Ge honom en deadline? Säg tre-fyra månader kanske. Då ska han ha fixat ett jobb, annars drar du ändå. (Sen kanske du kan stanna några månder till om han inte börjar direkt, så han hinner börja jobba innan du drar)
Du kan ju inte vänta för alltid på att han ska skaffa ett jobb och är han långsiktigt på riktigt körd på arbetsmarknaden eller också bara en latmask som tänker snylta på dig förevigt om han får chansen eller helt enkelt ser att inte skaffa ett jobb som en strategi för att behålla dig så kan du ju få vänta hur länge som helst, det är ju inte hållbart.
Det som kan vara rimligt är att ge honom en tidsfrist att han får dra tummen ur ordentligt och börja söka utav bara helvete, sänka kraven om han har några sådana på vad han kan tänkas ta etc. Hjälper inte det eller väljer han inte att göra det tycker jag att du inte kan göra mer åt saken.
Är han vuxen och myndig ska han kunna stå för sin egen försörjning. Nu ska inte jag säga så mycket. Jag levde i ett dysfunktionellt förhållande i 17 år p g a att jag inte ville ställa henne på bar backe men då var det även andra saker inblandade.
Har han a-kassa? Annars får sociala gå in om han inte kan försörha sig. Jag tycker du ska lämna nu.
Ja han har a kassa men det täcker inte allt.
Känns som om varje gång jag har varit på väg att lämna så har blivit utan jobb. Taskig tajming.
Några i min närhet tycker som du men har svårt för det. Vill att barnen ska kunna vara hos honom varannan vecka och att han kommer kunna försörja sig och dem.
Men, han är vuxen och egentligen ska inte jag behöva ta ansvar för hans ekonomi.
Men ärligt talat, inte för att jag inte är totalt skyldig till detta själv, för det är jag, men är det inte lite så att du hittar anledningar till varför du inte “kan” lämna honom för att du själv är rädd för att ta steget?
Känns som det fanns en hel del problem med hans sätt att hantera ekonomi redan innan eller att kostnaderna var på tok för höga. Ekonomin är väldigt sårbar om det ska avgöras på om en enda i hushållet blir av med jobbet. Det finns ju andra risker än att bli arbetslös. Man kan bli långtidssjuk. Vore hårt om relationen ska krascha pga det. Här skulle jag ställa krav att man anpassar ekonomin efter denna typ av risker som arbetslöshet och sjukskrivning samt att man måste acceptera att hålla budgeten då.
Jag håller så klart med om att alla måste göra sitt yttersta för att dra sitt strå till stacken och inte med flit förlänger arbetslöshet o sätter i system att leva på dig.
Klart det är skrämmande att flytta. Jag har varit den som tagit mest ansvar under alla år. Har blivit inpräntat i mig.
Min plan är att ge honom en deadline. Om han inte löst något efter jul så flyttar jag ändå.
Du har rätt i att hans del av utgifterna är för höga. Några år in i förhållandet kom det fram att han hade skulder. Mkt av sparade pengar gick till detta och lån finns kvar.
Misstänkte det. Förstår din situation. Man blir väldigt arg på sådant. Du gör rätt i som ställer krav. Många relationer kraschar pga diskussioner om ekonomi. Man blir stressad av att ha det så där. Jag själv har varit i din situation och varit den som tagit ansvar och täckt upp pga min fd frus “misstag”
Jag tycker att det här är skäl nog att faktiskt separera omgående.
Jag kan inte se att du ska behöva stå ut med bli utsatt för detta ens under en tidsfrist.
Trots allt, han har gjort valet att bete sig oacceptabelt. Du behöver inte fortsätta ta ansvar över hans val
Bråk och elaka ord pga han har druckit ska som sagt inte @Erhj behöva ta. Håller med om att det är är skäl nog för henne att lämna enbart pga det eftersom det verkar upprepa sig.
Sen i somras så har det faktiskt inte varit några bråk. Men å andra sidan så har jag varit väldigt frånvarande och tagit avstånd. Vi har samexisterat.
Ekonomi ställer till det mkt. Många av mina drömmar har fått ställas in. Är uppväxt med föräldrar som haft/har det likadant. Kanske därför som jag varit så tolerant.
Det sjuka är att man luras till att det är såhär det ska vara.
Kan ta att min egna ekonomi blir knaper men då är det bara på mina egna vilkor.
Denna frågeställning är nog inte ovanlig. Jag tror mitt X väntade tills jag fick ett jobb. Men jag kan säga att det inte var särskilt bättre läge att få explosionen i ansiktet och efterföljande kris - 3 mån in på ett nytt jobb med allt nytt och krav på prestation.
Tack för ditt svar och beklagar det du fick gå igenom.
Känner också att det inte skulle vara snällt/rätt att göra så.
Jag tror att han redan vet vad som väntar och det bästa är nog att ta det så snart som möjligt för bådas skull.
Hade ett prat för några veckor sedan där jag sa att jag vill bryta upp. Sa att jag inte mår bra i detta. Han sa att det inte är så konstigt då vi bara undviker varandra.
Jag sa att jag känner mig lättad av tanken att flytta och stressad av att stanna kvar. Att jag bara ser honom som en vän.
Han bad om att skicka in papper till familjerådgivningen. På platsen där man skriver anledning skrev vi att vi ser olika på framtiden, att en vill separera.
Känner mig som en fisk på en krok som vevas tillbaka så fort jag simmat iväg.