Lämnad av mitt livs kärlek och pappan till mina 3 små barn

Min historia
381

Yep! Mitt X på på en kärlekssemester också just nu t om lördag. Fick ett sms innan hon åkte att hon ville hämta dom på söndag istället för att hämta dom efter skolan på måndag som vår överenskommelse är!
Hon saknar dom såklart och vill ju så gärna träffa dem när hon varit på semester så fort som möjligt! Hon har säkert jätteroliga saker att berätta om vad hon upplevt och säkerligen köpt en massa presenter som hon inte kan vänta med att ge dom!

Den stackarn blev lite putt när jag inte gick med på det! Jag måste väl förstå att hon saknar dom så mycket efter sin semester!!!

382

Inga scheman ändras är det jag lever efter och min erfarenhet (arbetar som domare och har haft många familjemål) är att det är enda sättet när relationen är så pass infekterad som den kan vara i den situation som många av oss befinner oss i. Jag tycker du gör rätt som inte går henne till mötes. Hon är ensamstående nu. Ni har ett schema och ni följer det. Punkt.

1 gillning
383

Hej
Var det din psykologs erfarenhet att det första förhållandet sällan håller? Beror ju såklart på vilken tidsaspekt man lägger i “håller”, men min egen lilla empiriska undersökning bland folk i min bekantskapskrets verkar visa på annat :smirk:.

Fast å andra sidan gäller den vänner till min fd man, där alla börjat om med mycket yngre och mer eller mindre bums skaffat nya barn och då har de ett stort “projekt” att vuxet fortsätta köra när förälskelsen är över.

Kul med happn. Själv dejtade jag lite på mötesplatsen men kom till insikt att det inte är på män jag vill ha mitt fokus nu utan mig själv, mina vänner och intressen och ffa barnen. Men självklarr kanske jag ändrar mig innan julmörkret har lagt sig…

Kram och lycka till!

1 gillning
384

Mm… hjälper mig återigen att tänka att jag ör stolt över mitt agerande. Jag ville inte ens gå dit och träffa honom, men jag tycker det är viktigt att göra det för barnens skull. Kunna få med oss bra råd och hjälp att göra en plan som blir så bra som möjligt för alla under omständigheterna. Han valde att fokusera på sin resa idag (antagligen) och glömma annat som känns mindre viktigt för honom just nu. Han visade åtminstone en känsla av besvikelse på sig själv “faaaan, jag hade bokat ett möte en halvtimme innan på jobbet och missade”. Han ska komma på nästa träff. Och ang. att introducera den nya irl sa han sist vi pratade att han läst på nätet att man inte ska göra det för tidigt. Om han sedan följer det är en annan femma kan jag känna. Allt är ju så j*la bråttom.

Mm… synd att vilka hinder det nu är som är mest brännande, verkar betydande för jobbkillen… kan nog vara så att lite av varje spelar in, men just att vi jobbar ihop var det han återkom till typ vid 3 tillfällen, och att jag nyss varit i en lång relation, har tre barn, det verkade mer vara sådant som förvisso också gör det hela mindre enkelt men ändå överlevbart (som jag uppfattade honom). Men han har inte hunnit fundera över det här så länge… han hade nog inte förväntat sig att jag skulle höra av mig och så direkt fråga om vi skulle gå på dejt :wink: :stuck_out_tongue: Han är nog den eftertänksamma typen, så man kan ju hoppas att kvarnarna där inne mal fortfarande och att det KAN komma ett positivt resultat av det hela för min del :slight_smile: Men jag ska definitivt ta det lugnt… inte stressa. Inte pressa. Utan, nu har han möjligheten att dejta en gaaanska så fin tjej, får se om han tar den - försöker jag tänka :rofl::smile::wink:

Jamen jag tror det! Fast exet skickade en bild på vad jag ska betala i halva amorteringsbeloppet, och skrev att han satt i en taxi i Stockholm (som att jag vill visualisera hur han och nya åker mot sin utlandsresa - :roll_eyes:) har jag ryckt upp mig. Tog en promenad på lunchen och hamnade på HM, stod och funderade på att byta ut min hela underklädesgarderob. Skickade ngn bild till syrran som skrev "Äsch strunt i han!! Köp nya underkläder istället :wink: ". Blev glad, och tänkte att hon har så rätt :heart_eyes::kissing_heart:

