Känns inte som att barnen kommer på första plats

Nu har vi varit separerade i 5,5 månad. Vi separerade pga att exet var otrogen mot mig i över ett års tid. På nyårsafton bråkade vi rejält och skrek en hel del åt varandra. Jag hade fått reda på att han hade brutit mot den överenskommelse vi haft för att kunna få till en snygg separation. Behöver jag säga att jag fick ett frispel? Och nej, jag hade inte druckit alkohol. Tyvärr hörde äldsta sonen vårt gräl så han vet ALLT som har hänt.

Exet var otrogen mot mig tillsammans med en tjej som själv har tre barn och var förlovad. De skulle fortsätta försöka men för några veckor sedan flyttade hon ut och sedan dess har mitt ex och hon träffats i princip varje dag, även de dagar när han har barnen och när hon har sina barn.

Våra barn mår inte bra i allt det här då exet inte berättar något för dem trots att de frågar. De får inte veta vad han gör, vem han är med osv… Varje gång de kommer till mig frågar de väldigt mycket om vad deras pappa gör. Tyvärr vet jag precis vad han gör och vart han är. Har sagt flera gånger till exet att han bör svara på deras frågor för jag visste inte hur länge jag kunde fortsätta att ljuga för barnen för hans skull. Han berättade fortfarande ingenting.

Förra veckan fick jag nog och berättade för barnen att deras pappa hade en flickvän och att han var hos henne. Barnen blev direkt väldigt ledsna och äldsta sonen (9år) sa att han hatade henne för att hon hade förstört hans liv. Yngsta sonen (snart 8år) sa att nu förstod han varför hans pappa hela tiden ville till centralorten för att handla istället för att handla i byn. Han sa även att det inte kändes som att deras pappa ville vara med dem de veckor de är hos honom. Dessutom har äldsta sonen sett nakenbilder på hans nya på telefon, som han lät sonen låna.

Jag blir givetvis väldigt upprörd och ringer och konfronterar exet med allt grabbarna sagt. Han blir arg på mig och anklagar mig för att försöka få honom till att vara den sämre föräldern (han hade tidigare under veckan glömt bort grabbarnas utvecklingssamtal på skolan). Gud vet hur mycket jag har försvarat det aset inför hans barn och sagt att han är en fantastisk pappa.

Nu känns det verkligen som att barnen inte kommer först för han kan inte förstå att det är han som själv gör att han blir den sämre föräldern. Grabbarna har slutat att prata med deras pappa för de vet att de inte får svar på sina frågor. De har fortfarande inte greppat att vi inte kommer att vara en familj längre.

Har även fått reda på att han låtit barnen träffa hans tjej i smyg utan att barnen har vetat vem de träffat. Vi hade en överenskommelse att vi först skulle berätta för den andra om vi skulle introducera någon ny person i deras liv. Detta har han helt struntat i och kör sitt egna race. Han har även kört till centralorten för att träffa henne på hennes lunch och då inte varit hemma när barnen kommit hem från skolan. Frågade honom hur han tänkte där och då sa han att de klarade sig en stund själva. Visst, nog klarar de sig men det handlar om trygghet. Att pappa är hemma när han ska vara hemma och inte köra 6mil för att få sig ett nyp.

Hur gör man när ens ex inte verkar sätta barnen först? Har sagt att jag inte mår bra när jag lämnar barnen till honom på grund av hur de känner det när de är hos honom. Tack och lov så pratar grabbarna med mig och det har de alltid gjort. De stänger då inte inne allt iaf.

Blev mycket nu men känner att jag bara var tvungen att få spy lite galla över denna egoistiska person.

Ta in en objektiv part! Kontakta familjerådgivare eller gå direkt på familjerätten. Låt ditt ex föreslå själv hur mycket umgänge han vill ha. Han kanske vill ha bara varannan helg egentligen, eftersom han sätter sin flickvän framför barnen.
Min erfarenhet är att de som inte prioriterar barnen, de är väldigt nöjda om de slipper ha så mycket umgänge. Då får de bo mest hos dig, och exet får betala underhåll i stället.

1 gillning

Har föreslagit att vi ska träffa en familjerådgivare för att få det att fungera men han blåvägrar.

Har även föreslagit lite försiktigt att grabbarna kan få vara lite mer hos mig men då skulle han skaffa sig en advokat och se till att jag inte fick ha barnen alls.

Jag vet att han är en jättebra pappa i grunden för det var han när vi var tillsammans.

Kan en person verkligen förändras så mycket på så kort tid?

Är det verkligen så kort tid? Ni har varit separerade i ett halvår, och före det ljög han och bedrog dig i ett år. Under det året svek han även barnen på ett sätt som en bra pappa inte skulle göra.
Jag tror det är tomma hot han kör med. Mitt i sin nya förälskelse och sitt nya liv, där barnen inte riktigt får plats, där tror jag inte han har tid att stämma dig för vårdnad eller annat dumt. Även om han skulle göra det, så tar det tid, och han kan inte “se till” att du inte får ha barnen. Det är liksom bara svammel. Hur som helst blir barnen äldre för varje vecka som går, och då kan de klara av hans beteende bättre.

1 gillning

Tack för ditt svar. Det fick mig verkligen att tänka till.

Har bestämt mig för att avvakta och se vad som händer, fortsätta vara barnens trygghet och det som är stabilt i deras liv. Har sagt till grabbarna att de alltid får komma till mig om det är något (vilket inte är ett problem då vi bor i samma by).

Äldsta sonen valde att sova en natt hos mig under pappaveckan då han tyckte att det var för jobbigt hos pappa. Exet ville först inte det men ändrade sig efter att grabben började gråta och ville till mamma. Jag och sonen hade ett bra samtal den kvällen där jag peppade honom att han verkligen behöver berätta för sin pappa om alla sina känslor, vilket han hade gjort kvällen efteråt. Hur det gick vet jag inte men jag hoppas att det gjorde så att exet förändrar sitt beteende när han har barnen hos sig.