Nu har vi varit separerade i 5,5 månad. Vi separerade pga att exet var otrogen mot mig i över ett års tid. På nyårsafton bråkade vi rejält och skrek en hel del åt varandra. Jag hade fått reda på att han hade brutit mot den överenskommelse vi haft för att kunna få till en snygg separation. Behöver jag säga att jag fick ett frispel? Och nej, jag hade inte druckit alkohol. Tyvärr hörde äldsta sonen vårt gräl så han vet ALLT som har hänt.
Exet var otrogen mot mig tillsammans med en tjej som själv har tre barn och var förlovad. De skulle fortsätta försöka men för några veckor sedan flyttade hon ut och sedan dess har mitt ex och hon träffats i princip varje dag, även de dagar när han har barnen och när hon har sina barn.
Våra barn mår inte bra i allt det här då exet inte berättar något för dem trots att de frågar. De får inte veta vad han gör, vem han är med osv… Varje gång de kommer till mig frågar de väldigt mycket om vad deras pappa gör. Tyvärr vet jag precis vad han gör och vart han är. Har sagt flera gånger till exet att han bör svara på deras frågor för jag visste inte hur länge jag kunde fortsätta att ljuga för barnen för hans skull. Han berättade fortfarande ingenting.
Förra veckan fick jag nog och berättade för barnen att deras pappa hade en flickvän och att han var hos henne. Barnen blev direkt väldigt ledsna och äldsta sonen (9år) sa att han hatade henne för att hon hade förstört hans liv. Yngsta sonen (snart 8år) sa att nu förstod han varför hans pappa hela tiden ville till centralorten för att handla istället för att handla i byn. Han sa även att det inte kändes som att deras pappa ville vara med dem de veckor de är hos honom. Dessutom har äldsta sonen sett nakenbilder på hans nya på telefon, som han lät sonen låna.
Jag blir givetvis väldigt upprörd och ringer och konfronterar exet med allt grabbarna sagt. Han blir arg på mig och anklagar mig för att försöka få honom till att vara den sämre föräldern (han hade tidigare under veckan glömt bort grabbarnas utvecklingssamtal på skolan). Gud vet hur mycket jag har försvarat det aset inför hans barn och sagt att han är en fantastisk pappa.
Nu känns det verkligen som att barnen inte kommer först för han kan inte förstå att det är han som själv gör att han blir den sämre föräldern. Grabbarna har slutat att prata med deras pappa för de vet att de inte får svar på sina frågor. De har fortfarande inte greppat att vi inte kommer att vara en familj längre.
Har även fått reda på att han låtit barnen träffa hans tjej i smyg utan att barnen har vetat vem de träffat. Vi hade en överenskommelse att vi först skulle berätta för den andra om vi skulle introducera någon ny person i deras liv. Detta har han helt struntat i och kör sitt egna race. Han har även kört till centralorten för att träffa henne på hennes lunch och då inte varit hemma när barnen kommit hem från skolan. Frågade honom hur han tänkte där och då sa han att de klarade sig en stund själva. Visst, nog klarar de sig men det handlar om trygghet. Att pappa är hemma när han ska vara hemma och inte köra 6mil för att få sig ett nyp.
Hur gör man när ens ex inte verkar sätta barnen först? Har sagt att jag inte mår bra när jag lämnar barnen till honom på grund av hur de känner det när de är hos honom. Tack och lov så pratar grabbarna med mig och det har de alltid gjort. De stänger då inte inne allt iaf.
Blev mycket nu men känner att jag bara var tvungen att få spy lite galla över denna egoistiska person.