1 gillning
385

Vad häftigt att du är domare! Jag har kommit på att det är ett vinnande koncept att tänka att jag ska ha en så “juristig” approach som möjligt till mitt ex, det blir bäst. Sakligt, underbyggt, relevant. Inga pikar, ilskeutbrott, antaganden. Fungerar väldigt bra tycker jag. Mår bättre efteråt än om jag haft en mindre juristig approach och höjt rösten och varit upprörd och sagt hur jävla dåligt han uppfört sig. Eller, det HAR ocksp behövts. Men inte nu längre, nu vill jag vidare och det där är inte konstruktivt för mig. Tillhör det förflutna.

“Ni har ett schema och ni följer det. Punkt.” Väldigt juristigt. Älskar det :smile::ok_hand:t4:

386

Rätt att stå på dig. Starkt tycker jag! Du var ju inte taskig eller något, bara höll dig till det ni kommit överens om, och varför ska hennes tid med dem gå före din.

1 gillning
387

Jo… eller inte min psykolog, men familjerådgivaren. Hon var väldigt bestämd om att den första relationen efter en separation rent statistiskt har liten chans att överleva. Han kan säkert träffa både 1, 2 och 3 innan det blir något seriöst sa hon. Jag köpte inte det rakt av förstås, utan jag är inställd på att mitt ex kanske gör allt det “värsta” som kan hända nu, skaffar barn med henne och gifter sig. Men det kan förstås lika gärna vara en flamma som brinner ut. Det som stör mig med att han berättat för barnen är hur han kan veta vad som är vad när det gått 2,5 månad liksom. Läste på ett annat ställe i ngn “komma över”-artikel på nätet, att de som går vidare direkt efter en sprucken relation i mindre grad lär sig vad den gjorde som inte var så bra i den förra relationen. Det ges ingen tid för reflektion vilket innebär att man blir mer benägen att upprepa samma misstag igen med den nya. Det tror jag faktiskt på. Mitt ex har ju iof 0 intresse av självreflektion, så tid kanske inte hade hjälp honom ändå. Men jag kan ju för egen del tänka att det ligger ett värde i att vara själv och fundera en del över sig själv och vad man vill med sitt liv osv.

Det är ju bara statistik över vad som är mest vanligt, så det finns naturligtvis relationer som håller också - som de du berättar om. Jag vet faktiskt inte hur lång tid som uppmätts att den första relationen varade innan den tog slut… hon var bara så himla bestämd i sin uppfattning så jag ifrågasatte inte så mycket just på den punkten.

Jag är sugen på att ta bort mina dejtingappar till och från. Samtidigt ger de mig lite energi också… om jag är lågt nere och det känns tomt. Så är det lite spännande om inte annat att se om ngn intressant dykt upp, skriva ngn rad med ngn som har samma humor även om det inte leder ngn vart osv… inte riktigt sugen på att ha dem, inte riktigt sugen på att ta bort dem heller…

1 gillning
388

Uppdatering:

Yes! Jag blev uppringd nu av en psykolog som utbildar psykologstudenter på universitetet här. De erbjuder mig terapi i höst, eftersom hon efter vårt samtal idag bedömde att jag landat så pass bra på fötter sedan sist vi sågs (innan sommaren). Jag är redo att jobba på mig själv trots att jag blivit utsatt för ett stort svek och går igenom en kris i livet, var hennes bedömning. Jag håller med, jag tror faktiskt att jag är redo. Känns riktigt intressant! Att en gång i veckan få gå och prata om saker man upplever hindrar en från att känna harmoni i sitt liv, osv - blir ju superbra!

