Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Lämna ”snällt”

Jag har senaste tiden insett att jag inte är kär i min man jag varit gift med 7 år. Det är efter konflikter som ledde till att vi började gå i familjerådgivning som jag förstått att det nog är där själva ”felet” ligger.
Jag är ännu uppe i kaosiga känslor och insikter, men börjar närma mig att det rätta kanske är att separera.

Ni som gått igenom detta, finns det bättre sätt att göra det på? Vad ska jag tänka på för att vara så ”snäll” som möjligt i detta? Min man är en snäll och fin person, men han är värd att vara med någon som är kär i honom.

Ps. Vi har två barn under 6 år.

@stannaeller
Utan att kommentera det du frågar om blir jag nyfiken på vad du menar med att du inte är kär efter 7 år…Tror de flesta inte är kära efter 7 år tillsammans. Tror det är ganska mycket begärt att vilja känna så. Förhoppningsvis finns det något annat istället, en djupare kärlek. Finns det mellan er?

2 gillningar

Jag förstår att du frågar, men jag vill inte gå in mer på just vår situation och varför vi är där vi är.

Tyvärr framstår det åtminstone på forumet, som väl iofs kanske inte är representativt, som att det inte finns några bra eller snälla sätt att lämna. Oavsett hur man än gör så är det fel sätt och den lämnade är arg för att det var fel sätt.

Det snällaste, om man nu kan göra något snällt i den här situationen, är väl att vara helt ärlig och visa omtanke, omsorg och välvilja utan att för den skull ge dubbla budskap.

Såklart innefattar ärlighet och välvilja att inte ha en ny väntande i vassen som ska låtsas ha dykt upp från ingenstans dagen efter separationen och som den lämnade förväntas bara tro på, men det antar jag att du förstår :+1:

OCH… finns det en ny väntandes i vassen, så säg det bara rakt ut även om det suger för alla även för dig själv. Men hellre en obekväm och rak sanning, än en smooth lögn… som iaf tämligen omgående blir avslöjad oavsett. En sak till… säg INTE att det är för hans skull, eller det där tramset om att han förtjänar si eller så… inte många är kära eller nyförälskade efter 7 år och att tro att det händer med någon ny är naivt. Stå för att det här är vad DU vill, för din skull… för det är ju det som det handlar om.

6 gillningar

Tack så mycket för svaret! Jag vet redan med mig att jag har sagt det om att han förtjänar mer osv - ska verkligen försöka vara tydlig med att det är för MIN skull, fast det såklart får mig att känna mig svinigare.

1 gillning

Var rak och ärlig, ta på dig ansvaret och stå för ditt beslut! Ta större ansvar för hemmet och ta större ansvar för barnen, avlasta honom så han får tid att hantera sig själv och sina känslor. Detta hade jag själv önskat iaf.

Och som tidigare skriver så tror jag inte så många har fjärilar i magen varje dag av förälskelse när det gått massa år. Sen handlar det om vad man är redo att investera eller inte.

Jag skulle önskat att mitt ex hade förklarat vad han ville tidigare så vi tillsammans haft möjlighet att söka hjälp. Efter 20 år tillsammans kan jag tycka att den andre parten förtjänar att vara med i ”grubblerierna” och att man kan söka/försöka söka hjälp tillsammans. Inte vänta tills han bestämt sig, och då hade jag inget jag kunde göra något åt saken.

Och som någon annan skrev ovan, lurar någon i vassen, var ärlig och säg det. Mitt ex bedyrade att så inte alls var fallet medan jag visste… Det var skit kan jag säga. Många här inne vitnar om samma sak. Dessutom var mitt ex elak fram tills vi har egna boenden och verkligen flyttade ifrån varandra. Jag tror att det var ett försvar för honom att det då var lättare att lämna. Det var ju för f-n han som ställde till allt och dessutom fick jag skäll… Siste idioten är inte född så han är tyvärr inte den siste heller. Så visst finns det bättre och sämre sätt att göra slut på. Ont gör det för motparten oavsett men eftersom ni har barn tillsammans och behöver ha livslång kontakt pga dem är det precis som du säger juste att avsluta så bra det bara går!

3 gillningar

Jag tror att själva orsaken till de flesta separationer är att man helt enkelt inte passar ihop, det tar olika lång tid att inse det.
Är det så att du upplever att du inte är nöjd i ert förhållande för att ni inte passar ihop så är ju det något man kan föra fram. “Jag är inte nöjd i vårt äktenskap för jag känner inte att vi passar ihop”
Lycka till! (det finns lyckliga separerade på det här forumet också)

1 gillning