Lämnad av mitt livs kärlek och pappan till mina 3 små barn

Vi har skrivit in att bud över en preciserad nivå bryter kontraktet i förtid, om de kommer in. Har skrivit exakt vad som gäller om den ena parten vill köpa ut den andra. Så skambud kommer vi inte att acceptera, däremot innebär ett högt bud att försäljning ska ske, efter ev ytterligare budgivning.

Nytt hus kan jag glömma hur som… Ska ha 30 % av priset och hus här kostar många miljoner om det inte är många mil från centrum och väldigt nedgånget. Vill ju bo kvar i stadsdelen där barnen går i skola och har vänner också. Men ska spara, och en dag kan det ju hända att man träffar någon att köpa ihop med. Annars får det bli lägenhet och i kanske en liten stuga någonstans.

Vi ska bägge godkänna materialet. Att anlita juristhjälp känns sååå mycket mer relevant nu då jag inte vill kännas vid människan för 5 öre. Men Fikru kvarstår, vi MÅSTE få huset klart och det nog mest troligt för sent att hinna till hösten. Återstår våren, som planen också är enligt avtalet. Och då slipper jag huvudvärken med att betala dyra hantverkare, bråka med exet om den kostnaden osv.

Klokt det här taktiskt. Känner inte ens igen mig själv ibland i det här. Ibland helt okontrollerbart galet arg, ibland så mesig så jag inte ens vet vem jag är. Har aldrig varit mesig i hela mitt liv innan.

Allt är reglerat, utom vad som händer om han avlider. Osannolikt med testamentet, högst osannolikt baserat på att det var jag som fixade testamente mellan oss, men visst, hon kanske är jättepå. Ja herregud. Fy fan vilken mardröm det här är. Men att det ska bli så, shit det är ju ändå heeeelt galet isf.

Du menar att det inte räckte för mitt ex väl? Jag älskade honom, mitt liv, vårt hem. Hade kämpat som faan innan jag gav upp. Men det gjorde ju inte han. Det kändes dåligt i ett år, då plockar vi bort mamman till barnen, in med en ny.

Men jag skulle inte idag vilja leva med honom som den fullblodsegoist han visat sig vara. Han värdesätter inte mig ens i närheten av vad jag förtjänar. En sådan relation gör ju ingen lycklig. Jag förstod aldrig att jag betydde så lite, trodde faktiskt vi skulle gifta oss en dag och bli gamla ihop…

1 gillning

En sak slog mig idag.

Mitt ex bakar bullar till grannarna nu och då, eller om vi får besök av vänner och familj. Det är viktigt för honom. Till mig har han under våra 11 år ihop inte bakat EN tårta till min födelsedag. Jag blir faan gråtfärdig av att tänka på hur lite han faktiskt ansträngt sig för min skull. Han har nog köpt en några gånger, men mest har jag bakat både åt honom och mig. Men han har naturligtvis aldrig uppskattat det, eftersom “han inte är så mycket för sött på morgonen”. :cry:

Vad stipulerar ert avtal om bostadsmarknaden fortsätter att gå ner?

Det är en risk jag tar. Mäklaren sa att villamarknaden här är stabil, och skulle det bli tal om ytterligare amorteringskrav ser man vanligen ett uppsving i de försäljningar man gör strax innan det slår igenom. Man kanske skulle skriva in att om amorteringskraven skärps ska huset skyndsamt ut till försäljning…

Åh hjälp mig vänner här inne. Jag går under. Jag är så ledsen, har sådan ångest så det känns som jag ska dö av smärtan. Han och den nya. Tänker hur han nu när han har barnen skickar längtansfulla sms till henne, hur han på veckan utan barnen är helt betagen, vill ligga med henne hela tiden. Det gör så ont så jag tänker att jah HATAR mitt liv. Jag orkar inte leva. Jag hatar honom.

Det gör så ont och det slutar aldrig. När slutar det??? :sob::sob::sob::sob::sob::sob::sob::sob::sob:

1 gillning

När du väljer att släppa det!

