Krånglande ex

Jag lämnade min man för 1,5 år sedan. Kortfattat pga att kan var svår att leva med (pessimistisk och negativ inställning, respektlös, olika människosyn mm). Vi har tre barn och var ett par i 18 år.
Han tycker att jag har förstört hans liv och att jag är en svikare. Vi gick i familjerådgivning flera omgångar.

Nu har det väl lagt sig lite men han har fortfarande problem med att jag gått vidare, gör roliga saker, har färre konflikter med barnen osv.
Han är hämndlysten och har sagt att hans lidande känns bättre om jag också lider. Så då gör/säger han sårande saker. Och att om han blir kränkt så beter han sig dåligt.
Vissa saker drabbar även barnen och det är inte hans mening men han verkar inte förstå.
Känns som att han i perioder vill kontrollera mej. Frågar om jag dejtar men egentligen vill han kanske inte veta. Självdestruktivt på något sätt.

Han kommer ibland med tomma hot, han svarar inte på sms som rör barnen om han är sur över något.
Tror han vill få mej ur balans och blir frustrerad när han inte lyckas.

Tar gärna emot tips på hur jag kan bemöta hans krånglande.

Bemöt honom med sval opersonlig artighet. Gå aldrig igång på hans angrepp. Svara inte på personliga frågor. Undvik kontakt så långt det går.

3 gillningar

Bra tips, jag önskade att jag kommit ihåg det när mitt X idag anklagade mig för att ha haft sönder hans modellbilar genom att packa ner dem i en låda. Jag citerar: “Jag ställde ju dem på den där hyllan av en anledning, dvs för att de var så känsliga”. Det var ju bara det att han aldrig berättade det för mig, utan bara satte dem där.

Nåja, man kan ju inte lyckas jämt och nästa gång ska jag inte gå igång på såna kommentarer utan vara sval, opersonlig och artig!

1 gillning

Ha så lite med honon att göra som möjligt. Svara på det du måste sakligt och kortfartat vad avser praktiska frågor men inget som du inte absolut måste och inget på anklsgelser eller om hans mående.

1 gillning

Tack för era svar!
Har verkligen kämpat med detta att bara vara helt kort och saklig.
Han hade barnen på midsommar och frågade mej vad jag skulle göra. Av ren artighet hade jag ju kunnat svara men ville faktiskt inte. Han har inte med det att göra. När han lämnar barnen sen frågar han igen och när jag inte vill svara kallar han mej otrevlig när barnen hör.
Efter detta har det blivit värre…

Fortsätt bara lugnt att hålla fast vid det som du tycker är viktigt för dig. Det är han som krånglar och beter sig illa när han inte får som han vill. Krånglet (och allt det andra) är ju bara ett av alla olika sätt som han använder och egentligen är det ju bara olika “symptom” på samma sak hos honom själv. Men de issues han har är hans egna att lösa/hela.

Var bara konsekvent, håll din linje utan att rubbas och låt honom inte lyckas i sina försök att få dig ur balans :+1:

2 gillningar