Jag menar inte att man utan vidare bara väljer att släppa.
Men det är ändå ett val man förr eller senare gör.
Ett svek går ju inte över av sig själv.
Beroende på vad man varit med om tidigare i livet där saker inte utvecklats som man önskat har man skaffat sig verktyg, eller så saknar man verktyg.
Saknar man verktyg måste man ta beslutet, välja, att skaffa verktygen som behövs.
Eller så väljer man att låta bli, då blir det svårmeckat…
Nu har din x man @Skinny valt att totalkvadda ert äktenskap.
Det är inte bara lite buckligt, det är ett vrak.
Finns inget försäkringsbolag i världen som skulle försöka reparera det.
Inlösen är bästa budet. Och det vet du.
Kvar finns en massa frågor och precis som jag skrev tidigare en uppenbar risk att den krishantering som redan var gjord till viss del blir ogjord.
Eftersom hela kontexten förändras.
Det var ingen som missade högerregeln.
Han körde med vett och vilja av vägen i 180 blås.
Därför är äktenskapet kraschat.
Sen kliver fanskapet ur oskadad och fräschare än någonsin.
Extremt jobbigt.
Det måste processas det med, ingen olycka utan medveten vårdslöshet, men faktum kvarstår från tidigare.
Det blir inlösen.
Nu är inte äktenskap en sak och Skinny en människa men verktyg behövs om hon skall laga sig själv.
Sett till livet så är det dessutom inte ett kvaddat liv, det är bara punka.
Men resten av den här dagen, kanske veckan eller månaden, blir inte som man planerat. Och utgiften känns himla onödig.
Man kan stanna kvar och gråta hur länge som helst vid bilen för att man missar festen.
Eller så knallar man iväg och fixar hjälp eller verktyg och nytt däck.
Startar och kör vidare i livet.
Det kommer fler festligheter, men inte om man blir kvar i skogen, med punka