Hon erbjöd mig att välja mellan kognitiv och psykodynamisk terapi. Jag valde att gå dels på hennes rekommendation och din @Noomi om den psykodynamiska. Tidigare har jag bara trott på KBT i princip, eftersom man kunnat visa på vetensapligt mätbara framsteg där. Men å andra sidan är mina problem med mig själv att jag försöker vara bäst på allt men väldigt ödmjuk, snyggast men inte vara ytlig, våga stå för mina åsikter samtidigt som alla ska tycka om mig, inte vara ego utan så empatiskt som möjligt men samtidigt lyckad, värdera det jordnära mest men ändå göra karriär och tjäna mycket pengar, uppleva saker men inte belasta miljön för mkt, handla utifrån värderingarna till 100 % osv osv…Ni hör ju hur motstridigt allt är… allt jag försöker mig på krockar. Blir väldigt jobbigt. Leder till att jag inte räcker till, till att jag inte kan lyckas, inre kaos. Då passar nog den dynamiska modellen lite bättre. Så vi kör på den :slight_smile:

4 gillningar
389

Hej
Förstår din ambivalens kring dejting app. Jag tror jag växlar varje månad typ.

Tror Tinder eller Happn är bättre än MP för på MP kan alla skriva till en. Oavsett om man själv lajkat personen. Det gjorde också att jag som har svårt att bara ignorera folk, men samtidigt inte riktigt orkar svara alla något avvisande men vänligt, blev lite stressad. På Tinder gissar jag att man bara kan ta en paus med att gå in och då kommer det väl inga meddelande, om man inte själv lajkat. Tror jag. Har ju inte appen än.

Håller med om att det är en kul förströelse ibland :blush:

I sommar hade jag dock för mycket inre fokus på exet. I förgår kom besked att vi är formellt skilda. Kände ingenting av brevet. Jobbstart med alla trevliga kollegor har fått ex och ungbruttan att flytta längre bak i mitt medvetande ett tag. Vilka ointressanta människor, har jag kännt. Till skillnad från mina vänner och kollegor. Jag kommer väl få dippar igen såklart men njuter av känslan så länge den varar. Och de har redan i somras varit på semester. Allt ska gå undan. Barnen har känt till henne sedan dag ett men inte träffat henne.

Du är storsint som lyckats hålla dig juridisk i ditt beteende. Det har varit mitt sätt i flera år, när vi var ett par. Men nu har jag tappat det. Har verkligen kallat honom allt möjligt när den nya uppdagades i maj. Fast nu messar vi bara om barnen. Ses aldrig.

Kram

1 gillning
390

:slight_smile: hör av dig om du behöver hjälp med något juridiskt kring de här bitarna. Jag har hört och sett det mesta i separationsväg. Kan jag bidra med råd eller funderingar gör jag gärna det.

391

Alltså lätt psykodynamisk. Har väldigt dåliga erfarenheter av KBT, funkar möjligen om ditt problem är torgskräck eller spindelfobi. Bra val! Hoppas det blir givande och leder dig framåt.

392

Faktiskt, det kan jag också skriva under på. Ganska trist att inte vilja utvecklas, lära känna andra på djupet, njuta av livets nyanser. Vardagen ska rulla på, inga meningsskiljaktigheter, ingen nyfikenhet. Fast såhär i början verkar han ju känna väldigt mycket, så mycket till och med att barnen måste dras in i soppan för att han inte fixar att hålla tyst om henne. Undrar varför det är så bråttom? Jag kan inte se att jag själv skulle vara helt hysterisk i att berätta för barnen. Räcker det inte med att barnen ser en glad, att man fokuserar på deras liv och sitt liv utan att behöva berätta om en ny? Jag fattar faktiskt inte. Som familjeådgivaren sa, han har mycket tid att träffa sin nya de veckor han inte har barnen. Han måste inte lägga det på dem, att fundera över vem den nya är, vilken plats hon ska ha i deras liv, vad det betyder för pappa, för mamma osv. Men av någon anledning MÅSTE det ske nu. Ja, man känner sig verkligen bortslängd och värdelös. Men det hjälper till på sitt sätt känner jag. Att vara så oviktig i sin fd livspartners liv, att betyda nästan ingenting från att tro att man var förstahandsvalet. Det gör något med känslorna tillbaka. Ganska svårt att älska någon som behadlar en som skit. Om man älskar sig själv åtminstone. Och det gör jag nog ändå… skönt att slippa den negativa energi han spred i mitt liv. Densamma som han anklagade mig för att jag inte kunde släppa… tänk att ingen av oss kunde se att hans negativitet gentemot mig antagligen är väldigt kopplad till varför jag inte kände att det var så lätt att tolka saker han sa och gjorde positivt. Han sa ju aldrig något positivt om mig det senaste/senare åren… det är mycket begärt att inte bjuda till men att den andra ska vara idel positiv om allt man säger och gör då.