Dina barn kommer aldrig att längta efter henne och x hur de än ligger.

Gökat kan du inte påverka.

ALLT annat är ditt att välja och bestämma!

Mina kidz bor mitt i c med mig i värmen.
Har träffat sin mor några timnar på hela sommaren.

Den här striden vinner du om du låter dig välja rätt strategi och mindset!:heart:

Linkin park, in the end?
Just nu i speakern👍

2 gillningar

Jo man önskar ju inget hellre än att släppa det! Inte så lätt dock.

Åh, din stackare. Det är viiidrigt när man är där nere, men tiden räknar ner hela tiden tills du kravlar dig upp igen. Bara andas djupt, lyssna på rätt musik, fantisera om någon drömbild i framtiden och tänk att du kommer komma dit. Under tiden tänker och hejar vi på dig! Du är inte ensam. Kram.

Fyfan smärtan är så hemsk, känslan att aldrig komma vidare. De går vidare och beter sig som empatilösa svin och här står vi totalt handfallna.Usch, det gör mer än ont. Hur fan hamnade man här liksom?

Usch ! Det är jättejobbigt men ta kontakt med sjukvården och få hjälp med samtal, läkemedel jag behövde det för att överleva. Och ring en vän som du litar på som kan vara med dig när du mår så här./ kram

När du har bearbetat detta som ofrivilligt hände dig, då kommer smärtan successivt att minska i takt med att du processar din förlust, din maktlöshet och alla de andra känslorna som följer med ett av livets största trauman, för en känslomässigt tillgänglig och normal människa i alla fall.

Det kommer successivt att sluta göra ( så här) ont och med hjälp av samtalsterapi så ska du se att det inte kommer att ta så lång tid som du kan befara. Jag vet att jag ständigt återkommer till vikten av att skaffa sig den bearbetningsmöjligheten så snabbt i processen som det bara går, bla. för att inte frestas att i stunden ta till andra “metoder”. Metoder som kan fungera uppbyggligt och produktivt på sikt, men som bara blir bedövningsmedel och förträngning i en akut livskris.

För trots allt så är det något av ett friskhetstecken hos dig att något sådant som det du varit med om faktiskt känns även om man önskar sig den raka motsatsen varje sekund på varje dygn. Men oavsett hur lockande alternativet än hade varit så skulle det ha varit illavarslande tycker jag, för du reagerar nu som en normal människa i kontakt med ditt känsloliv gör. Trots smärtan så är det ändå bättre än motsatsen, men också ljusår så mycket mer smärtsamt.

Så med all respekt sagt, Skipper så tror inte jag att det handlar om att man, som i människor rent generellt, bara kan “välja” att släppa det… somliga kanske kan och så går de lugnt vidare. Men iaf jag tror att för många, kanske till och med de allra flesta, människor så är känslolivet långt mer komplicerat än så. Men vi är såklart alla olika och vi har alla våra olika bagage som påverkar oss i endera riktning. Men det jag vill ha sagt är att om man nu tillhör de som inte klarar att “välja att släppa det” så är det nog inget onormalt med det som ser det i alla fall och man ska inte klandra sig om man inte fungerar på det till synes enkla oc okomplicerade sättet. Men jag vet också till fullo att du inte alls menade det så Skipper :hugs: :pray: :+1:

För när det kommer till kritan så är vi alla bara som vi är och inte minst av den anledningen så är samtalsterapi en enastående metod för att klura ut bidragande orsaker till varför vi är sådana som vi är och sedan ta alltsammans därifrån.

@Skinny, jag tror att det onda kommer att ta slut snabbare än du befarar, men ändå långsammare än du önskar… mer precis än så går det nog inte att med trovärdighet vara, för någon :blue_heart:

5 gillningar

Jag menar inte att man utan vidare bara väljer att släppa.
Men det är ändå ett val man förr eller senare gör.

Ett svek går ju inte över av sig själv.

Beroende på vad man varit med om tidigare i livet där saker inte utvecklats som man önskat har man skaffat sig verktyg, eller så saknar man verktyg.

