl inget konstigt, men jag tycker att som förälder så ska min inte uppmuntra/belöna sånt, utan tvärtom säga ifrån och markera att det inte är ett ok beteende. Är jag konstig som tycker så?

2 gillningar

Såklart är du inte konstig. Att barn tämligen momentant lär sig att det funkar att spela ut föräldrar mot varandra är inget konstigt heller.

Det enda som är både dysfunktionellt och kontraproduktivt (ffa för barnets skull) är din sambos sätt att hantera det hela. Men du är väl knappast förvånad och som bekant så går det inte att tvinga vatten ur en gråsten. oavsett hur mkt och länge du än försöker.

Ta dig därifrån asap och därefter så får du göra ditt bästa för att uppfostra dina barn på bästa sätt på dina veckor. Vad och hur hon gör på sina veckor är också en sorts “gråsten”, dvs inget du kan påverka.

3 gillningar

Är det någon som läser detta som känner till någon stödgrupp för offer för narcissism, dold/sårbar eller annan typ?

Hej

Jag vet inte om det finns stödgrupper för detta, kanske i större städer.
Men det finns annat stöd, t ex mansjour, kurator och familjerådgivning.
Man kan gå till familjerådgivningen själv om man vill.
Företagshälsovården finns det också.

2 gillningar

Jo, jag tror att du kan bli av med henne. Du kanske behöver träffa en psykolog/terapeut som kan hjälpa dig att ta dig framåt mot skilsmässa.

Var stark. Det är dags att sluta låta dig trampas på. Jag träffar en psykolog sedan en tid. Hon är inte perfekt men hon har varit ett stöd, och bara att prata med någon om detta är stärkande. Man tenderar annars att bli väldigt ensam i en relation med en dold/sårbar narcissist.

1 gillning