Jag har nog gjort den omvända resan… varit ganska känslomässig. Försökt connecta när vi inte gjort det, försökt prata, komma med lösningsförslag som att spela kärleksspel, massage, bad, bastu, föreslagit att fixa barnvakt osv. Han har varit avslaget inställd. Eller jag har väl varit väldigt praktisk, men känslorna har fått ta stor plats. Dels kärlek, rädsla, viljan att prata på djupet. Ville tro att jag nådde honom, men jag vet inte om han ens vet vad det var jag ville nå. Eller så har han inget “djup” på det sätt jag tänkt att han någonstans där inne borde ha.

Samma här. Allt har gått förlorat. Känns som det inte finns så många andra alternativ, än att höras om sådant som måste lösas. I övrigt krävs det ju någon slags vilja för att ha ett utbyte av varandra som vänner. Jag har av naturliga skäl inga vänner som inte bryr sig om mig. Så att han ska kunna vara vän när han beter sig egoistiskt och inte ens försöker lägga band på det, det blir nog faktiskt omöjligt när man tänker efter. Kanske lite samma anledning för dig?

kram!

393

Det är ju verkligen supergulligt att du kan tänka dig att bidra med råd och funderingar utifrån din professionella roll och erfarenhet! :heart_eyes: Är det några speciella lärdomar du själv tagit till dig av utifrån det du sett om vad som är bra att tänka på?

394

Härligt att du också tror på psykodynamisk. Jag trodde förut att det var mest år ut och år in av att ligga på en soffa och rota i det förflutna tills både terpaut och patient gått vilse i hjärnans laburint. :smile: Men tror jag kan se varför den formen finns, t.ex. för att den funkar bättre på problem av den art som jag har… där det inte är som du skrev “en spindel” eller ngt annat väldigt specifikt som man kan isolera och utsätta sig för så man kommer vidare på så vis.

1 gillning
395

Jo men det finns nog sådana lärdomar. En är det jag tidigare skrivit. Hålla hårt på sånt som bestämts, vara tydlig med att man inte är villig att ändra i schemat eller liknande. Klarar man att ha den kontakten med sitt ex och vara flexibel är det ju såklart att föredra. Men grejar man inte det (och det ska man inte behöva skämmas över) är det mycket bättre att bara hålla sig till det som bestämts. Min erfarenhet är att det annars finns risk för tjafs som i sin tur leder till mer tjafs och som i slutändan gör en redan svår relation ännu svårare.

En annan lärdom är att hela tiden tänka på barnens bästa i allt man gör. Det här kan ju tyckas självklart men är det inte för somliga. Jag har varit med om parter i vårdnadstvister som tex förbjudit barnet att ta med sig de kläder som den ene föräldern har köpt hem till den andre. Syftet kan inte vara något annat än att straffa den andre föräldern men det straffar ju barnet allra mest. Alltså. Barnets bästa. Alltid.

2 gillningar
396

Det finns olika varianter av psykodynamisk terapi. Jag går i en som kallas ISPDT, det står för intensive short term psychodynamic therapy. Den har alltså den psykodynamiska terapin som grund men med ett lite annat ”arbetssätt”. Men jag går privat och det är svindyrt så der verkar ju jättebra att du kan gå billigare hos en person under upplärning. Berätta gärna sen hur du tycker det är, om det ger dig något osv.

