Lämna den otrogne – dåligt samvete?

Det här kommer låta konstigt, men jag har något som jag tror är dåligt samvete. Jag och min fru ska skiljas för jag känner inget för henne längre efter att jag upptäckt hennes otrohet.

Hon vill tillbaka och är förkrossad över att jag inte vill fortsätta. Första gången vi var hos FR hade otroheten redan startat, visade det sig i efterhand. Det är ett exempel av flera.

Känslorna för henne är slut men jag har alltså ändå dåligt samvete. Oro, ångest ibland, sorg. Det är också mycket att i praktiken är det jag som splittrar familjen. Men jag vet ju anledningen till mitt beslut, så det är inte logiskt att jag känner som jag gör.
Känner mig själv som en mycket empatisk person, kanske för mycket. För snäll, tänker på andras bästa för mycket. Men jag mår inte bra av mitt beslut.

Jag förstår att det finns de som kan fortsätta. Och att känslor kan väckas till liv igen. Men jag orkar bara inte. Är tom, har noll lust till allt. Dessutom har detta gjort att jag fått upp ögonen för andra egenskaper som jag har haft överseende med.
Och jag själv har brister. Kan inte se mig själv funka i ett förhållande som jag är nu eller som jag varit innan. Jag ser inte hur vi som individer ska kunna formas om så att det skulle funka.

Jag läser om många andra som “kastar ut” den otrogne, hur det går till praktiskt och emotionellt förstår jag inte. Det finns inte i min värld. Ingen hämndlystnad.
Noll kontakt? Ja, det är det man vill sträva efter men med barn med i bilden går det inte.

Jag är stark på många sätt men svag på många sätt. Jag vacklar inte vid mitt beslut, det handlar inte om att jag vill vara med henne trots allt som har hänt. Snarare att det är inte så lätt att ta beslutet när man står på den här sidan.

Kan någon känna igen sig i det här?

3 gillningar

Hej, vill bara skriva att det är starkt av dig att du väljer att avsluta ert äktenskap för hennes otrohet och inte faller tillbaka. Det är hon som splittrat familjen inte du. Och det smartaste du kan göra i denna situation är att sätta dig själv FÖRST, vilket är det du är villig att göra. Det tycker jag är bra. Jag tycker inte att du ska behöva ha dåligt samvete men förstår att det är lätt att man kan få det, speciellt om man är en empatisk person.

Lycka till :slight_smile:

3 gillningar

Tack för ditt svar. Googlar man på det här ämnet så är alla råd och artiklar så extrema. Antingen dumpar du aset och hänger ut det på sociala media, eller ger du förhållandet minst två chanser till - eftersom livet efter otrohet stärker alla par, som en härlig krydda liksom …

1 gillning

Folk blir ganska svart-vita i sitt tänkande vid kriser, därav alla extremer. Det låter som om det vore klokt att vara på var sitt håll, ni kan ju jobba genom det senare om det sedan känns som rätt beslut, eller så blir det tydligare att det inte är det.
Tycker det låter ganska sunt att ha blandade känslor i en komplicerad situation. Även om det är tungt och lättare att bara tänka ”kicka ut aset”.

Hallå @Enannan, hur har det gått med ditt äktenskap ? Gick ni isär efter din frus eskapader ?
Har läst dina historier och undrar därför

Jag har nog missat den här tråden innan men känner lite samma sak. Varför ska man ha dåligt samvete när man tidigare har blivit sviken? Jag har också det.

1 gillning

Vet inte om jag tycker det är konstigare än att ha det när man lämnar av andra skäl. Att lämna en långvarig relation handlar väl alltid om att man tycker att dealen att stanna i den blivit dålig, och är ju en uppslitande process med massor av känslor och praktiska saker att lösa.

En lång relation är ju en massa saker, fina stunder och besvikelser. Det finns nog ingen relation där inte bägge parter vid något tillfälle känt sig sviken på något sätt. Själv har jag lite svårt att förstå varför just otrohet skulle sticka ut så mycket från alla andra sätt man kan svika en partner. Men det är självklart inget konstigt med att just otrohet är dealbreakern för dig.

Egentligen vore det väl bra om vi alla kunde frikoppla från skuld och skamkänslor när man väl tagit ett beslut som man rationellt tycker är det bästa, och som inte syftar till att göra någon illa utan bara till att själv må bra och leva sitt bästa liv. Tyvärr är det ju inte så lätt.

Gud vad jag känner igen mig i det du skriver!!
Jag har blivit utsatt för upprepad otrohet och har precis som du tappat känslorna för min partner.
Känner mig så besviken, jag trodde bättre om honom. Ser honom på ett annat sätt nu, och tycker inte om honom så som jag gjorde förut.

Men ändå har jag såååå dåligt samvete då jag blir den som avslutar förhållandet, och är orsaken till att vi måste sälja huset osv.

Läser mycket på internet om att otrohet stärker par, att det är något man jobbar sig igenom osv. Det gör också att jag tvivlar p mitt beslut. Jag är kanske alldeles för hård? Kanske blir jag ensam resten av livet istället och kommer ångra mig.

Detta dåliga samvete gör att jag inte kommer till skott med att göra slut. Den är förlamande. Lever i någon slags limbo som inte är bra varken för mig eller min partner.

Det känns faktiskt hemskt egentligen är
Vi ju redan lämnade i och med otrohetsaffärer. Men sedan är det ändå vi som ställs inför
Beslut om skilsmässa eller ej. Precis den sits jag är i. Han har fått vara kvar i ett år. Nu måste JAG komma till beslut. Han vill att vi ska gifta om oss. Jag vill att han flyttar. Bara på prov för att se om smärtan blir mindre. Psykologen trodde inte det. Det handlar om acceptera. Jag kommer aldrig förlåta. Aldrig!

1 gillning

På vilket sätt var din partner otrogen? Kan jag läsa din historia någonstans?

Det hände mig . Läs . Ett år ganska precis.

Han hade sex o kontakt med en 12 år yngre kollega 8 -9 månader innan jag kom på dom😥