5 månader sedan min fru berättade om sin otrohet.
Jag har bestämt mig för att förlåta och försöka gå vidare men nu efter fem månader tänker jag fortfarande på otroheten lera gånger varje dag…
Nån som kommit vidare som har tips på vad jag ska göra för komma vidare?
(Jag träffar psykolog regelbundet och vi tillsammans går i parterapi)
Jag är kansks inte i rätt position att svara, eftersom jag inte befinner mig i en liknande situation.
Men först av allt. Knappt ett halvår låter inte som särskilt lång tid att komma över en otrohet på. Vad gäller sorger och traumatiska händelser brukar man tala om ett sorgeår, och det är kanske inte så långsökt att tro att det kommer att dröja ännu ett tag innan denna chock blir helt och hållet glömd och förlåten.
För det andra. Du talar om vad du gör, men inte vad din fru gör. För att komma över detta kommer din fru behöva vara delaktig. Det betyder att hon måste lägga korten på borden och vara beredd på att diskutera och älta detta så ofta som du behöver. Känner du att hon har gjort det?
För det tredje. Även om du har bestämt dig vid ett tillfälle att fortsätta relationen trots otroheten får du vara lyhörd gentemot dig själv. Omvärdera med jämna mellanrum hur du faktiskt känner och var ärlig mot dig själv. Kommer du fortsätta att känna att du inte kan släppa denna otrohet är det troligen mest barmhärtigt och mindre smärtsamt att avsluta relationen ändå. Att långsamt plågas och brytas ned av ett brustet förtroende kan faktiskt i längden vara mer destruktivt för er båda än en skilsmässa
…fel…
Min fru är med på våra samtal och hemma har vi ältat. Men hon böjar ledsna vilket jag till en del kan förstå.
Sen om allt kommit fram kan jag ju aldrig veta till 100%…men säger det iaf…
Håller med om att jag inte idag kan veta säkert om äktenskapet överlever detta…
Tack för ditt svar!
Hon har börjat ledsna ja. Ja man måste ha respekt och förståelse för att sånt här är jobbigt för dom som varit otrogna. Skuld och sånt. Då gäller det att vara där med stora kramen och lyssna. Bara lyssna. Och vara nära.
Nää, nu låter jag bitter igen. Har ju tänkt att jag mest ska vara desillusionerad, ej bitter eller cynisk. Min fru var otrogen och jag har nog inte riktigt fått ut all ilska.
Svårt läge. Det hjälper en smula om man själv ligger med andra efteråt. Kanske inget proffstips. Men den där obalansen är ett helvete. Det viktigaste är att försöka förstå varför partnern varit otrogen.
Kram