397

5 månader har gått. Till stor del en rent helvetiskt tid i mitt liv. Men mycket har hänt, jag har tagit stora kliv den sista tiden. Idag känner jag mig faktiskt glad! Och då har mitt ex ändå spenderat en vecka på kärlekssemester med sin nya. Lite olika faktorer tror jag samspelar till att jag känner mig på riktigt på god väg vidare från det förflutna. Dels är mina kollegor så gulliga som engagerar sig i mitt liv, nu dejtingliv. Boostar mig med hur fin jag är, skoj och bus och tips hur och var man kan hitta spännande personer att lära känna. Missförstå mig nu inte, jag vill faktiskt inte skynda in i ngt nytt utan på riktigt läka ihop först. Bli redo, trygg i mig själv och vad och vem jag vill och inte vill ha i mitt liv. Men det underlättar att acceptera att jag och mitt ex är passé när jag tänker på vilka möjligheter som kanske dyker upp nu eller i framtiden istället :blush: kollega nr 4 i ordningen tipsade mig om den här jobbkillen jag tog med ut på café… Utan att veta mina känslor och tankar sa hon “att du inte satsar på [censur]. Jag har nog sett hur han tittar på dig. Det är en riktigt fin kille, smart, snygg och ödmjuk”. Blev så himla glad… Det finns ju ngt mellan oss uppenbarligen, och jag blir så himla glad bara över att fantisera lite om ifall något kommer hända mellan oss eller inte en vacker dag. Det är ju egentligen bara bra att det tar tid också, så hinner jag landa och det blir spännade att kanske få flirta… Och kanske en dag ha hans starka armar runt mig och uppleva en efterlängtad kyss :lips::kiss::sweat_smile: Jag vet ju inte… Men det hjälper mig i stunden att fantisera lite, för det gör det så tydligt att det är såhär jag vill må… Inte som jag mådde sista året med mitt ex, kanske längre… Att inte bli sedd och uppskattad och bekräftad… Usch vilket trist sätt att leva! Av någon som dessutom inte ville försöka ändra på det sättet att vara i vår relation. Det är nog faktiskt bra att exet tog tag i att gå, och snabbt träffade en ny. För jag hade stannat och kämpat alldeles för länge, och hade haft kvar hoppet om det inte kommit en ny in i bilden.

Han ÄR inte mannen för mig. Det betyder att jag är FRI :grin: Jag lever det liv jag behöver leva, för vi två är inte ett par längre, och det är längesedan vi hade det bra ihop. Jag söker något annat, och det gör han också. Kanske kan jag till och med se honom som en vän en dag, med tanke på hur jag börjat tänka :slightly_smiling_face: Jag utesluter det inte längre. Och han är inte längre en gud, varken till utseende eller sätt. Det är inget annat än en befriande insikt.

Ikväll lämnar jag över barnen till mitt ex. Jag ska på en dejt där killen vet att jag egentligen inte är redo att dejta så mycket, men det kan bli en intressant stund tänker jag. Sedan ska jag ut med en tjejkompis och möta upp lite andra bekanta och vänner. Kul att ha saker på g, och tänker att jag ska vila i de stunder jag inte har saker hela tiden. Det känns helt ok, ofta till och med skönt att vara själv. Så länge jag inte låter knäppa tankar som att jag “borde” ha det ena eller andra på g just då i stället så lever jag ett fint liv just nu. Med många härliga vänner, kollegor, barnen, släkt och familj. Ska prioritera att träna mycket veckan som kommer, och få mycket gjort på jobbet. Och lägga mig i tid. Det kommer ordna sig!

Till er som är i det mörkaste hål just nu, kan jag i alla fall säga att jag på dessa 5 månader lyckats gå från att tänka att jag vill dö, att jag aldrig kommer träffa någon som mitt ex, att jag inte kommer fixa den dag han har en ny kärlek i sitt liv. Från att inte veta om jag någonsin kommer upp ur ravinen och upp på berget. Till att stå långt uppe på berget och kunna sikta toppen. Veta att jag kommer ta mig dit och att jag nu har en ny chans till att må betydligt bättre än hur jag mådde under tiden jag levde med en man som satt sig själv med mitt påhejande på en piedestal. En plats som gjorde att vår relation inte balanserade och ingen mådde bra på djupet.

