Mina barns far ringde precis och bjöd in mig och min sambo till hans frus 35 årsdag. Han skulle även bjuda in våra vuxna barn.
Inte så att vi brukar fira våra födelsedagar tillsammans så det kändes minst sagt lite udda. Min sambo är bortrest då och jag råkar veta att ingen av barnen heller kan, så det blev typ jag kvar 
! Tack men nej tack i en annan stad också förövrigt.
Min tanke är har de inget umgänge men det kanske är så då man gifter sig med en 22-år yngre kvinna från en annan kultur?
Så visst kan man vara vän med sitt ex även om barnen är utflugna sedan länge, utan att man för den skull känner för att fira nya fruns födelsedag 
1 gillning
Absolut,
Här måste man ha lite stil. En analys man bör göra är att gränslösheten kan vara en uppfinning för att dominera och belägra en eller flera personer.
Jag skulle sätta upp ett finger i luften och känna efter om det är en vanlig teknik som använts tidigare som du känt dig sårad eller besvärad av.
Att vara storsint och generös ska man bara slösa på de man känner sig helt säker på.
Man ska inte ha dåligt samvete för sina gränser. Att känna sig lite ogenerös kan vara ett mått på det “tvång” som invitationen innehåller. Att de finns en liten sinnrik förväntan eller en nedsida om man tackar nej.
Är man snäll kan det vara bra att att lyssna lite extra på sina våndor och tacka nej med grace.