Saknar man verktyg måste man ta beslutet, välja, att skaffa verktygen som behövs.
Eller så väljer man att låta bli, då blir det svårmeckat…

Nu har din x man @Skinny valt att totalkvadda ert äktenskap.
Det är inte bara lite buckligt, det är ett vrak.
Finns inget försäkringsbolag i världen som skulle försöka reparera det.
Inlösen är bästa budet. Och det vet du.

Kvar finns en massa frågor och precis som jag skrev tidigare en uppenbar risk att den krishantering som redan var gjord till viss del blir ogjord.
Eftersom hela kontexten förändras.

Det var ingen som missade högerregeln.
Han körde med vett och vilja av vägen i 180 blås.
Därför är äktenskapet kraschat.
Sen kliver fanskapet ur oskadad och fräschare än någonsin.
Extremt jobbigt.

Det måste processas det med, ingen olycka utan medveten vårdslöshet, men faktum kvarstår från tidigare.
Det blir inlösen.

Nu är inte äktenskap en sak och Skinny en människa men verktyg behövs om hon skall laga sig själv.

Sett till livet så är det dessutom inte ett kvaddat liv, det är bara punka.
Men resten av den här dagen, kanske veckan eller månaden, blir inte som man planerat. Och utgiften känns himla onödig.

Man kan stanna kvar och gråta hur länge som helst vid bilen för att man missar festen.

Eller så knallar man iväg och fixar hjälp eller verktyg och nytt däck.
Startar och kör vidare i livet.

Det kommer fler festligheter, men inte om man blir kvar i skogen, med punka

14 gillningar

@Skipper, :+1: :pray:

.

.
(Point taken :see_no_evil: :wink: :raised_hands: :smiley: )

2 gillningar

Hej
Vet så väl. Det är så lätt att tänka det allra värsta. Och så kryddar jag gärna, och låter henne bli extra attraktiv i alla de avseenden där jag själv känt tillkortakommanden eller t o m komplex. Det är vidrigt och plågsamt. Det mattas helt klart av men jag håller tyvärr fortfarande på allt för ofta.

Och det var klokt som @Skipper sa om krishantering för en ny kontext. Och att den gamla krishanteringen blir ogjord.

Jag vet inte om det var tidsaspekten som ändå hade givit mig en dipp nu i sommar eller om det var just det här med nytt läge, dvs redan en ny för x. Jag tycker att jag hade kommit hyfsat långt och var redo för isärflytt. Sen kom vetskapen om att vara utbytt och nu är det som att alla de insikter jag fick under vintern, om att det kanske ändå fanns fördelar med att gå isär, nu är bortblåsta. Han dansar iväg med en ny donna och jag faller bakåt och är plötsligt inne på tankar som att jag inte alls förstår varför vi skildes, jag fick aldrig en ärlig chans då beslutet bara fattades utan förvarning osv. Saknar oss så in i Norden vissa stunder. Gråter oftare igen.

Kanske hade jag inte riktigt fattat innan det kom in en ny. Vi var liksom fortfarande de närmaste och delade mycket. Så antagligen är det det definitiva och brutala som gör så ont.

Och samtidigt kan det vara bra med den smockan eftersom det fick mig att bryta helt med honom och tog bort dimmorna och filtren för vem han egentligen är och hur krass han är och hur tydliga prioriteringar han har och väl alltid har haft

Kram och styrka

3 gillningar

Fasen vilken klok och empatisk människa du och @Noomi är :heart: för oss här inne.Man blir så glad av att läsa det ni skriver så igenkännande hur man känner/ har kännt. Tack till er båda för att ni finns här för oss. /kramar :heart::heart:

7 gillningar

Jag är i precis samma sits. Har precis samma tankar och känslor som du. Du är inte ensam. Men glöm inte att vissa dagar är bättre. Det är lätt att glömma när det känns som värst. Kram!

2 gillningar

Grymt bra och tänkvärt :heart: Jag ska faan fixa ett nytt däck och rulla vidare på min egen resa. Den passiva typen som står vid bilen och gråter, den är inte jag :muscle:

1 gillning