Det finns hopp om framtiden! :smile::sunny:

9 gillningar
398

Fantastisk läsning! Önskar dig all lycka! :two_hearts:

1 gillning
399

Finns så mycket likheter mellan våra historier bara det att jag är man som blivit lämnad av min fru.

6 månader har nu gått och vilken resa man gjort. Jag är absolut inte färdigläkt, sorgen över att hon splittrat familjen och tvingat in oss i varannanvecka-liv går inte riktigt att ta in än. Henne vill jag dock inte ha tillbaka som det ser ut nu även om jag inte stänger några dörrar för framtiden. Min exfru är i likhet med din exman väldigt attraktiv och jag har alltid kännt att hon spelar i en annan liga än mig men jag har stolt kunnat visa upp henne som min…MEN utseendet är verkligen inte allt, det är den insikten vi nu ska komma fram till! Dom är inte värda oss, det är vi som spelar i en högre liga än dom. Kanske inte utseendemässigt (även om jag är fullt normalt attraktiv) utan personlighetsmässigt, vi kommer att vara vinnarna i slutändan! Jag råder dig verkligen att ta det lugnt med dejtandet. Det går inte att kasta sig in i ngt nytt efter det vi varit med om och detsamma tror jag gäller för våra ex men det fattar dom inte nu. Medans vi läker och bygger upp oss själva söker dom tröst och trygghet, ytterst kortsiktig lycka med andra ord…jag kastade mig ut i dejtingträsket ganska fort och det mådde jag inte bättre av, det går inte att ersätta sitt gamla liv med ngt nytt innan man läkt fullt ut.

Allt kommer bli bra för oss, så mycket är säkert :wink:

Trevlig helg!

3 gillningar
400

Jag känner att jag kan matcha mitt ex ganska bra utseendemässigt, om man nu får lov att säga så… Men dels var han den snyggaste jag varit tillsammans med hittills, verkligen en 10poängare (säger nu inte att jag är 10 poäng själv, men utseendet är - på vissa sätt tyvärr - en av de saker jag känt är speciellt med mig) och dels tyckte jag han hade allt det andra också. Inte antingen eller som jag tidigare upplevt att det ofta var… Vi var överens om hur komplett han var. Han fick mig att känna mig speciell, men det var tydligt att det var pga hans stora tolerans och lugn som mitt “jobbiga” sätt att vara, med att uttrycka mycket tankar och viljan att förändra saker som jag ville ha dem t. ex. som gjorde att vi funkade. Han var allt, jag var… Speciell. På gott och på ont. MEN, jag lade för mycket fokus och värde i hur oerhört perfekt hans yttre var, det är verkligen inte allt som du skrev!

Jo du har nog rätt i att jag skulle tjäna på att ta det lugnt med dejtandet. Ska ta det till mig. Samtidigt vill jag inte att jobbkillen ska bli min “first pancake” och kanske bör dejta lite oseriöst först för att bli redo för den fina kille jag tror att han är. Men kanske behöver den första relationen efter separation inte floppa, om man gett sig själv tillräckligt med tid först… Du har nog en poäng i att våra ex lurar sig själva att inget finns att bearbeta när det kanske gör det. Men mitt ex var aldrig och kommer sannolikt aldrig att bli den reflekterande typen. Också det är skönt att inse nu. Jag hoppades hela tiden att han kunde bli bara liiite mer lyhörd och kommunikativ, men det skulle aldrig ha hänt. Jag väntade på något som aldrig skulle ha kommit. Och jag tror att en bra kommunikation är nyckeln till så mycket viktigt i en relation, så det vill jag egentligen inte klara mig utan. På så vis måste det vara bättre att vi går separata vägar. Han vill slippa kommunicera för mycket, jag vill ha den närheten och förståelsen det ger. Han ville inte närma sig mig, kanske visste han inte ens hur det skulle gå till…

Ja! Allt kommer bli bra, jag är inte 100 % säker men nästan iaf :wink: och det är bra mycket bättre än det var bara för några veckor sedan…

Trevlig helg till dig också! :smiley::sunflower:

1 gillning